Jan Fridegård
Wikipedia
Jan Fridegård född 14 juni 1897 i Enköpings-Näs i Uppland och avled 8 september 1968, var en svensk författare. I den svenska litteraturen hör Fridegård till proletärförfattarna eller - som den även brukar kallas - statarskolan.
Innehåll |
[redigera] Liv och författarskap
Liv och diktning hör intimt ihop när det gäller Jan Fridegård. Hans föräldrar var statare. Fadern tjänade som ladugårdsförman på herrgården Katrinedal inte långt från Enköping. Både morfar och farfar hade varit indelta soldater, något Jan Fridegård följde upp när han arton år gammal enrollerade sig. Det blev tre hårda år som livdragon. Han anklagades bl.a. för stöld och fick avtjäna straff på Långholmen. Soldattillvaron beskrev han i romanen Äran och hjältarna (1938).
Efter frisläppandet provade han på en mängd olika yrken. Han var oftast pank och arbetslös.
Han hade skrivit artiklar för den revolutionära tidsskriften Brand när han 1931 lyrikdebuterade med samlingen Den svarta lutan. Den första romanen En natt i juli utkom två år senare. Därefter kom romaner och noveller i en jämn ström fram till författarens död 1968.
I trilogin om trälen Holme (Trägudars land, Gryningsfolket och Offerrök), 1940-1949, frångick Fridegård för första gången det självbiografiska temat och skildrade i stället händelser under Vikingatiden. Det finns uppenbara paralleller till författarens samtid: klasskampsmotivet exemplifieras med Holmes kamp mot övermakten. Fridegård var en stor verklighetsskildrare men han lockades samtidigt av det översinnliga. Intresset gjorde avtryck bland annat i romanerna Torntuppen, 1941, Porten som kallas trång 1952 och Sommarorgel, 1954; samtliga dessa romaner har tydliga inslag av mystik.
Fridegård hade stort intresse av forntiden. Han står som upptäckare av två runstenar, den ena i Roslags-Näsby i Täby, den andra i Åkerby norr om Uppsala.
[redigera] Flera hembygder
Under sin levnad flyttade Fridegård inom Uppland många gånger men sällan långt. Även om Håbo hittills har vårdat minnet av författaren bäst, gör både Täby och Vallentuna anspråk på åtminstone en del av Jan Fridegård. Åren i Vallentuna gjorde avtryck bland annat i romanen Torntuppen. Flera gatunamn i Vallentuna erinrar om författaren: Lars Hårds väg och Jan Fridegårds väg. I Bålsta bär ortens gymnasieskola hans namn: Bildningscentrum Jan Fridegård. Vid Övergrans kyrka i Håbo finns ett muséum tillägnat Jan Fridegårds minne.
[redigera] Skrifter
- Den svarta lutan, 1931
- En natt i juli, 1933
- Jag, Lars Hård, 1935
- Barmhärtighet, 1936
- Tack för himlastegen, 1936
- Offer, 1937
- Äran och hjältarna, 1938
- Statister, 1939
- Trägudars land, 1940
- Torntuppen, 1941
- Här är min hand, 1942
- Gryningsfolket, 1944
- Kvarnbudet, 1944
- Fäderna : stenåldern, 1947
- Johan From, Lars Hård och andra, 1948
- Offerrök, 1949
- Kvinnoträdet, 1950
- Lars Hård går vidare, 1951
- Johan Vallareman och andra sagor, 1952
- Porten kallas trång, 1952
- Vägen heter smal, 1953
- Sommarorgel, 1954
- Larsmässa, 1955
- Lyktgubbarna, 1955
- Flyttfåglarna, 1956
- From och Hård, 1956
- Arvtagarna, 1957
- En bland eder, 1958
- Muren, 1959
- Svensk soldat, 1959
- Soldathustrun, 1960
- Mot öster - soldat!, 1961
- Soldatens kärlek, 1962
- Hemkomsten, 1963
- Noveller, 1965
- Tre stigar, 1967
Postuma utgivningar
- Hallonflickan, 1968
- Den blå dragonen. Självbiografiska berättelser, 1971
- Ängslyckan och andra berättelser, 1973
