Svensk litteratur
Wikipedia
Svensk litteratur omfattar all litteratur som nedtecknats på det svenska språket, således även åländsk och finlandssvensk litteratur.
Innehåll |
[redigera] Historik
Den svenska litteraturens historia förebådas av runstenarna och är författad på urnordiska och senare språkvarianter. Texterna på runstenarna är emellertid ofta mycket kortfattade, med vissa lysande undantag; i synnerhet anses den långa inskriften på Rökstenen vara ett verkligt litterärt verk, skapat i syfte att bevara ett stycke fornnordisk mytologi. Av denna anledning brukar Rökstenen få beteckna början på den svenska litteraturhistorien.
[redigera] Medeltiden
De äldsta texterna på svenska utgörs av de medeltida landskapslagarna som nedtecknades under 1200-talet och början av 1300-talet. Dessa lagar skrevs på en mycket gammal form men deras huvudsakliga innehåll återspeglade i allmänhet feodala lagar som importerats söderifrån. T.ex. kom stora delar av Upplandslagen till genom Birger Perssons försorg.
Texterna i lagarna har fick sin prägel av de lagmän som muntligen framförde dem inför landskapstingen. Meningsbyggnaden består nästan uteslutande av huvudsatser och språket är enkelt hållet. Däremot förekommer ofta episkt tretal och alliterationer. Texterna i lagarna innehåller få juridiska definitioner av den sorten som vi idag gärna associerar med lagar. Istället förklaras lagarna med ofta dramatiska berättelser från den medeltida vardagen som ibland kunde rymma mycket kärv humor. Landskapslagarna utgör därför viktiga kulturhistoriska dokument och kan bitvis än idag läsas som ren litteratur.
Under medeltiden var Sverige ett marginellt och underutvecklat land. Nästan all litteratur som skrevs under den tid var av religiös art och författades på latin. De verk som ändå författades på svenska var i allmänhet översättningar av utländska original, till exempel riddarvisor som Eufemiavisorna, tre dikter från 1300-talet skrivna på knittel.
Det enda egentliga kulturcentrum Sverige kunde göra anspråk på under denna tid var Heliga Birgittas kloster i Vadstena. Birgitta var framför allt en av sin tids mest betydande religiösa personligheter och medlem av en av Sveriges rikaste släkter, men hennes visionära och personliga stil, med beskrivande bilder från naturen och den tidens vardag, gjorde henne till en verklig författare. Hon dikterade visserligen sina Revelationes på svenska men de antecknades sedan på latin. Hennes texter handlade, förrutom religiösa uppenbarelser, även om samtidens moraliska förfall, om politiska motsättningar och om hennes program för att reformera kyrkan.
Sveriges äldsta historiska källskrift är Erikskrönikan, ett beställningsverk författat på knittel. Det är förmodligen också det äldsta kända exemplet på svensk propaganda.
Vid hoven framfördes under medeltiden berättande visor som ackompanjemang till ringdans och långdans. En försångare framförde texten och alla närvarande stämde in i omkvädet. Dessa ballader förlorade sin popularitet hos adeln men kom att leva kvar bland bönderna. Det finns drygt 200 kända svenska ballader varav de äldsta tros härstamma från 1300- och 1400-talen. Deras förebilder tros vara franska och man har antagit att de importerats till Sverige via Danmark.
Medeltidsballaderna är ibland naturmytiska och beskriver hur Näckens makt besegras (Harpans kraft) eller hur andra övernaturliga väsen segrar (Herr Olof och älvorna). De s.k. riddarvisorna skildrar istället i allmänhet tragiska kärlekshistorier ur adelns liv (till exempel Ebbe Skammelsson). Populära kristna motiv förekom också som i till exempel Staffan stalledräng och Liten Karin. Under slutet av medeltiden kunde även historiska motiv som Slaget vid Lena förekomma och skämtvisor som inte härstammade från hoven, som Skämtan om abbotar från 1400-talet och Bakvända visan blev vanligare.
Genom den muntliga tradition som balladerna verkade genom fick berättelserna en form där assonans och alitteration var vanlig. Visorna byggdes upp av två- eller fyraradiga strofer och använde sig ofta av olika former av upprepningar: episkt tretal, parallellism och anafor. Person- och miljöbeskrivningarna är vanligen knapphändiga och stiliserade och det vanliga är en allvetande berättare.
[redigera] Vasa- och stormaktstiden
Den första svenska översättningen av Bibeln kom under Gustav Vasas regeringstid; Nya testamentet år 1526 och hela Bibeln 1541, se Gustav Vasas bibel. Se även Olaus Petri. Språket i översättningen spreds snabbt och blev mycket inflytelserikt, även om stavningen varierade väldigt mycket och det tyska ordförrådet dominerade starkt.
Typisk renässanslitteratur på svenska uppträdde inte förrän på 1600-talet.
[redigera] Upplysning och romantik
Frihetstiden avslutades genom den gustavianska statskuppen, men denna utgjorde knappast något hinder för fortsatt litterär utveckling. Gustav III främjade kultur på många sätt, bland annat genom att inrätta Svenska Akademien där Johan Henric Kellgren blev den första sekreteraren.
[redigera] Realism och naturalism
Aftonbladet grundades 1830 av Lars Johan Hierta.
- Erik Gustaf Geijer
- Albert Ulrik Bååth
- Fredrika Bremer
- Emilie Flygare-Carlén
- Selma Lagerlöf
- Gustaf Fröding
- Ola Hansson
- August Strindberg dominerade den svenska litteraturscenen under 1880-talet och fram till sin död, och var en av de första att introducera den litterära naturalismen i Sverige.
[redigera] Nyromantik, symbolism, fin de siècle
- Ola Hansson
- Verner von Heidenstam
- Hjalmar Söderberg
- Bo Bergman
- Axel Wallengren (Falstaff, fakir)
- Emil Kléen
- Sven Lidman
- Sigurd Agrell
År 1901 utdelades Nobelpriset i litteratur för första gången.
[redigera] Modernism
Den svenska lyriken påverkades starkt av modernismen; dess form övergav alla versmått och blev experimentellt oregelbunden.
[redigera] Arbetarlitteratur
Svensk 1900-talslitteratur utmärker sig genom den stora mängden litteratur som skildrar de lägre samhällsklasserna, framför allt inom jordbruket. Statarskolan blev politiskt sprängstoff.
Många av de svenska arbetarförfattarna var autodidakter.
- Vilhelm Moberg
- Ivar Lo-Johansson
- Eyvind Johnson
- Harry Martinson
- Moa Martinson
- Per Anders Fogelström
- Jan Fridegård
- Jarl Sjöblom
På 1960-talet ökade den politiska aktivismen i samhället, och dokumentärromanen fick en framträdande roll. Jan Myrdal införde konceptet rapportbok, och P C Jersild skildrade forskning, sjukvård och byråkrati.
[redigera] Nutid
De svenska deckarförfattarna har stora framgångar utomlands, med början hos Sjöwall/Wahlöö, och senare Jan Guillou, Henning Mankell och Liza Marklund.
[redigera] Barn- och ungdomslitteratur
Den svenska barn- och ungdomslitteraturen spänner från kärv socialrealism till fantastiska sagoberättelser. Ett av de första stora namnen inom svenska barnsagor var Elsa Beskow. Den stora folkbildaren var Selma Lagerlöf som med sin Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige undervisade barn i Sveriges geografi.
På senare år har Astrid Lindgren nått exempellösa internationella framgångar med sina romantiska och barnkära berättelser om till exempel Pippi Långstrump och Ronja Rövardotter.
Finlandssvenska Tove Jansson har byggt upp ett fiktivt universum med sina mumintroll som också har fått internationell berömmelse. På den svenska horisonten har författare som Anders Jacobsson och Sören Olsson rönt stora framgångar med bokserierna om Bert och Sune.
[redigera] Poesi och visor
[redigera] Fack- och referenslitteratur
[redigera] Svensk dramatik
Den kanske mest internationellt kända svenska dramatikern är August Strindberg. I vår samtid har Lars Norén blivit ett stort namn. Några typiskt svenska former av lättare dramatik är spex och revy.
[redigera] Se även
