Motorväg

Wikipedia

Trafikmärket för motorväg

En motorväg eller autostrada är en väg som består av två skilda körbanor med minst två filer på varje körbana, en körbana i vardera riktningen och med en mittremsa emellan. Motorvägar har också planskilda korsningar och särskilda på- och avfarter som ansluter till vägen. Trafikmärket för motorväg, som är standard över hela Europa om än med något varierande utformning, symboliserar detta med skilda körbanor och planskilda korsningar i form av en bro som går över vägen. Vissa motorvägar i Skåne kallas lokalt för Autostrador.

De flesta motorvägarna i Sverige är skyltade som europavägar, men några är också riksvägar och länsvägar eller utan skyltat nummer.

[redigera] Särskilda regler för motorvägar

Motorväg E6/E20 utanför Varberg

Detta är trafikregler för motorvägar i Sverige. Dessa regler gäller i stort sett över hela Europa förutom hastighetsbegränsningarna som varierar mellan 100 km/h och 140 km/h. Tyskland har fri fart på ett antal motorvägar vilket de är ensamma om i Europa.

• endast motorfordon eller motorfordon med tillkopplat fordon som är konstruerade för och får framföras med en hastighet av minst 40 kilometer i timmen får färdas på motorväg, det vill säga ej gående, cykel, moped eller traktor etc.
• moped, klass I får inte heller framföras på motorväg
• fordon får föras in på en motorväg endast vid vägens början eller på en påfartsväg och föras av motorvägen endast på en avfartsväg eller vid dess slut
• fordon får inte föras på skiljeremsan eller på en tvärgående förbindelseväg mellan körbanorna
• fordon får inte vändas eller backas på motorväg
• fordon får inte stannas eller parkeras annat än på platser som utmärkts med ett vägmärke som parkerings- eller rastplats. Bussar i linjetrafik får dock stannas vid särskilt anordnade hållplatser
• fordon får inte föras med högre hastighet än 110 km/h om inget annat anges. Fram till 1 juli 2005 var också 110 km/h den högsta hastighet som fanns på de svenska motorvägarna, men numera är det i normalfallet tillåtet att köra i 120 km/h på E6/E20 i södra Halland.

Regler om vilken standard en motorväg ska uppfylla är i stort sett samma i hela Europa. Ett undantag är Norge som fram till början av 2006 officiellt har kallat sina motortrafikleder för "Motorveg klasse B", i dagligt tal "Motorveg", med missförstånd i kartor som följd. Se mer om det i Lista över motorvägar i Norge.

[redigera] Historia

Tysk motorväg, foto från 1930-talet

Sveriges första motorväg E22 mellan Malmö och Lund

Motorvägen på E4 utanför Linköping

Huvudartikel: Sveriges motorvägshistoria

De allra första motorvägarna byggdes på 1920-talet i Italien samt på 1930-talet i Tyskland. Enligt planen skulle motorvägar binda samman alla större städer. Sverige var sent ute med att införa motorvägar. Intresset vaknade först under slutet av 1940-talet. Den allra första riktiga motorvägen som anlades i Sverige var den som går mellan Malmö och Lund och öppnades 1953 av Prins Bertil. Den byggdes från början i betong enligt den princip som då var vanlig i Tyskland.

Under 1990-talet påbörjades en stor omstrukturering av det skånska motorvägsnätet. Byggandet av Öresundsbron påbörjades och den fick både en motorväg och en järnväg. Samtidigt tillkom Yttre Ringvägen som sammanbinder Öresundsbron med de övriga motorvägarna. Då upphörde också färjetrafiken till Dragör. Yttre Ringvägen ersatte också Inre Ringvägen som förbindelselänk mellan de skånska motorvägarna. Öresundsbron sammanlänkade också de skånska motorvägarna med motorvägar i stora delar av övriga Europa, via Danmark. Under 1990-talet hade de danska motorvägarna länkats samman så att de anknöt med motorvägarna i Tyskland, genom södra Jylland.

I början på 1990-talet beslöts att E4 mellan Helsingborg och Uppsala skulle vara motorväg och samma sak gällde även E6 mellan Malmö och Göteborg. Byggandet av nya motorvägar tog därför fart under denna tid. På E4 märktes detta då flera av de tidigare korta motorvägssnuttarna förlängdes i olika etapper så att de till slut mötte nästa motorväg, varpå de kopplades ihop och blev en längre sammanhängande motorvägsträcka.

Man beslutade vid samma tid att E18 från Segmon (vid nuvarande E45) och österut, E20 från Örebro och österut, samt E22 Malmö-Karlskrona skulle byggas som motorväg, dock på längre sikt. (Nästan) alla nybyggnader på dessa sträckor har varit motorväg sedan dess, men mycket återstår (2006).

E4 norr om Uppsala har byggts blandat som motorväg, 2+2-väg och 2+1-väg. Med nuvarande byggtempo kommer nästan hela sträckan Uppsala-Luleå vara mötesseparerad 2015, men ha motorväg bara vissa sträckor.

[redigera] Motorvägarnas utformning

[redigera] Broar

Två korsande motorvägar i Tyskland med av- och påfarter i en partiell fyrklöverkorsning

På svenska motorvägar går det ofta att se vilken generation denna tillhör. Motorvägar som har byggts i Sverige har olika byggstil beroende på vilken tid dessa är byggda. Kännetecken för detta är ofta exempelvis formgivningen på broarna som finns över motorvägarna, dessa har byggts i olika stil under olika perioder. De äldsta broarna är byggda i betong i en ganska tung och kraftig stil. Oftast har broarnas öppningar över vägen rundade hörn eller i vissa fall snedfasade hörn upptill. På motorvägen mellan Malmö och Lund finns flera broar av denna äldre typ. Denna byggstil dominerade under 1950-talet och fortsatte en bit in på 1960-talet. Vissa tankar om det estetiska fanns när dessa broar byggdes vilket framgår av att de oftast är inramade med stensättningar och att de rundade hörnen gav ett lite harmoniskt utseende.

Från den senare delen av 1960-talet och sedan under 1970-talet byggdes broarna med betydligt rakare former. De började byggas med runda pelare och broarna fick raka hörn. Broarna byggdes helt och hållet med tanke på funktion och några estetiska avsikter fanns inte med dessa. Exempel på broar av denna typ kan ses vid till exempel Helsingborg.

Broar tillverkade under 1980-talet är i stort sett lika de som byggdes under 1970-talet men från slutet av 1980-talet och framåt byggdes broarna med lite smäckrare former. Under 1990-talet skulle nya broar vara estetiskt tilltalande. Broarna kunde dekoreras och många gånger kläddes de in med exempelvis tegel för att se vackrare ut. Broar av detta slag kan ses på nyare delar av E4 som till exempel en bit söder om Mjölby. Ibland har nya broar tillkommit på en del äldre motorvägar vilket kan få en äldre motorväg att se yngre ut än den egentligen är. Det kan också innebära att olika broar i helt olika stil kan finnas nära varandra på samma motorväg.

Ibland har det även funnits en bro med utrymme för två dubbla körbanor på var sin sida om mittpelare men där bara den ena använts eller där den vanliga landsvägens filer gått på var sin breda sida om mittpelarna. Ett exempel på detta är en bro av typiskt 50-talssnitt som finns över den relativt nya motorvägen strax väster om Norrköping på E4 vid Norsholm. Den nya motorvägen följer samma sträckning som den vanliga landsvägen på E4 hade tidigare och bron fanns där redan då. Den kan kännas igen på de övre rundade hörnen vid de båda fästena på sidorna och på de fyrkantiga mittpelarna.

Även på E22 utanför Karlskrona vid trafikplats Rosenholm finns en bro med mycket speciell design, menat att föreställa ett segel.

Trafikplats Kropp ("Helsingborg norr") är även den sevärd då det är en av Sveriges få motorvägskorsningar (jämför med tyskans "Autobahnkreuz") där E4 och E6/E20 korsar varandra och bildar en trafikplats i tre plan och hela trafikplatsen är gjord för att trafiken skall kunna löpa på i 110km/h även vid motorvägsbyte.

[redigera] Av- och påfarter

Påfart till en motorväg vid Moosburg

Även utifrån av- och påfarternas utformning går det att avgöra vilken generation motorvägen tillhör. På en av de äldre motorvägssträckorna i Sverige, E4:an förbi Nyköping, finns det vid trafikplatsen där Riksväg 52 mot Örebro, Katrineholm och Skavsta viker av, av- och påfartssträckor som är kortare och snävare vanligt på senare byggda motorvägar i Sverige. Inte så helt olik gamla tyska motorvägsavfarter, även om den aktuella av- och påfarten blivit ombyggd så gott det går för att anpassas till dagens standarder och krav.

Vid vissa av- och påfarter är det två motorvägar som korsar varandra, en motorvägskorsning. Denna typ av trafikplatser är relativt ovanliga i Sverige, även om det finns en del, främst i Skåne, Stockholmsområdet och kring Göteborg. I vissa länder skyltas ofta den typen av trafikplatser med speciella skyltar, exempelvis Tyskland där de kallas för Autobahnkreuz. I Sverige finns det ofta ingen enhetlig utformning på dessa korsningar, utan de flesta har unika utseenden. Detta till skillnad från vissa andra länder som ofta har en enhetlig utformning, däribland Tyskland som ofta använder sig av en typ som kallas för fyrklöver. Att den kallas så beror på att den liknar en sådan sedd uppifrån. När Yttre Ringvägen byggdes runt Malmö så utformades några av trafikplatserna som fyrklövertypen, exempevis trafikplats Petersborg där E6/E22 ansluter E20.

E4 Söderhamn-Enånger. Trots att sträckan är skyltad motorväg har den varken vägren eller accelerationsfält.

Avfart på motorvägen mellan Enånger och Söderhamn. Avfarten saknar retardationsfält och skyltningen liknar mer en skyltning som brukar användas i vanliga korsningar.

E4 Söderhamn - Enånger skiljer sig från andra motorvägar i Sverige genom att sakna riktiga påfartsramper med accelerationsfält. I stället har trafikplatserna svagt vinklade påfartsvägar med stopplikt. Därtill svänger avfarterna så tvärt från motorvägen att trafikanter kan behöva bromsa in ganska mycket redan innan de kommit av den. Denna fyrfältiga vägsträcka är bara 18,5 m bred och var ursprungligen inte avsedd att klassas som motorväg, men kom att omklassas ett antal år efter invigningen.

På E18 västgående vid Lahäll (Täby) finns trafikljus för att släppa fram endast en bil i taget ut på motorvägen. Fler sådana kommer att byggas i Stockholm och troligen Göteborg.

På E4 norrgående, Upplands Väsby S finns Sveriges hittills enda privat finansierade motorvägsavfart.

[redigera] Belysning

En annan sak som kan avslöja en motorvägs ålder är designen på belysningen om nu denna är försedd med det. Problemet i detta fall är att belysningen i många fall har bytts ut på en del äldre motorvägar. I vissa fall kan äldre stolpar också ses med nyare armaturer. I dessa fall är det ändå stolparna som avslöjar vilken tidsepok motorvägen är byggd i. Dessa kännetecken är inte alltid helt säkra eftersom det också finns exempel på motorvägar som har varit utan belysning de första åren men sedan kompletterats med detta i efterhand.

[redigera] Passager för vilt

Ofta byggs också anordningar som förbättrar för djur i naturen kring motorvägen. En motorväg kan till exempel blockera djurens normala vandringar. Därför byggs speciella passager för att de ska kunna passera. Sådana kan ses på t.ex yttre ringvägen runt Malmö i form av en bro strax söder om Tpl Kronetorp, E4 från Örkelljunga och gränsen mellan Skåne och Småland. Även strax norr om Stockholm mellan Trafikplats Järva Krog och Trafikplats Sörentorp finns en ekodukt över E4 för att djur och människor skall kunna passera. Denna är byggd som en gångbro men med buskar på sidorna för att inte djuren ska skrämmas av trafikens ljus. Många djurpassager kan gå en obemärkt förbi. Som exempel kan en speciell tunnel för grodor och paddor vara ett vanligt dräneringsrör, men platsen är noga utvald så att det ska bli till mesta möjliga hjälp.

[redigera] Vägen som helhet

När tidiga motorvägar byggdes fick omgivningen ofta ge plats åt vägen. Tydliga exempel på detta är stadsmotorvägarna, som krävde att stora hus revs för att de skulle få plats. Utanför tätorter byggdes motorvägarna oftast ganska raka och på den genaste sträckningen. E22 mellan Malmö och Lund är ett exempel på detta, likaså E6/E20 mellan Malmö och Helsingborg. Nyare motorvägar är istället byggda för att smälta in i omgivningen. Broar byggs så diskret som möjligt. Vägen går i mjuka böjar, s.k klotoider dels för att harmoniera med naturen, dels för att det är säkrare för trafikanterna då vägen på detta sätt blir mindre monoton.

[redigera] Väglinjer

Sidolinjerna kan vara av olika typ.

1. "Vanliga" linjer
2. Linjer med "knottror" som gör att bilen vibrerar så snart linjen tangeras
3. Linjer som går på tvären, för att åstadkomma vibration
4. Frästa räfflor i asfalten som ska åstadkomma vibration

[redigera] Mittbarriärer

Sveriges första motorväg vid Lunds södra med mittbarriär bestående av betongkanter

Motorväg E26/A100 i Berlin. Järnväg och pendeltågsbana i mittbarriären.

I många länder har används en eller ett par standardiserade typer av mittbarriärer på motorvägarna. I Tyskland består till exempel nästan samtliga mittbarriärer av plåträcken uppsatta på stålstolpar. I Schweiz består mittbarriärerna för det mesta av en betongkant. I Sverige har man haft många olika modeller under årens lopp. På E4 norrut från Helsingborg finns många olika mittbarriärer på en och samma motorväg.

De första motorvägarna i Sverige hade oftast endast en gräsrand eller ett dike i mitten. Senare blev plåträcken vanliga. De sattes ofta upp samtidigt som belysningsstolpar i mittbarriärerna. Under 1980-talet blev det vanligt med mittbarriärer i betong liknande de som finns i Schweiz. Dessa gör att vägbygget blir billigare genom att båda sidorna kan asfalteras som en enda yta. I efterhand kan betongbarriären monteras fast på asfalten. Betongbarriärer har nackdelen att de kan orsaka stora skador vid kollision. I vissa fall har belysningsstolpar monterats direkt på betongkanterna. Detta kan till exempel ses på E4 i Jönköping. En del äldre motorvägar försågs också med dessa betongkanter, exempelvis motorvägen mellan Malmö och Lund. Det finns också specialdesignade betongkanter, bland annat på E6 förbi Uddevalla.

En del motorvägar har mycket breda mittbarriärer – ibland mer än 10 m. Ofta lämnas träd och annan växtlighet kvar i dessa mittbarriärer för att motorvägen ska smälta in bättre i naturen. Detta ökar trafiksäkerheten vid mörker, då bländningsrisken inte är lika stor. I vissa fall beror dessa extra breda mittbarriärer på att motorvägen är en f.d. normal svensk landsväg som har byggts om till motorväg genom att ett ytterligare körfält byggts vid sidan om, och ibland har det då varit enklare att bygga detta nya körfält en bit ifrån det äldre. Ett exempel på en sådan sträcka är E4 mellan Nyköping och Kolmården, där man byggde en parallell körbana bredvid den befintliga då man byggde om vägen från motortrafikled till motorväg. Längs detta avsnitt är mittremsan som regel bredare i samband med att broar korsar motorvägen. Detta för att få plats att bygga en ny bro vid sidan om den befintliga. Mittremsans bredd längs detta avsnitt är som bredast drygt 30 meter. Andra exempel på motorvägar med ovanligt bred mittremsa är E4 mellan Arlanda och Uppsala (ca 20 meter bred mittremsa), E18 mellan Kungsängen och Bålsta (okänd exakt bredd) och E6/E20 på delar av sträckan mellan Varberg och Kungsbacka (drygt 10 meter bred mittremsa). En annan udda mittbarriär, är E20 utanför Malmö, från korsningen med E6 till Öresundsbron, där det går en dubbelspårig järnväg i mittremsan. Sådant finns på ett även fåtal ställen i andra länder.

Vajerräcke på mittbarriär på motorväg (E4, Linköping)

Från slutet av 1990-talet började vajerräcken monteras upp på ett stort antal motorvägar framförallt på de motorvägar som enbart hade en gräsrand eller ett dike i mitten. Nybyggda motorvägar försågs också med vajerräcken. Även de motorvägar som var försedda med extra bred mittbarriär försågs ofta med vajerräcken. Det började även monteras upp vajerräcken på vägar som inte är motorvägar. I vissa fall var det normala landsvägar som försågs med detta. I andra fall kunde det handla om motortrafikleder som försågs med detta och därmed blev mötesfria. Ett exempel på detta är E4 mellan Kånna och Toftaholm som går förbi Ljungby som från början var motortrafikled med mötande trafik, men som har försetts med vajerräcke och blivit så kallad 2+1-väg. Mittbarriärerna är alltid försedda med tvärgående förbindelseväg mellan körbanorna med jämna mellanrum. Dessa är enbart avsedda för vägarbetsfordon och utryckningsfordon.

Sveriges bredaste mittbarriär finns på E18 där motorvägen korsar Ekolsundsviken (mellan Bålsta och Enköping). I anslutning till bron går motorvägsdelarna så långt ifrån varandra att flertalet hus inryms mellan körfälten. Uppskattningsvis är avståndet mellan körriktningarna som störst cirka 350 meter.

Världens bredaste mittbarriär finns på motorvägen E75 i Makedonien. Detta är en motorväg som går rakt igenom landet i nordsydlig riktning. Strax söder om Skopje nämligen mellan Katlanovo och Veles finns denna enormt breda mittbarriär, uppskattningsvis 5 kilometer som bredast. Körfälten går här isär och går sedan helt egna sträckningar vidare ett par mil innan de åter går ihop och vägen blir en normal motorväg. Motorvägen delar sig alltså och blir till två enkelriktade vägar. På ett ställe ligger dessutom ett helt samhälle mellan körbanorna, nämligen Vetersko.

Ett annat ställe med egna sträckningar för de båda riktningarna är E717 / A6 i Italien (Turin-Savona) På tre delsträckningar går de skilda vägar och till råga på allt "vänstertrafik" längs två av dem, de korsar varandra. Det finns ett samhälle mellan körbanorna, Altare.

[redigera] Ytbeläggning

E6/E22 mellan Vellinge och Malmö, en av Sveriges få motorvägar med betongbeläggning

I Tyskland och även en del andra länder består beläggningen på motorvägarna ofta av betong. Tyska motorvägar kan också ha en beläggning av finkornig asfalt. Detta ger en behaglig resa, speciellt i högre hastigheter. En del äldre motorvägar i Tyskland har dock betongbeläggning av äldre typ. Denna har tydliga skarvar som gör att det uppstår ett dunsande eller dunkande ljud när föraren kör över dem. Ljudet blir rytmiskt på ett sätt som påminner om ljudet av tåg på äldre järnvägar. Många gånger kan denna beläggning vara hårt nedsliten. Förutom i Tyskland kan denna äldre betongbeläggning även påträffas i till exempel Belgien och Polen.

I Sverige är äldre typ av betongbeläggning mycket ovanlig, men har funnits till exempel på motorvägarna från Malmö till Lund, Helsingborg, Ängelholm och Vellinge. Även så på de gamla motorvägarna mellan Kållered - Göteborg och Göteborg - Kungälv. Det mesta är idag ersatt med asfalt, men på några ställen finns betonglämningar kvar, exempelvis utanför Helsingborg. E6/E22 mellan Malmö och Vellinge har denna beläggning kvar helt. Den normala beläggningen i Sverige är annars vanlig asfalt.

Vägarbete på en tysk motorväg

Trefilig körbana på motorväg över Hallandsåsen med grov vägbeläggning och mitträcken i plåt

Svenska motorvägar har ofta en grovkornig asfalt. Fördelen är att denna tål ett högt slitage och att risken för halka dessutom är mindre. Många trafikanter upplever det också så. Nackdelen är sämre komfort, eftersom bullernivån är högre. På motorvägar med grovkornig asfalt stiger bullernivån dessutom ännu mer än på normala landsvägar eftersom fordonen har högre fart. Finkornig asfalt är också vanligt på motorvägar i Sverige. På motorvägen på Länsväg 273 mellan E4 och Arlanda flygplats gjordes 1990 ett test med att lägga ut betongbeläggning i ena körriktningen. Detta var betongbeläggning enligt en nyare tysk princip som innebär en slät yta utan skarvar som hörs när man åker över dem. Vägverket har funnit fördelar med denna typ av beläggning på motorvägar som har tät trafik. Motorvägen på E4 mellan Uppsala och Björklinge är ett motorvägsavsnitt med modern tysk betongbeläggning. Den del av E6/E20 som går genom Halland mellan Morup och Getinge är också belagd med betong. Även E20 öster om Eskilstuna är belagd med betong som efter utförandet dock fick slipas för att uppnå den standard beställaren önskade.

Vägverket har även gjort tester med s.k. Tyst asfalt som dämpar vägbullret avsevärt. För att få ett jämnare vägbana användes mindre stenkorn i ytskiktet, dessutom är beläggningens yta mer porös. En jämn vägyta bullrar mindre, dessutom absorberas det buller som ändå uppstår av vägens alla porer. Tyst asfalt är även ett effektivt medel mot vattenplaning då vägytans porer suger upp regnvattnet. Dock kan vägbeläggningens porer sättas igen av asfaltspartiklar som dubbdäck river upp, den är inte heller lika hållbar som vanlig asfalt och är dessutom dyrare att tillverka. På följande platser pågår försök med tyst asfalt:

• E4/E20 vid Hallunda, sydväst om Stockholm
• E22 utanför Malmö
• E18 mellan Bålsta och Bro
• Fältarpsvägen Helsingborg

[redigera] Stadsmotorväg

Essingeleden är ett typiskt exempel på stadsmotorväg
Foto: Tage Olsin

Riksväg 40 med industribyggnader alldeles bredvid motorvägen.

Under tiden från 1950-talet och fram till en liten bit in på 1970-talet byggdes och planerades i Sverige en del motorvägar som kan benämnas som stadsmotorvägar. Dessa motorvägar går rakt genom bebyggelse som fanns redan före den tid motorvägen byggdes. Motorvägar som går genom bebyggelse som tillkommit efter att motorvägen byggts räknas inte som stadsmotorvägar. För att spara plats byggdes stadsmotorvägar normalt med ganska korta av och påfarter och med skarpa kurvor. För dessas skull och för att minska bullret har stadsmotorvägar oftast lägre hastighetsgräns, i Sverige 70 eller 90 km/h.

För att bygga stadsmotorvägar krävdes att byggnader revs för att kunna ge plats åt motorvägen. Denna typ av motorvägsbyggen förekommer inte idag. För att kunna bygga en motorväg på motsvarande plats idag krävs numera att en tunnel byggs under bebyggelsen, särskilt om det är bostäder. Så skedde när Södra Länken anlades.
Däremot planeras 2005 stadsmotorvägsbyggen där en befintlig väg uppgraderas till motorväg. Exempel E18 Hjulsta-Rinkeby och E45 Göteborg-Älvängen. Där ska man i stort sett bara bygga trafikplatser och på vissa sträckor bredda, men inte riva något. De begränsas till 70 km/h nära bostadshus. Bullerökningen pga lite högre fart dämpas med vissa åtgärder. Det är länsstyrelserna som beslutar om motorvägsskyltningen, och i vissa län är man mer restriktiva. I Göteborg byggdes på 1990-talet långa sträckor där befintlig fyrfälts trafikljusväg byggdes om till motorväg, utan att skyltas som det. En motorväg degraderades till och med.

Exempel på stadsmotorvägar i Sverige är Essingeleden i Stockholm, motorvägarna genom Mölndal, Uddevalla, Borås, Västerås och Karlstad, motorvägarna i Malmö, Göteborg, Jönköping och Örebro samt motorvägsinfarterna i Helsingborg.
Utmärkande för stadsmotorvägarna är att de alltid är försedda med belysning och att de går genom en bebyggelse. Detta innebär att man ofta måste sätta upp bullerskydd för att minska trafikbullret för närliggande bostäder. Vid nybyggnader i områden nära stadsmotorvägar planerar man helst in industriområden där, inte bostäder. Företag brukar nästan alltid sätta upp stora reklamskyltar längs med motorvägen för att synas (låg kostnad för denna reklam). På nätterna märks detta ännu tydligare då företagens neonskyltar lyser för att synas i mörkret. En del tycker att körning på stadsmotorvägar skapar en speciell stämning.

[redigera] Vägar som liknar motorvägar

E20 mellan Floda och Alingsås är ett exempel på en väg som liknar en motorväg. Vägen har bland annat både mittremsa och vägren. Väsentligen skiljer den sig dock genom att korsningar sker i plan och både fotgängare och långtsamtgående fordon är tillåtna.

Under framför allt 1960-talet ansågs det vara prestigefyllt att ha en motorvägsförbindelse till sin stad. Den skulle gärna ansluta till ett centrum med ett parkeringshus. I vissa fall byggdes de ovan nämnda stadsmotorvägarna på detta sätt, men i andra fall fanns inte tillräckliga resurser för att bygga en motorväg fullt ut, eller så fanns det fysiska hinder för detta. Då användes enklare lösningar som till utseendet påminde om motorvägar. De byggdes dubbelfiliga och hade nära en motorvägs bredd. De försågs också med påkostad belysning av samma typ som på riktiga motorvägar. De var dock enklare byggda och kunde ha normala plankorsningar, i vissa fall med trafikljus.

Anledningen till att de byggdes på detta sätt var att de skulle "imponera" på besökaren och utgöra en "entré" till staden. Exempel på detta kan ses på E18 i Karlskoga, Norra ringen i norra Lund och på den väg som tidigare utgjorde E4 i Uppsala (Tycho Hedéns väg). Tycho Hedéns väg i Uppsala har under flera år inneburit en rad problem, speciellt under den tid då vägen fortfarande var en del av E4. Den dubbelfiliga väg som går genom Uppsala byggdes från början under 1960-talet bara som några kilometer lång sträcka genom bebyggelsen för att sedan enbart bestå av normala landsvägar både norr och söder om Uppsala. 1972 förlängdes motorvägen från Stockholm så att den nådde ända fram till Uppsala. I samband med detta anslöt man den sedan tidigare dubbelfiliga delen med den riktiga motorvägen från Stockholm. Detta har inneburit stora trafikproblem då trafiken har varit är alldeles för omfattande för denna lösning då vägen påminner om en motorväg men trafiken stannar upp på grund av trafikljus i korsningarna och på ett ställe är det till och med en järnvägskorsning för museijärnvägen SRJmf vilket inte kan sägas stämma in väl med motorvägens krav på planskilda korsningar. Norr om Uppsala fortsatte sedan vägen som en normal landsväg precis som förut och detta har ansetts otillräckligt i stort sett ända sedan Uppsala fick sin första motorväg 1972. Problemen fick dock till vis del en lösning då en ny motorväg förbi Uppsala mot Bjöklinge öppnades vilket lättade trafiksituationen i Uppsala något.

Även Marieholmsleden i Göteborg (E45) från Gullbergsmotet strax före Tingstadstunneln på E6 och fram till Lärjemotet liknar en motorväg. Vägen som byggdes 1968 saknar plankorsningar och har två dubbelfiliga körbanor men har inte status av motorväg trots att hastighetsbegränsningen är 90 km/h, förutom en nedsättning till 70 där vägen går under Bergslagsbanan med kurvor och begränsad sikt. Vägrenar saknas och vägen korsas av ett järnvägsspår som går från Bergslagsbanan vilken går parallellt med vägen på dess östra sida och över till industriområdet på vägens västra sida (Sveriges mest trafikerade järnvägskorsning i plan??). Vägen var från början avsedd som ett provisorium i väntan på E45:ans utbyggnad till motorväg i Gamlestadsvägens sträckning, som aldrig utfördes. Detta kan lätt ses i Lärjemotets utformning. För närvarande utreds huruvida E45 ska bli motorväg på sträckan, vilket bara skulle innebära bygge av trafikplatser och inte breddning, eftersom det på vissa delsträckor norr om Agnesberg är ont om plats mellan bergssidan och älven. Lärjemotet skulle då byggas om så E45 blir huvudsträckning genom motet.

I västra Göteborg finns vägar som uppfyllade alla grundläggande krav på motorvägar, dock med ganska smala vägrenar. Dessa är Söderleden, Västerleden, Oskarsleden, Älvsborgsbron och Dag Hammarsköldsleden. De skyltas dock inte motorväg och har mestadels max 70 km/h. Dag Hammarsköldsleden har tidigare skyltats som motorväg, men inte från slutet på 90-talet (samma väg dock, och vissa vägvisningsskyltar är fortfarande gröna). Dessa vägar är hårt trafikerade med vissa köproblem och en motorvägsskyltning skulle locka ännu mer trafik. De är nämligen svagt markerade på vägkartor utom Dag Hammarsköldsleden som är markerad som motorväg vilket alltså är fel.

Ytterligare ett exempel på en motorvägsliknande väg är sista biten av Nissastigen, det vill säga riksväg 26, in till Halmstad. Under cirka en-två kilometer motsvarar vägen alla motorvägskrav - förutom att det är en stor icke planskild korsning mitt på sträckan. Detta ledde till många allvarliga olyckor, och därför har korsningen på senare tid byggts om till en cirkulationsplats.

[redigera] Belysning på motorvägar

[redigera] Belysning i olika länder

Olika länder har helt olika syn på vilka motorvägar som ska förses med belysning - vissa motorvägar är det inte lämpligt att belysa. I Belgien, Nederländerna och Norge är motorvägarna försedda med belysning i mycket stor omfattning och i dessa tre länder är det vanligare med än utan belysning på motorvägarna. Även i Storbritannien har man försett en mycket stor del av motorvägarna med belysning.

I Tyskland har inte många motorvägar belysning. Det förekommer endast där motorvägarna går genom de allra största städerna, och i vissa fall inte ens där, ett exempel är motorvägarna i München, motorvägarna i Hamburg och Berlin är däremot försedda med belysning.

I Sverige är man inte alls lika konsekvent med vilka motorvägar som ska ha belysning eller inte. På vissa ställen finns det omfattande belysning på de svenska motorvägarna medan andra ställen saknar det helt, hur detta bedöms är okänt. På trafikplatser är det vanligaste att denna är försedd med s k ljusmaster och det handlar då ofta om cirka 3-6 master vid varje trafikplats. Andra trafikplatser saknar belysning helt och hållet medan somliga är försedda med omfattande belysning längs själva motorvägen. På E4 mellan Märsta och Södertälje är motorvägen försedd med omfattande belysning i samma klass som i Belgien, Nederländerna och Norge vilket är ovanligt i Sverige.

[redigera] Olika modeller i Sverige

Belysningen på motorvägarna har ändrat utseende under årens lopp. Under vissa perioder har det dessutom byggts belysningsanläggningar efter helt olika filosofier samtidigt.

[redigera] Äldre modeller

Äldre motorvägsbelysning av gammal klassisk modell på motorvägen E22 utanför Norrköping. Stolparna är av äldre modell av den typ som ibland kallas kanonrör. Här finns även armaturerna av originaltyp från 1960-talet kvar vilket är ovanligt i Sverige idag. Normalt finns stolpar av denna typ kvar men armaturerna är oftast utbytta.

Den första motorvägsbelysningen var identisk med de belysningsanläggningar som sattes upp ovanför vanliga vägar i framför allt tätorter. Så såg det exempelvis ut i Lund under många år förr i tiden. Från slutet av 1950-talet introducerade belysningsanläggningar bestående av stolpar som var större och kraftigare än normalt och armaturer av så kallat lågtrycksnatrium.

Från slutet av 1950-talet och fram till omkring 1970 byggdes belysningsanläggningarna med tre olika filosofier, med största sannolikhet var det olika konkurrerande leverantörer som stod för olikheterna. En vanlig typ var sidoplacerade stolpar på var sin sida om motorvägen. Där avfarterna fanns bestod belysningen istället av stolpar som var försedda med dubbla linor som höll upp armaturerna. En annan typ bestod av att motorvägen försågs med sidoplacerade stolpar med enkla linor hela vägen oavsett om det var avfarter eller inte. En tredje version bestod av stolpar som var placerade i mittbarriären på motorvägen. Stolparna hade dubbla armar, en åt varsitt håll. Denna modell hade fördelen att den blev mer ekonomisk att bygga eftersom den enbart krävde hälften så många stolpar som de övriga typerna. I samtliga nämnda fall bestod armaturerna av lågtrycksnatriumarmaturer och stolparna var runda och gjorda i grovt stål med en mörk legering. Dessa har även kallats för kanonrör på grund av att de med sitt rörformade utseende i tjockt, mörkt stål påminde om kanonrör till utseendet.

[redigera] Modernare modeller

Belysning på motorvägen Malmslättsleden. Stolpen är en s.k ljusmast utan armar. Armaturerna är en nyare modell som är vanlig inte bara i Sverige utan även i bland annat Polen, Tyskland, Nederländerna, Storbritannien och Italien

. Övergången till mittplacerade stolpar tog fart i början av 1970-talet. Från och med denna tid infördes två nya typer av stolpar som konkurrerade med varandra och dessa används än idag. Den ena modellen är en åttakantigt formad stolpe som är försedd med armar som sitter fastskruvade i toppen på stolpen, så det ser ut som ett kors i toppen på stolpen. Denna modell som kallas ESV finns mycket på motorvägar i framför allt södra Sverige och runt Göteborg men är mindre vanlig i Skåne. Den andra modellen är en s.k. fackverksstolpe som består av ett fackverk och är försedd med två armar i toppen. Båda dessa modeller har fördelen att de viker sig vid påkörning vilket orsakar mindre personskador. En vanlig lösning är att de elektriska kablarna hänger mellan stolparna istället för att grävas ned mellan stolparna. Denna lösning blir billigare att installera och finns i stor omfattning runt Stockholm och Göteborg men saknas helt i Skåne där man inte utgår från de normala svenska lösningarna när det gäller motorvägsbelysning. Under 1970-talet var det nästan uteslutande lågtrycksnatriumarmaturer på stolparna och detta gällde även under 1980-talet då de belysningsanläggningar som monterades upp på motorvägarna i stort sett var identiska med 1970-talets typer. Övergången till högtrycksnatriumarmaturer vid motorvägarna inleddes i början av 1990-talet. Denna typ av armaturer hade funnits vid normala vägar och i tätorter sedan länge men var före omkring 1990 ovanliga på just motorvägar där särskilda motorvägsmodeller valdes. Från omkring 1990 har armaturerna på motorvägarna blivit mer av normal typ som även ses på övriga vägar och inne i tätorter. Armaturerna är oftast av modeller som finns i hela Europa och är ofta importerade från Tyskland, Nederländerna eller Polen.

[redigera] Nyare modeller

De senaste åren har nya modeller börjat användas. Från slutet av 1990-talet och framåt har olika tillverkare av stolpar tagit fram nya modeller som ska ha ett mer estetiskt tilltalande utseende. I vissa fall har det till exempel handlat om stolpar med armar som är nedåtböjda eller med någon extra liten balk upptill som ska påminna om stolpar från förr. Armaturerna har också varit utformade för att vara estetiskt tilltalande och har till exempel varit "klockformade" för att se tilltalade ut. Exempel på detta kan ses på E6 genom Göteborg.

[redigera] Specialbelysning

Vissa motorvägar har försetts med belysningsanläggningar av alldeles speciell modell som kan vara specialdesignad för just den väg som den befinner sig på. Ett exempel på detta kan man se på den södra motorvägsinfarten i Helsingborg där motorvägen är försedd med en typ av belysning som består av väldigt låga små stolpar som enbart är cirka 2 m höga och försedda med en liten vit lampa i toppen. Stolparna sitter på sidorna av vägen och sitter dessutom något tätare än normala belysningsstolpar. Ett annat exempel är belysningen på Öresundsbron. Belysningen består av stolpar med mycket korta armar och försedda med klockformade armaturer. Stolparna är fyrkantiga. Inre Ringvägen i Malmö är ett annat exempel där ljuset under broarna färgats i blåa, röda m.fl. färger.

[redigera] Skyltning på motorväg

Förberedande information om en avfart på en motorväg

Skyltning på motorvägar följer en speciell standard i Europa. Eftersom trafikanterna färdas i högre fart än på normala landsvägar är det större krav på läsbarhet. Skyltarna ska därför vara större än de är på de normala landvägarna. Även texten är normalt sett större på skyltarna på motorvägar. Det är också större krav på detaljerad information eftersom en motorväg oftast är mer trafikerad än de normala landsvägarna. Symboler på skyltar ska också vara tydliga och dessa utgår från europeisk standard.

Eftersom det är minst två körfält kan man under omkörning missa en skylt. Därför finns normalt tre vägvisningsskyltar per avfart. Två före avfarten och en vid avfarten. Där det är tätt mellan avfarterna är det oftast två, men då sitter oftast minst en ovanför körbanan så den syns.

Vägvisningsmärkena och skylten som påbörjar motorväg ska enligt FN:s vägmärkeskonvention vara blå eller gröna och inte samma som vanliga landsvägar. Länder som till exempel Sverige och Schweiz använder gröna skyltar medan andra som till exempel i Tyskland och Storbritannien har blå skyltar på motorvägar. Se även Upplysningsmärken för en tabell. Många länder använder sig av gemener i ortnamn medan andra använder versaler. I övrigt är standarden ganska snarlik över hela Europa. Vissa andra mindre skillnader förekommer också. Den svenska skyltningen på motorvägar liknar närmast den som finns i Frankrike förutom att färgerna skiljer sig. Länder utanför Europa kan däremot ha egna varianter på skyltning.

[redigera] Vägnummer

Motorvägarna har i många länder separata nummer, i andra länder gemensamma nummer med andra vägar. De numreras enligt några olika principer:

• I många länder är motorvägarna ett eget nät med egna nummer. Om motorvägen har en lucka får man leta upp en alternativ landsväg ur kartan. När en ny motorväg byggs behåller landsvägen sitt nummer. Denna princip används i många länder såsom Tyskland, Frankrike, Italien, Storbritannien, Österrike. Principen passar bäst för länder med sammanhängande nät men det förekommer även i länder där det finns gott om icke sammanhängande stumpar. För att hålla skillnad på näten i skrift brukar de anges med en bokstav före såsom A i Tyskland och Italien till exempel A1, eller M i Storbritannien. Det är inte säkert att denna bokstav skyltas. I till exempel Tyskland ser man skillnad på ett motorvägsnummer och riksvägsnummer enbart på färgen. Motiveringen till detta system är oftast att man inte vill ändra landsvägsnätet, och man vill att det syns vad som är motorvägar, eftersom de är mycket snabbare än landsvägar. Eftersom man satsat en stor del av byggpengarna på motorvägar, så har landsvägarna ingen bra standard, särskilt går de ofta genom städer. I en del av länderna är motorvägarna betalvägar och då kan det vara lämpligt att ha ett riksvägsnät vid sidan om.
• I andra länder finns ett gemensamt nummernät, men med en särskild bokstav före för motorväg. Om motorvägen har en lucka finns en landsväg med samma nummer, men annan eller ingen bokstav först. Så har till exempel Nederländerna, Irland, Polen, Schweiz, Tjeckien, Ungern. I Storbritannien numreras riksvägarna med (M) efter om de är motorväg, samtidigt som det finns ett separat nät motorvägar. Detta innebär att när en motorväg byggs tas numret bort eller byts på landsvägen.
• I en del länder finns ett gemensamt nummernät, och ingen skillnad på motorvägar och landsvägar. Så har till exempel Sverige, Danmark, Makedonien, Norge och Serbien.
• Vitryssland, Finland, Litauen och Ryssland har precis som Sverige mfl inga särskilda motorvägsnummer. En skillnad mot Sverige är att europavägarna skyltas också med separat nationellt nummer, oberoende av om det är motorväg eller inte.

[redigera] Avfartsnummer

Huvudartikel: Avfartsnummer

Symbol för avfartsnummer

Sedan sommaren 2004 har de svenska motorvägarna börjat förses med nummer för trafikplatserna. Detta sker efter förebild från bland annat Tyskland. Systemet har provats sedan 1994 på E6/E20 i Halland men nu ska samtliga längre motorvägar förses med detta system. Från 2004 började E6 från Vellinge till Rabbalshede och E4 från Helsingborg till Uppsala förses med detta system, vilket idag är utbyggt och färdigt. Från 2005 har det byggts vidare på detta system och idag är följande vägar märkta med avfartsnummer:

• E4 delen Helsingborg - Mehedeby
• E6 delen Vellinge - Rabbalshede
• E18 delen Örebro - Norrtälje
• E20 delarna Göteborg - Floda, Vretstorp - Stockholm
• E22 delen Malmö - Karlskrona
• E65 delen Malmö - Ystad
• Riksväg 40 delen Göteborg - Borås

Vissa av ovan nämnda sträckor har "luckor" när det gäller utbyggnaderna till motorväg eller motortrafikled, men där detta saknas lämnas också luckor i nummersystemet inför framtida motorvägsutbyggnader. Symbolen för avfartsnummer i Sverige är densamma som den som används i Tyskland och Frankrike. Det som skiljer sig är färgerna. Mest liknar den svenska symbolen den som används i Frankrike. Det enda som skiljer den svenska från den franska är att det som är gult på den svenska är vitt på den franska.

[redigera] Planerade och förväntade motorvägssträckor

[redigera] Pågående projekt

Huvudartikel: Motorvägsprojekt i Sverige

För närvarande pågår ett antal utbyggnader av motorvägar på olika ställen. På E4 har det i princip blivit motorväg mellan Helsingborg och Björklinge med undantag för en sträcka förbi Ljungby som är mötesfri motortrafikled med en standard som är mycket nära motorvägsstandard. Norrut blir den sammanhängande E4-motorvägen 2007 förlängd till Gävle. Det pågår ett större motorvägsbygge mellan Björklinge och Mehedeby som kommer att öppnas under 2007. När detta avsnitt är öppnat skulle man kunna räkna som att delar av Norrland får anslutningar till det kontinetala motorvägsnätet.

E6 är motorväg från Vellinge till Uddevalla. Denna motorväg ansluter till Öresundsbron och är därför en länk i det kontinetala motorvägsnätet. Förlängning från Uddevalla och upp till gränsen till Norge pågår och vissa delar är redan öppnade. I Norge byggs saknade sträckor på E6 Oslo-Svinesund, samt vissa delar av E18 genom Norge. Se även Lista över motorvägar i Norge.

Från Berlin till Kraków går en motorväg som bitvis inte har varit komplett och delvis varit i dåligt skick då de äldsta delarna är från 1930-talet. Vissa av de östligare delarna av denna motorväg är nybyggda då de inte ens var påbörjade förrän mot slutet av 1990-talet. De delar från 1930-talet var i så dåligt skick att en stor renovering har varit nödvändig. Denna renovering pågår just nu. Se även A4 (motorväg, Polen) och Lista över motorvägar i Polen.

Från Dresden i Tyskland pågår ett motorvägsbygge mot gränsen till Tjeckien. På Tjeckisk sida om gränsen pågår också ett motorvägsbygge upp mot den tyska gränsen och inom ett par år kommer dessa att kopplas samman och därmed blir det en motorväg från Dresden till Prag. Detta kommer att bli en viktig motorväg då den även blir en del av en motorvägsförbindelse mellan Berlin och Prag. Se även D8 (motorväg, Tjeckien).

[redigera] Långsiktiga motorvägsplaner

På lång sikt planeras större utbyggnader av motorvägar som dels ska kunna förbinda de viktiga orterna inom Europa men också kunna leda till områden i Europas närhet på ett smidigt sätt. I dessa lite större planer finns bland annat EU med i bilden och ger bidrag till vissa motorvägsutbyggnader som har viktig internationell betydelse. Även UNECE finns med med sitt projekt TEM (Trans-european north-south motorway), dock utan att ge bidrag.

Räknat norrifrån kan följande projekt nämnas:

I Baltikum planeras inom TEM Kaliningrad-Riga-Tallinn, Riga-Warszawa samt Kaliningrad-Minsk.

I Polen pågår större motorvägsutbyggnader för fullt. Motorvägen från Berlin till Kraków kommer dessutom att förlängas österut mot Ukraina för att till slut nå Kiev. Ett annat stort motorvägsprojekt som pågår genom Polen är en längre motorväg som ska gå längs med E30 från Berlin genom Polen och vidare till Vitryssland samt Moskva. Vissa delar av denna motorväg är redan färdiga. Båda ingår i TEM, liksom två stycken mellan kusten till Tjeckien. Både EU och Ryssland har intresse av en motorväg som går mellan Berlin och Moskva och som därmed även förbinder Moskva med ett flertal viktiga europeiska städer.

Längre österut finns inom TEM plan för motorväg S:t Petersburg-Kiev-Bukarest, på något längre sikt.

I sydöstra delen av Europa sker också motorvägsbyggen som ingår i storslagna planer. Ett av dessa är att bygga en motorväg från Niš i Serbien över bulgariska gränsen till Sofia. På detta sätt blir det en motorväg mellan Belgrad och Sofia, men det blir också en koppling mellan de bulgariska motorvägarna och övriga europeiska motorvägarna. Från Sofia byggs sedan några år en motorvägssträckning via Plovdiv till Turkiet. På detta sätt kopplas Europas motorvägar ihop med de turkiska vilket är ett mål som både EU, UNECE och länderna i regionen vill uppnå.

Även i delar av Mellanöstern finns intressen för dessa storslagna motorvägsprojekt. Några länder vill här vara med på ett hörn. I Syrien pågår byggen av nya motorvägar som ska binda ihop syriska motorvägar med de turkiska vilket ger en indirekt koppling till Europa. I Libanon pågår i sin tur en förlängning av en norrgående motorväg från Beirut som ska nå Syriens motorvägar. När dessa motorvägsbyggen är färdiga kommer en bilfärd oavbrutet på enbart motorväg mellan Stockholm och Beirut att vara möjlig.

Betydligt viktigare för framkomligheten för transporter i Östeuropa är dock uppsnabbning av gränspassager. En transport mellan till exempel Sverige och Ryssland kräver visumansökan för chauffören, tillstånd för transporten och långa väntetider vid gränserna. EU och Ryssland förhandlar om förenklingar men förhandlingarna går långsamt. UNECE trycker på också. Den ökande handeln med Ryssland tack vare landets ekonomiska tillväxt har gjort att väntetiden ökat, inte minskat. Se till exempel E18.

[redigera] Summa längd på motorvägarna i Europas länder

Mittkolumnen avser slutet på 2002, källa: Eurostat [1]. Kolumnen finns för jämförelsens skull. Många länder har byggt mer sedan dess.

[redigera] Hastighetsbegränsningar i Europa

Följande fartbegränsningar gäller i Europa på motorvägar:

Enhet: km/h

Förtydliganden:
¹ enbart för vissa trefiliga motorvägar, för tvåfiliga motorvägar gäller 110 km/h
² rekommenderad fart, på flera tyska motorvägar gäller fri fart
³ en sträcka i södra Halland är 120 km/h
⁴ Speciellt tillstånd krävs
⁵ bil med tung släpvagn: 100, lastbil med tung släpvagn: 80
⁶ en sträcka på A10 hade 160 km/h som försök våren 2006; se Projekt Tempo 160

[redigera] Motorvägssträckor i Europa

• Lista över motorvägar i Belgien
• Lista över motorvägar i Bulgarien
• Lista över motorvägar på Cypern
• Lista över motorvägar i Danmark
• Lista över motorvägar i Finland
• Lista över motorvägar i Frankrike
• Lista över motorvägar i Grekland
• Lista över motorvägar i Irland
• Motorvägsliknande vägar på Island
• Lista över motorvägar i Italien
• Lista över motorvägar i Kroatien
• Lista över motorvägar i Luxemburg
• Lista över motorvägar i Makedonien
• Lista över motorvägar i Montenegro
• Lista över motorvägar i Nederländerna
• Lista över motorvägar i Norge
• Lista över motorvägar i Polen
• Lista över motorvägar i Portugal
• Lista över motorvägar i Ryssland
• Lista över motorvägar i Schweiz
• Lista över motorvägar i Serbien
• Lista över motorvägar i Slovakien
• Lista över motorvägar i Slovenien
• Lista över motorvägar i Spanien
• Lista över motorvägar i Storbritannien
• Lista över motorvägar i Sverige
• Lista över motorvägar i Tjeckien
• Lista över motorvägar i Turkiet
• Lista över motorvägar i Tyskland
• Lista över motorvägar i Ungern
• Lista över motorvägar i Österrike

[redigera] Motorvägssträckor i Europas närhet

• Lista över motorvägar i Libanon
• Lista över motorvägar i Marocko
• Lista över motorvägar i Tunisien

[redigera] Övriga kontinenter

• Se Motorvägar utanför Europa

[redigera] Se även

Commons har fler bilder relaterade till Motorväg

• Ruinmotorväg
• Motortrafikled
• Fyrfältsväg
• Motorvägskorsning
• Motorvägskuriosa
• Avfartsnummer
• Hastighetsbegränsning
• Tysklands motorvägar