Gran

Wikipedia

	Denna artikel behöver wikiformateras.
	Hjälp gärna till med den här och andra artiklar som saknar wikiformatering.

?Gran

Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Växtriket Plantae
Division:	Barrväxter Pinophyta
Klass:	Pinopsida
Ordning:	Pinales
Familj:	Tallväxter Pinaceae
Släkte:	Ädelgranar Abies
Art:	Gran A. abies
Vetenskapligt namn
§Abies abies Auktor: (L.) H.Karst., 1881


Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen Växtindex

Gran eller rödgran (Picea abies) är ett träd i släktet granar och familjen tallväxter.

Granen sägs vara nakenfröig för att fröämnena sitter på ett fruktblad, som är platt utbrett, fig. 6 och 7, men ej hopvikt till ett fruktämne. Här saknas alltså pistill. De många fruktbladen är spiralställda och har under "blomningen" oftast purpurröd färg, fig. 1. Eftersom granen vare sig har märke eller stift sker pollineringen genom att ståndarmjölet förs av vinden till fruktbladets platta eller kullriga översida, där de små fröämnena sitter (motsvarande insidan av angiospermernas fruktblad och översidan av ett vanligt örtblad), och pollenkorn fastnar direkt på fröämnena. När fröna mognar tillväxer och förvedas fruktbladet, men det är fortfarande platt och här utbildar sig alltså inte någon frukt, utan fröna sitta ohöljda i skydd av fjällen, som bildar den välbekanta grankotten, fig. 3. Granens kotte är alltså en samling spiralställda fruktblad på en utdragen axel och motsvarar en honblomma med talrika pistiller (jfr pistillernas konfiguration hos till exempel Ranunculus eller Rubus). Dessutom ser man ett litet fjäll utanför varje fruktblad, vilket förklaras av att fruktbladet är kluvet i två lameller. Även "hanblomman", fig. 8, består av en mängd små fjällika blad i spiral så att den liknar ett litet ax. Varje blad bär 2 pollensäckar, fig. 9. Granen är sambyggare (monoik). När kotten är mogen, spärrar den ut sina fjäll vid torr väderlek. Eftersom den hänger med toppen nedåt faller fröna ut. De sjunker långsamt, precis som lönnens och asken frukter, på grund av den snabba rotation som under fallet fåstadkoms av den stora, tunna hinnan, fig. 10. Detta för fröspridningen så viktiga bihang utgörs av en från kottefjället lossnande lamell. Frön från gran (och tall) är alltså med avseende på sin spridning virvelfrön. Granen kallas barrträd för att dess blad är barr, det vill säga nålformiga och stickande. Barren sitter strödda i mycket stora antal på varje skott men växlar mycket i storlek, form och riktning. Granen är också mycket variabel med avseende på kronans form, beroende på huvudgrenarnas riktning och kvistarnas ställning, ja, även kottefjällen har varierande form. Den är antagligen det mest mångformiga trädet i Norden.

Granen är ett av de vanligaste träden i Norden och bildar på många platser skogar som är mycket skuggrika. Dessa skogar blir därigenom oblandade eftersom inget annat träd (utom boken) klarar lika bra att växa upp i skugga. Granskogen uttränger därför lätt både ek och tall, ja i den rena granskogen är också undervegetationen mycket artfattig. Den består i stort sett av blåbär och ymnig, mjuk, grön mossa. Granens ved är inte så fast, beständig och värdefull som tallens, varav följer att det skulle bli en ekonomisk förlust för landet om tallskogen trängdes tillbaka av granen. Granen utnyttjas framför allt som massaved.

Bland Skandinaviens skogsträd är granen en av de yngsta invandrarna. Genom av fossila fynd har man kommit fram till att granen har invandrat hit från öster och nordost och spritt sig mot väster och söder. Ännu saknas den i större delen av Skåne och i delar av Halland och Blekinge. I Danmark finns den bara odlad och förvildad. Till Norge har den kommit från Sverige endast genom de lägre passen på fjällryggen mellan länderna och är därför mindre utbredd där. I fjällen ligger grangränsen betydligt lägre än björkgränsen. Granen visar tydligt flera av de för barrträdens vegetativa delar egendomliga kännemärkena. Dessa är, utöver bladens utbildning till barr, den genom hela kronan löpande huvudstammen, huvudgrenarnas konfigurationer i cirklar och hartsavsöndringen i veden och barken. Granen uppges kunna uppnå 45 meters höjd (mer än något annat av Nordens träd) och en ålder av över 400 år.

Granen är Medelpads landskapsblomma (trots att den inte bär blommor).

I vissa delar av världen är det vanligt att man tar in granar i sina hem som prydnad under julen. I det tillståndet kallas den för julgran.