Martin Bormann
Wikipedia
Martin Bormann, född 17 juni 1900 i Wegeleben nära Halberstadt, Sachsen-Anhalt, Tyskland, trol. död 2 maj 1945 i Berlin, Tyskland, var en tysk nazistisk politiker. Chef för partikansliet 1941, mot slutet av andra världskriget var han en av de mest inflytelserika personerna i kretsen kring Hitler.
Bormann träffade Gerda Buch i 1928. Paret gifte sig 2 september 1929 med Adolf Hitler som bröllopsvittne.
Gerda Bormann fick sammanlagt nio barn:
- Adolf Martin Bormann (född 14 april 1930)
- Ilse Bormann (född 9 juli 1931)
- Irmgard Bormann (född 25 juli 1933)
- Rudolf Gerhard Bormann (född 31 augusti 1934)
- Heinrich Hugo Bormann (född 13 juni 1936)
- Eva Ute Bormann (född 4 augusti 1938)
- Gerda Bormann (född 23 oktober 1940)
- Fred Hartmut Bormann (född 4 mars 1942)
- Volker Bormann (född 18 september 1943)
Efter Rudolf Hess flygfärd till Skottland den 10 maj 1941 blev Bormann Führerns ställföreträdare.
I andra världskrigets slutskede befann sig Bormann i Führerbunkern i Berlin. Hitler uppmanade honom att fly, och efter Hitlers självmord den 30 april, lämnade Bormann dagen därpå bunkern tillsammans med SS-läkaren Ludwig Stumpfegger och Hitlerjugends ledare, Arthur Axmann. De tre försökte ta sig igenom de ryska linjerna, men hamnade mitt i en granatexplosion. Axmann vittnade senare om att han sett Bormanns och Stumpfeggers lik. Det är fortfarande oklart huruvida Bormann begick självmord eller om han dödades vid granatattacken.
Bormann anklagades i sin frånvaro vid Nürnbergprocessen och dömdes till döden. Då han inte stått att finna, dödförklarades han en första gång 1954 samt 1972 av den västtyska regeringen med stöd av ett kranium som hade hittats vid ett vägarbete i Berlin. Vid en DNA-analys 1999 konstaterades det att kraniet tillhörde Bormann.
Wikimedia Commons har media som rör Martin Bormann
