Sverige

Wikipedia

För andra betydelser, se Sverige (olika betydelser).

**Konungariket Sverige**

(Flagga)	(Statsvapen)
Nationellt valspråk: inget ¹
Nationalsång: 'Du gamla, du fria'

Huvudstad	Stockholm 59°21′ N, 18°4′ Ö
Största stad	Stockholm
Officiellt språk	Inget, men svenska används i praktiken som officiellt språk²
Statsskick Regent Statsminister	Konstitutionell monarki Carl XVI Gustaf Fredrik Reinfeldt
Självständighet • Deklarerad • Erkänd	Kalmarunionen 23 augusti 1521 6 juni 1523
Yta • Totalt • Vatten	449 964 km² (54:e) 8,67 %
Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet	9 103 551 (9. 2006) [1] (84:e) 21,9 inv/km² (152:a)
BNP (PPP) • Totalt 2005 • Per capita	$270 516 miljoner (35:e) $29 898
Valuta	Svensk krona (`SEK`)
Tidszon	CET (UTC+1)
Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod	Kebnekaise 2 113 m ö.h. Vänern 5 648 km² Klarälven–Göta älv 720 km
Nationaldag	6 juni
Landskod	SE
Landsnummer	`+46`
¹För Sverige - i tiden är antaget som kungligt valspråk av Carl XVI Gustaf. ² Svenska har inte formellt utnämnts som officiellt språk, men är det i praktiken (läs mer i artikeln svenska). Sverige har dock fem officiella minoritetsspråk: samiska, finska, tornedalsfinska, romani chib och jiddisch.

Sverige (officiellt Konungariket Sverige) är en konstitutionell monarki i norra Europa, beläget på östra delen av den skandinaviska halvön. Landet gränsar till Norge i väster, Finland i nordost, samt Danmark i sydväst via Öresundsbron. Landet har också maritima gränser till Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland samt Ryssland (Kaliningrad). De omgivande vattnen är Bottenviken och Bottenhavet som utgör en del av Östersjön, samt i sydväst Skagerrak, Kattegatt och Öresund. Sverige utgör en del av det geografiska området Norden. Sveriges huvudstad är Stockholm.

[redigera] Historia

Huvudartikel: Sveriges historia

Gustav Vasa

Sedan inlandsisen drog sig tillbaka befolkades den skandinaviska halvön av söderifrån kommande samlare och jägare i olika vågor. Landets norra del, övre Norrland, befolkades till stor del österifrån. Området var splittrat i flera olika maktcentra men ett av dessa, Svealand, fick ett dominerande inflytande. Kungamakten stärkte sitt grepp under 1300-talet. Norrland koloniseras och försvenskas, och hela Norden förenades i Kalmarunionen. Av flera anledningar splittrades denna och efter ett inbördeskrig kunde Gustav Vasa ta makten över Sverige. Under 1600-talet kunde Sverige genom sin krigsvana armé bli en europeisk stormakt. Under det följande århundradet saknades resurser att hålla kvar alla besittningar och 1809 förlorades östra rikshalvan till Ryssland.

1800-talets industrialisering kom förhållandevis sent till Sverige men byggandet av järnvägar från 1860-talet kom att betyda mycket. Företag inom elektronik och kemi som L.M. Ericsson och Nitroglycerin Aktiebolaget fick en internationellt betydelsefull ställning. Under första världskriget var Sverige neutralt. 1921 fick Sverige allmän rösträtt och en socialdemokratisk regering med Hjalmar Branting.

Även under andra världskriget hoppades nordiska länderna kunna vara neutrala, men denna förhoppning gick i kras genom Sovjetunionens anfall på Finland och Nazitysklands anfall på Danmark och Norge och detta tvingades Sverige att föra en pragmatisk politik visavi omvärlden. Efter krigsslutet tillträdde en socialdemokratisk regering och under 1950- och 1960-talen gjordes flera reformer inom arbetsmarknads- och socialpolitiken. Den ekonomiska högkonjunkturen under dessa år gjorde att många kunde ta del av en stigande levnadsstandard.

Den svenska säkerhetspolitiken byggde på att alliansfriheten i fredstid skulle stärka neutraliteten vid ett krig. Senare har det dock visat sig att den formella alliansfriheten inte förhindrade ett nära vapentekniskt samarbete med NATO. Detta hindrade inte statsminister Olof Palme från att driva en offensiv utrikespolitik med kritik mot Vietnamkriget och apartheid i Sydafrika. Under 1970-talet försämrades ekonomin och energifrågan blev aktuell. Kritiken mot kärnkraften ledde till att riksdagen beslutade att inga fler kärnkraftverk skulle byggas.

Genom Berlinmurens fall 1989 kom det till en omprövning av den svenska alliansfriheten som ledde till att regeringen ansökte om medlemskap i EU. Efter förhandlingar blev Sverige medlem 1995 efter en knapp majoritet i folkomröstning.

[redigera] Geografi

Satellitbild över Sverige på vintern
(19 februari 2003). Hela landet är täckt av snö.

Engelskspråkig karta över Sverige (en mer detaljerad, och svenskspråkig, karta återfinns här).

Huvudartikel: Sveriges geografi

Sverige ligger i norra Europa, på östra delen av den skandinaviska halvön. Landet gränsar till Norge i väster, Finland i nordost, samt Danmark i sydväst via Öresundsbron. Landet har också maritima gränser till Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland samt Ryssland (Kaliningrad). De omgivande vattnen är Bottenviken och Bottenhavet som utgör en del av Östersjön, samt i sydväst Skagerrak, Kattegatt och Öresund. Sverige utgör en del av det geografiska området Norden.

Sverige har ett oftast milt tempererat klimat trots sitt nordliga läge, vilket beror på värme från Golfströmmen. I södra Sverige är lövträd dominerande, i norr barrskogar, med tall och gran, och härdiga björkar vilka dominerar landskapet. I Sveriges nordligaste del, som präglas av fjäll, har landet ett subarktiskt klimat. Norr om polcirkeln går solen inte ner under sommaren, och midvinternatten avbryts där endast av några timmars gryning och skymning. Medeltemperaturen i januari varierar mellan cirka 0 grader i Skåne och på Västkusten till -16 grader i vissa dalgångar i nordväst. Under juli är den +16-18 grader i söder, medan den går under +10 på kalfjället.

Öster om Sverige ligger Östersjön och Bottniska viken, vilket ger landet en lång kustlinje, vilken i sig också påverkar klimatet. I väst ligger skandinaviska fjällkedjan (också kallad Skanderna, eller skämtsamt Kölen), som skiljer Sverige från Norge. Riksgränsen följer alltsedan 1700-talet ganska exakt själva vattendelaren. Svenska älvar i norr flyter alltså som regel österut och hinner ofta bli ganska breda (de så kallade norrlandsälvarna).

Södra Sverige är till stora delar jordbruksmark, medan skog täcker större och större delar av övriga landet. Befolkningstätheten är också större i de södra delarna, med centrum i Mälardalen och Öresundsregionen. I söder rinner många vattendrag upp i mitten av det så kallade sydsvenska höglandet och rinner både åt norr och söder, öster och väster. Svenska älvar blir därför aldrig lika långa och stora i söder som i norr. På grund av att älvarna dock är mindre i södra Sverige förbättras jordbruksmarken till viss måtta.

Sveriges högsta berg är Kebnekaise, på 2 111 meter över havet. De två utmärkande största öarna är Gotland och Öland, de två största sjöarna är Vänern och Vättern. Sverige är 1 572 km från norr till söder och den största bredden är ca 500 km.

Skog, vattenkraft och järnmalm är viktiga naturtillgångar.

Kommuner med mer än 100 000 inv:

Stockholms kommun (780 000 inv.)
Göteborgs kommun (489 425 inv.)
Malmö kommun (275 071 inv.)
Uppsala kommun (185 211 inv.)
Linköpings kommun (138 450 inv.)
Västerås kommun (132 830 inv.)
Örebro kommun (128 689 inv.)
Norrköpings kommun (125 261 inv.)
Helsingborgs kommun (123 062 inv.)
Jönköpings kommun (121 871 inv.)
Umeå kommun (111 108 inv.)
Lunds kommun (103 288 inv.)
Borås kommun (100 115 inv.)

(Tredje kvartalet 2006)

[redigera] Klimat

Huvudartikel: Sveriges klimat

Sverige har ett oftast milt tempererat klimat trots sitt nordliga läge, vilket beror på värme från Golfströmmen. I Sveriges nordligaste del, som präglas av fjäll, har landet ett subarktiskt klimat. Detta betyder långa kalla vintrar i norr. Under delar av sommaren är det midnattssol i allra nordligaste Sverige, medan det under delar av vintern är totalt mörker.

[redigera] Statsskick

Huvudartikel: Sveriges politik

Sveriges riksdag

Sverige är en konstitutionell monarki, där monarken är statschef. Sveriges tron associeras inte längre med någon egentlig makt, och monarkin är formell, med en rent symbolisk statschefsinstitution med uteslutande ceremoniella befogenheter; landet är i stället en representativ demokrati och styrs av en regering ledd av en statsminister som utses av en folkvald riksdag (parlament) med 349 ledamöter, som är den lagstiftande instansen och inför vilken regeringen är ansvarig. Lagförslag kan framlägges av regeringen eller av en grupp eller representanter från riksdagen. Medlemmarna av riksdagen väljs enligt ett proportionellt valsystem i val vart fjärde år. Valdagen är tredje söndagen i september, och då väljs också kommunfullmäktigeledamöter och landstingsfullmäktigeledamöter.

Sveriges konstitution består i fyra grundlagar: regeringsformen, successionsordningen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Grundlagarna kan endast ändras genom två riksdagsbeslut med ett riksdagsval emellan.

Det juridiska systemet är uppdelat i rättsinstanser som handhaver civila rättsaker och straffsaker, samt specialrättsinstanser som har ansvaret for det juridiska förhållandet mellan offentligheten och regeringen eller andra offentliga myndigheter. Sveriges rättssystem är uppdelat i instanser bestående av lokala rättsinstanser (tingsrätter), regionala appellrättsinstanser (hovrätter) och en högsta domstol.

Den första riksdagen brukar säges vara Arboga riksmöte år 1435, även om kungarna redan tidigare samlat råd av representanter från rikets mäktiga. Riksdagens funktion och makt har senare varierat avsevärt; under lång tid var den en ståndsriksdag. Fram till 1680 delades den utövande makten mellan kungen och ett adelsråd, vilket ledde till mäktigare adelsmän I samband med reduktionen infördes 1680 enväldigt monarki.

Som en reaktion på nederlaget i det stora nordiska kriget började frihetstiden år 1719, vilket ledde till skapandet av konstitutionell monarki, enligt olika konstitutioner 1772, 1789 och 1809, där den sista innehöll flera borgerliga rättigheter. Parlamentarism infördes 1917 då kung Gustav V accepterade att utnämnda regeringen utifrån riksdagens flertal. År 1918 infördes allmän rösträtt, och 1921 hölls det första valet med denna utökade rätt. Parlamentarismen bevarades av Gustav V:s efterföljare Gustav VI Adolf, till dess att en grundlagsändring 1975 i praktiken ändade kungens politiska makt, samt ersatte den tidigare tvåkammarriksdagen med en enkammarriksdag.

[redigera] Politik

Huvudartikel: Sveriges politik

Under större delen av 1900-talet har det funnits i huvudsak fem partier i den svenska riksdagen som representerat kommunism, socialdemokrati, socialliberalism, agrara frågor och liberalkonservatism. Sveriges socialdemokratiska arbetareparti har varit dominerande i svensk politik sedan 1930-talet och satt i regeringsställning från 1936 fram till 1976. År 1982 återfick socialdemokraterna regeringsmakten och behöll den till riksdagsvalet 2006 oavbrutet med undantag av 1991-94 då landet styrdes av en borgerlig koalitionsregering. Riksdagsvalet 2006 resulterade i att den borgerliga alliansen (Allians för Sverige) bestående av Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna vann. Moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt blev ny statsminister, d v s regeringschef

Runt 1990 förändrades partistrukturen något. År 1988 lyckades Miljöpartiet de Gröna (mp) komma in i riksdagen, 1991 åkte Miljöpartiet ur och istället kom Kristdemokratiska Samhällspartiet (kds) och Ny Demokrati (nyd) in. 1994 kom Miljöpartiet åter in i riksdagen och Ny demokrati åkte ut. Sedan dess har riksdagen bestått av dessa partier. Även de andra partierna anses ha förändrats under 1990-talet. Under de senare åren har därför trogna väljare till vissa större partier ibland bytt parti då de inte ansett sig känna igen sina gamla partier.

I val till landstings- och kommunfullmäktige är det i stort sett samma partier som brukar få röster, med undantag för regionala partier och vissa andra, såsom Sveriges Pensionärers Intresseparti och Sverigedemokraterna.

Nuvarande statschef är konung Carl XVI Gustaf; nuvarande regeringschef är statsminister Fredrik Reinfeldt.

[redigera] Demografi

Huvudartikel: Sveriges demografi

Sverige hade 9 067 049 invånare den 31 mars 2006 enligt Statistiska centralbyrån. Landet har en folktäthet på 21,9 invånare per km². Det är därmed det land med det 84:e högsta invånarantalet, men med endast den 152:a högsta befolkningstätheten. (Såsom exempel kan nämnas att det i landskapet Lappland bor 100 980 invånare; Lapplands yta är 109 702 km²; i Lunds kommun bor det fler, 102 257 invånare; Lunds kommun har en yta på endast 442,87 km².)

Förutom svenskar, som utgör ungefär 86,7% av befolkningen, finns uppemot 17 000 samer i Sverige, som lever främst i landsbygden i de nordliga landskapen. De därutöver största minoritetsgrupperna är finnar och andra skandinaver. Varje år får drygt 60 000 invandrare uppehållstillstånd i Sverige (källa Migrationsverket.se), ca hälften på grund av anhöriginvandring. De senaste årtiondena har många från Italien, det tidigare Jugoslavien, Iran, Vietnam, Chile, Argentina och Uruguay immigrerat till landet, liksom samt kurder, syrianer/assyrier, araber, palestiner med flera från länderna i mellanöstern.

Samerna utgör ursprungsbefolkningen i Sverige. Tidigt invandrade germaner, som senare blev svenskar. I norr invadrade tidigt även finska folk ifrån öster, vilka blev tornedalsfinnar. Bland de senare invandrargrupperna märks sverigefinnar (i till exempel Rättviks finnmark och Orsa finnmark), romer och judar; de två senare folkgrupperna har funnits i Sverige sedan 1500- och 1600-talen. Även valloner invandrade under den tiden, men assimilerades snabbt in i den svenska folkgruppen. Efter andra världskriget har växande grupper av framförallt finländare, norrmän, danskar, kroater, serber, bosnier, turkar, irakier, iranier, kurder, syrianer, chilenare, greker och somalier invandrat till Sverige.

I Sverige talas huvudsakligen svenska, och avsaknaden av någon svensk språkstrid har medfört att myndigheterna aldrig känt något behov av att utnämna svenska till officiellt språk, men i praktiken har det alltid varit det. Mot bakgrund av Europarådets konvention för skydd av nationella minoriteter erkände Sveriges riksdag 1999 samer, tornedalsfinnar, sverigefinnar, romer och judar som nationella minoriteter, på grund av dessa folkgruppers långvariga historiska förankring i Sverige. Därmed blev automatiskt samiska, tornedalsfinska, finska, romani chib och jiddisch erkända minoritetsspråk med rätt till särskilt stöd.

[redigera] Religion

Huvudartikel: Religion i Sverige

Sverige är ett kristet land. Flertalet svenskar tillhör Svenska kyrkan, vars villkor och existens fastställs i Lag om Svenska kyrkan av 1998, som började gälla 2000, då relationerna mellan kyrka och stat ändrades. I Sverige finns flera andra trosåskådningar representerade, främst efter immigration från andra delar av världen (däribland Somalia, Balkan, Mellanöstern och Finland), bland annat romerska katoliker, flera olika ortodoxa riktningar, muslimer och pingstvänner. Bland övriga finns det ett fåtal som praktiserar traditionell samisk schamanism.

Sverige är på många sätt ett sekulariserat land. Trots Svenska kyrkans höga medlemssiffror är den religiösa aktiviteten (gudstjänstbesöken) inte särskilt hög. Med alla trossamfund inräknade är dock antalet gudstjänstbesök fler än antalet biobesökare per år. De flesta svenskar döps och större delen av alla vigslar och begravningar sker i kyrkans regi, men det är ovisst hur stor riternas religiösa betydelse är för gemene man.

[redigera] Ekonomi

Huvudartikel: Sveriges ekonomi

Sveriges valuta är svensk krona (SEK). Sveriges köpkraftsjusterade bruttonationalprodukt uppskattades 2005 till $270 516 miljoner USA-dollar.^[1] BNP per capita var 29 926 dollar.^[2]

Viktiga näringar innefattar tjänster, skogsbruk, järnbrytning, industri (framför allt metallurgisk), fiske och jordbruk (viktiga jordbruksprodukter är vete, potatis, sockerbetor och nötboskap). Timmer, papper, vattenkraft, kläder, järnmalm och maskiner utgör viktiga exportprodukter för Sveriges ekonomi, som är starkt orienterad mot handel med utlandet.

Sveriges ekonomi är en blandekonomi med en omfattande skattfinansierad omfördelning av tillgångar. Landet har ett modernt distributionssystem, bra interna och externa kommunikationsmedel och en välutbildad arbetsstyrka. Handel med andra europeiska länder utgör en betydande del av Sveriges utrikeshandel och landet är sedan 1995 medlem i EU:s interna marknad, men efter ett nej vid en folkomröstning 2003 deltar Sverige inte fullt ut i samarbetet kring EMU.

Privata företag står för cirka 90 % av landets industriella produktion. Maskinindustrin står for 50 % av produktionen och exporten. Landbruket utgör endast 2 % av BNP och sysselsätter också endast 2 % av arbetsstyrkan.

Sverige har, särskilt sedan mitten av 1970-talet, ackumulerat en statsskuld motsvarande drygt 1 243 miljarder kronor, vilket vill säga drygt 49% av Sveriges BNP. (Riksgäldskontoret - Information om Sveriges statsskuld)

Den svenska nationalbanken för en inflationsstabiliserande politik med en målsättning på en årlig inflation på 2 %.

Se även lista över svenska företag.

[redigera] Korruption

Sverige har i likhet med flera andra västeuropeiska länder väldigt låg korruption. På den internationella listan som årligen publiceras av analysföretaget Gallup hamnar Sverige på en tiondeplats. Flera andra europeiska länder hamnade dock före Sverige. ^[3] Enligt Transparency International så hamnade Sverige 2006 på en sjätte plats.^[4]

[redigera] Infrastruktur

Huvudartikel: Sveriges infrastruktur

[redigera] Vägar

Huvudartikel: Vägar i Sverige

Sverige har ett uppskattat vägnät på 212 000 kilometer (år 2001). De södra delarna av landet har det mest utbyggda vägnätet. Det är framförallt tätbefolkade område som Skåne, Göteborg, västkusten samt Östergötland och Stockholmsregionen som har ett omfattande vägnät. Mindre vägar i glesbefolkade delar kan vara grusvägar, detta gäller framförallt Norrland. Från Skåne går det motorvägar till Danmark över Öresundsbron och till Göteborg, Stockholm och Uppsala. Från Helsingborg till Uppsala är vägen en längre motorvägssträcka men från Uppsala blir vägen betydligt sämre några mil innan den åter blir bättre. Från Uppsala mot Gävle pågår motorvägsbygge som ska ersätta en del av E4:an som för närvarande har bristfällig standard. Från Uddevalla mot gränsen till Norge pågår också utbyggnad av motorväg. Totalt sett har Sverige i jämförelse med andra europeiska länder en förhållandevis låg vägstandard om man bortser från de nämnda motorvägsavsnitten.

[redigera] Järnvägar

Huvudartikel: Sveriges järnvägsnät

Sveriges järnvägsnät har byggts ut sedan mitten av 1800-talet och omfattade år 2001 omkring 11 106 kilometer järnväg, varav 9 400 kilometer är elektrifierad.

Järnvägarna är mycket ojämnt utbyggda i Sverige. Järnvägsnätet har Stockholm som en central punkt och når till de övriga delarna av Sverige. Järnvägarna når också ut till Danmark, Norge och även, via tågfärja, Tyskland. I vissa regioner är järnvägsnätet väl utbyggt och där är också tågtrafiken tät. Det handlar främst om regionerna runt Stockholm, Göteborg och Skåne. Andra regioner har däremot ett järnvägsnät som är mycket bristfälligt utbyggt. Det finns regioner som i stort sett enbart har en eller två banor. Detta finns framför allt i Norrland. Även banstandarden är ojämn då de regioner med ett bättre utbyggt järnvägssystem och har en bättre banstandard medan andra regioner istället har en mycket låg standard och där tågen går mycket långsamt.

[redigera] Flyg

Huvudartikel: Flyg i Sverige

I Sverige finns ett antal internationella flygplatser där Arlanda är den största och därefter kommer Landvetter och Sturup. Från flygplatserna opererar ett flertal stora internationella flygbolag. Fortfarande har SAS ett övertag men flera andra har också en stor betydelse som till exempel Lufthansa. Inrikes finns det flera alternativ förutom SAS på de större sträckorna som till exempel Malmö Aviation och lågprisflygen Flynordic och FlyMe. Det största flygbolaget på mindre sträckor är Skyways som även erbjuder vidarekopplingar med SAS. Några utländska flygbolag som trafikerar Arlanda och i vissa fall Landvetter är KLM, Finnair, Air France, British Airways, Continental Airlines och Aeroflot. Arlanda har dessutom en järnväg som går både söderut och norrut med tät trafik.

[redigera] Sjöfart

Huvudartikel: Svensk sjöfart

[redigera] Telefoni

Fast telefoni (2001): 73,9 abonnemang per 100 invånare
Mobil telefoni (2001): 79 abonnenter per 100 invånare

[redigera] Administrativ indelning

Huvudartikel: Sveriges administrativa indelning

Sverige är uppdelat i 21 län. I varje län finns en länsstyrelse, utnämnd av regeringen. I varje län finns också ett landsting som är den lokala folkrepresentationen. Varje län är vidare uppdelat i kommuner, med totalt 290 kommuner år 2004. Historiskt och traditionellt finns även uppdelning i landskap och landsdelar.

Sveriges län

Uppdelning i län med länsbokstäver:

Varje län (utom Gotlands) har ett landsting. Lista över landsting:

Ibland delas Sverige in även i landsdelar, landskap och stift.

Uppdelning i landsdelar:

Uppdelning i landskap:

Uppdelning i stift (enligt Svenska kyrkan):

[redigera] Kultur

Huvudartikel: Svensk kultur

[redigera] Massmedier

Huvudartikel: Massmedier i Sverige

Radioinnehav (2000): 932 per 1 000 invånare
TV-innehav (2000): 574 per 1 000 invånare
Internetanvändare (2004): 5 731 per 10 000 invånare

Se även television i Sverige och svenska tidningar svt.

[redigera] Se även

Sverigeportalen

Sveriges militär
Sveriges internationella relationer
Sport i Sverige
Portal:Sverige

[redigera] Källor

[redigera] Externa länkar

Sök efter mer information om Sverige på Wikipedias systerprojekt:

Ordbok & definitioner från Wiktionary
Böcker från Wikibooks
Citat från Wikiquote
Originalverk från Wikisource
Bilder & media från Commons
Nyhetsartiklar från Wikinews

	Sveriges landskap
Blekinge \| Bohuslän \| Dalarna \| Dalsland \| Gotland \| Gästrikland \| Halland \| Hälsingland \| Härjedalen \| Jämtland \| Lappland \| Medelpad \| Norrbotten \| Närke \| Skåne \| Småland \| Södermanland \| Uppland \| Värmland \| Västerbotten \| Västergötland \| Västmanland \| Ångermanland \| Öland \| Östergötland