Homosexualitet

Wikipedia

	Denna artikels kvalitet är ifrågasatt.
	Förbättra gärna texten. Anledning: Ingen anledning angavs. Se diskussionssidan för mer information. Om ingen motivering skrivs på diskussionssidan löper denna varningsruta stor risk att plockas bort.

Homosexualitet är en benämning på känslomässig och/eller sexuell attraktion till personer av samma kön; en person med sådana känslor kallas homosexuell. Begreppet homosexuella handlingar syftar på handlingar snarare än personen.

Innehåll 1 Historia 2 Homosexuellas villkor 2.1 Att komma ut 2.2 Fördomar 2.3 Homosexuellas villkor i världen 2.3.1 Afrika 2.3.2 Asien 2.3.3 EU 2.3.4 Sverige 2.4 Homosexualitet och religion 3 Uppfattningar, teorier och forskning om homosexualitet 4 Hur stor andel är homosexuella? 4.1 Undersökningsresultat 5 Benämningar på homosexuell 6 Se även 7 Externa länkar 8 Källor

[redigera] Historia

Homosexualitetens historia är lika gammal som heterosexualitetens historia men faktiska källor om samkönad kärlek börjar först uppträdda under antiken i grekland och i Kina under 500-talet f.Kr. Att homosexualitet började beskrivas under grekiska antiken beror på en förändring i de skrivna texterna då handlingarna blev mer personliga. I senare mansdominerade samhällen fortsatte sedan beskrivningarna kring främst manlig homosexualitet. Ett undantag är den kvinnliga poeten Sapfo som verkade under 500-talet f.Kr från ön Lesbos (även kallad Lesvos). Hon hade bland annat en skola för unga kvinnor på ön. Sapfos kärleksdikter tros vara riktade till en kvinna, därav uttrycken lesbisk och sapfisk kärlek om kvinnlig sexualitet. Även Bibeln talar om manliga homosexualitet i tredje Mosebok. Dock omnämns inte kvinnlig homosexualitet otvetydigt i Bibeln, Rom 1:26 har dock nämnts som ett möjligt ställe även om flera alternativa tolkningar existerar.

Under antiken var grekernas manliga homosexualitet, precis som i Japan och Kina^[1] fokuserad kring relationen mellan vuxna män och ynglingar (se pederasti). Kärlek mellan män ansågs som något högt skattat; huruvida dess grundsten var en sinnlig kärlek (så kallad Afrodite) eller köttslig kärlek (så kallad Eros) är omtvistat. Beskrivningar av homosexuell kärlek finns dock att finna i verk av flera grekiska författare, däribland Platon. I texten "Gästabudet" av just Platon diskuteras olika slags kärlek ingående, men inga större åtskillnader görs där mellan den homosexuella och heterosexuella kärleken. Istället är frågan om kärlek en fråga om konst, liksom för de flesta kulturer under den här tiden. Sexuella samlagsställningar är noga reglerade. Det är också en fråga om strikta hierarkier, där slavens och kvinnans position bestämms genom bland annat dess ställning i sexakten, där den penetrerande ansågs som manligt.

I andra kulturer finner man att de indiska sexinstruktionerna Kama Sutra och tantra bara innehåller råd om heterosexuell sex (med undantag av ett kort stycke angående oralsex i Kama Sutra), och avråder från homosexuell sex (fortfarande med fokus på manlig homoerotik), inte av moraliska skäl, utan med hänsyn till hygien eller barnalstring.

Det romerska riket hade inte samma starka litterära inriktning för beskrivningar av homosexuell praktik eller dess bruk och seder. Flera kejsare har dock enligt samtida historieskrivare haft manliga älskare. Dessa berättelser var dock ofta inlägg i debatten, och historieskrivarna starka tendenser till försvarare av gamla republiken.

Genomgående saknas dock närmare beskrivning av kvinnlig homosexualitet, mer än som något potentiellt farligt i vissa romerska källor. ^[2] I Platons Gästabudet låter dock Platon Aristofanes beskriva dragning mellan människor som uppdelat i de kvinnor som enbart vill ha kvinnor, de män som enbart vill ha män och de män/kvinnor som enbart attraheras av det motsatta könet. Det sista beskrivs som det absolut lägsta.

När kristendomen gjorde sitt intåg under de första århundradena efter Kristus blev homosexualitet betraktat som synd liksom övriga utomäktenskapliga förbindelser^{[källa behövs]}. Homosexuella handlingar beskrivs noggrant och upprade med bötessummor att betala beroende på handling. Rätten anpassas efter bibeln. Sexualbrott betraktades inte som brott mot andra människor utan som brott mot Gud.

Genomgående för tiden efter det romerska imperiet är att man kan ana en viss tolerans mot de homosexuella handlingarna då de ibland beskrivs i dikter och bilder och ofta saknas i rättsfall, där domar mot tidelag var betydligt mer vanligt.

I Sverige nämns beskyllningar om manlig homosexualitet som ett okvädingsord i äldre västgötalagens (c:a 1280) rättslösabalk:

"Iak sa at maþær sarþ þik." "Hvar ær þæt?" "Þu," koþ han. "Iak skyrskutæ þy at þu kallæþæ mik vkuæþins orþ ok firnær orþ." Þæt ær sextanørtoghæ sak i hvan þriþiung.

"Jag såg att en man satte på dig." "Vem är det?" "Du," sade han. "Jag kungör det att du kallade mig okvädingsord och skambeskyllningar." Det är sextonörtugasak i var tredjedel. —övers. Peter Pettersson

Med renässansen börjar också det kulturella livet vakna. Visserligen var fortfarande homosexuella handlingar strikt förbjudna, men det fanns en möjlighet att skriva homoerotiskt. I bland annat Shakespeares sonetter finner man dubbelbottnade referenser till kärleken till en ung man i Shakespears vänkrets.

Även i Sverige finner man under Frihetstiden homoerotiska dikter av en ung förtvivlad man. Eftersom läsandet av de gamla grekerna hade blivit tillgängliga på modersmålet vid denna tid, ökade också möjligheten att ta efter deras kärleksförklaringar.

Under 1800-talet var det fortsatt förbjudet att idka homosexuella handlingar och det betraktades som sodomi. Situationen för de homosexuella började förbättras från 1960-talet och framåt i västvärlden även om diskriminerande och särlagstiftningar för homosexuella fortfarande existerar i många länder.

En stad som kan vara särskilt intressant att studera är Berlin. Redan under kejsartiden hade staden gjort sig ett rykte som en "dekadent" stad. Berlin var i början av 1900-talet en av världens snabbast växande industristäder med en inflyttning på i genomsnitt 100000 personer om året. Det var även en stor garnisonsstad där kejsarens arméer utbildades vilket förmodligen bidrog till att attityderna inte var så hårda mot sådana som uppfattades som avvikande människor som annorstädes. Det var framförallt under 1920-talet som staden kom att bli ett centrum för homosexuella. 1922 ledde läkaren Magnus Hirschfeld en demonstration i Berlin tillsammans med 400 andra män för att upphäva paragraf 175 i den tyska lagboken, en lag som förbjöd könsumgänge mellan män. De homosexuella nådde aldrig sådan framgång under Weimarrepublikens tid men attityderna i Berlin under denna tid var att i stort sett allt var tillåtet, så om två män hade sex med varandra spelade det ingen roll. I själva verket var själva normlösheten en viktig poäng: Ju smaklösare, desto bättre. Denna period av tidigare sällan skådad öppenhet och tolerans mot homosexuella fick ett abrupt slut i och med nazisternas maktövertagande 1933. Magnus Hirschfeld som var homorörelsens främste talesman tvingades fly från Tyskland och hans institut brändes ned av nazisterna, liksom hans skrifter. ^[3]

Efter andra världskriget har Berlin sakta men säkert återtagit sin forna ställning som en av världens gayvänligaste städer och man nådde otvivelaktligen stort erkännande när Berlins nuvarande borgmästare Klaus Wowereit förklarade "jag är bög - och det är bra" under sin valkampanj. I Berlin räknar man med att det bor omkring 300 000 homosexuella, såväl män som kvinnor , i en stad på 3,5 miljoner invånare. ^[4]

Under 1960-talet växte en politiskt medveten gayrörelse med rötter i främst San Francisco och New York fram som förde upp de homosexuella rättigheter på den politiska dagordningen och predikade stolthet (pride) över sin sexuella läggning. Mycket av den moderna gayrörelsens grund går också här att söka i det upplop 1969 efter ett polistillslag på den av homosexuella ofta besökta klubben Stonewall. Den kampen underlättades av den rådande tidsandan med en friare syn på kärlek och med medborgarrättsrörelsens kamp mot rasdiskrimineringen i USA samt ett öppnare samhälle. Med start under 1980-talet kom flera kändisar ut ur garderoben, vilket gjorde det lättare för andra homosexuella att göra det. Fram till 1979 räknades homosexualitet som en psykisk sjukdom av Socialstyrelsen. Numera firas till exempel Pride-festivalen, ibland med närvaro av företrädare för det officiella Sverige, exempelvis statsråd.

[redigera] Homosexuellas villkor

[redigera] Att komma ut

Huvudartikel: Komma ut

Många homosexuella beskriver det som svårt att komma ut (berätta att man är homosexuell), främst med tanke på vad omgivningen ska tycka. Det finns flera rapporterade fall av hedersmord och självmord efter att homosexuella kommit ut. Samtidigt beskriver de processen som nödvändig för att kunna leva ärligt med sig själva. Många möter dock förstående föräldrar och anhöriga. En grupp föräldrar till homosexuella deltar regelbundet i Stockholms Pride-festival.

[redigera] Fördomar

Det finns fortfarande många fördomar kring homosexuella, som att de skulle "smitta" av sig sin homosexualitet, att de skulle vara mer promiskuösa än andra och att de skulle bete sig på ett likartat sätt (se till exempel filmen Ute eller inte). De fördomarna gör livet svårare för de homosexuella som inte passar in i mallen, och för de heterosexuella som passar in i en förmodad homosexuell mall. Numera är dock fördomar om att homosexuella skulle vara orsaken till AIDS och hiv mindre vanliga, även om de fortfarande är förekommande, Åke Green är ett exempel.. Under amerikanska 1950-talets McCarthyism pågick tillsammans med förföljelsen av kommunister också propaganda mot homosexuella , som bland annat påstod att homosexualitet var en sinnesjukdom jämförbar med schizofreni, något som kritiker av homosexualitet som exempelvis NARC fortfarande ibland påstår. ^[5]

[redigera] Homosexuellas villkor i världen

Juridiska och sociala villkor för homosexualitet varierar starkt mellan olika delar av världen. I allmänhet är västvärlden mest tillåtande och muslimska länder mest restriktiva.

[redigera] Afrika

Den 14 november 2006 antog Sydafrikas parlament med röstsiffrorna 230 för och 40 emot en ny lag som ger homosexuella i landet samma möjligheter som övriga medborgare att ingå äktenskap. Därmed blev Sydafrika det första afrikanska land att införa en könsneutral äktenskapslagstiftning.

[redigera] Asien

Det finns källor om homosexualitet i Japan och Kina som går tillbaka till 500-talet f.Kr och till skillnad från västvärlden så ansågs inte homosexuella handlingar vara syndiga, varken av kyrkan eller samhället i stort. Influenser under 1800-talet från väst förändrade dock gradvis synen på homosexualitet mot att likna västvärldens syn på homosexualitet. I dagen japan finns inga lagar mot homosexualitet och det finns ett antal lagar som skyddar homosexuellas intressen. Det lokala styret i Tokyo har stiftat lagar mot diskriminering på grund av sexuell läggning i arbetslivet.^[6]

[redigera] EU

Homosexuella relationer är lagligt i alla EU:s medlemsstater. Ungefär hälften av länderna har någon typ av lagstiftning som tillåter samkönade par att registera sina partnerskap, bland annat Sverige, Frankrike, Danmark, Tjeckien, Finland, Tyskland och Storbritannien med flera (vilka?). För tillfället tillåter Nederländerna, Belgien och Spanien, äktenskap mellan personer av samma kön. Samkönade par har också rätt att bli prövade för adoption i Sverige, Storbritannien, Nederländerna och Spanien. I Danmark och Tyskland kan dessa prövas för så kallad "närståendeadoption".

På EU-planet kräver man att medlemsstaterna inte får ha någon lagstiftning som förbjuder homosexuella relationer, eller lagstiftning som sätter myndighetsåldern för homosexuella relationer högre än den för heterosexuella dito.

Härtill måste alla medlemsländerna enligt direktiv 78/2000 att förbjuda diskriminering på grund av sexuell läggning inom arbetslivet. Alla medlemsländerna utom Lettland har år 2006 implementerat detta förbud i sin nationella lagstiftning. I Lettland är ett sådant lagförslag under behandling i parlamentet.

I januari 2006 röstade Europaparlamentet med stor majoritet för en resolution som kraftigt fördömer homofobi, och rekommenderar medlemsländerna att likaställa homosexuella med heterosexuella i lag, samt att inte förbjuda Prideparader och så vidare. Alla de svenska ledamöterna röstade för resolutionen.

[redigera] Sverige

Huvudartikel: Homosexualitet i Sverige

I Sverige kan två personer av samma kön ingå registrerat partnerskap. Åtminstone en av dem skall vara svensk medborgare eller inneha permanent uppehållstillstånd i Sverige.

Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL finns och kämpar för HBT-personers likaberättigande.

[redigera] Homosexualitet och religion

Många kristna motsätter sig homosexuell utlevnad och menar, med stöd i Bibeln (bland annat 3 Mos. och Romarbrevet), att detta är en synd. I islam är homosexuella handlingar också en synd och i bokstavstroende muslimska stater förenat med dödsstraff.

I framförallt buddistiska och till viss del i hinduiska kulturområden är det sällsynt med lika starkt utpräglad reglering mot homosexualitet, vilket inte innebär en större allmän acceptans av homosexuella eller en mindre individuell rädsla för att leva homosexuellt. I Indien har man en lag "377" som ger upp till livstid för homosexualitet. Påven Johannes Paulus II menade i sin sista bok att äktenskap mellan personer av samma kön är en del av ondskans ideologi. ^[7] Den förre kardinalen Ratzingers (numera påve Benedictus XVI) linje är ännu oklar.

[redigera] Uppfattningar, teorier och forskning om homosexualitet

Homosexualitet klassas, precis som bi- och heterosexualitet, som en sexuell läggning. Det har emellertid funnits olika uppfattningar historiskt om den, och en motvilja mot homosexualitet. Likaså har homosexualiteten på samma sätt som de andra läggningar från socialkonstruktuvistiskt håll setts som konstruerade.

• Inom psykologin har det tidigare funnits en tro att homosexualitet skulle vara en sjukdom, den bilden har förändrats kraftigt. The American Psychological Association (det amerikanska psykologförbundet) anser följande:

"Psykologer, psykoterapeuter och andra professionella personer är eniga om att homosexualitet inte är en sjukdom, psykisk störning eller känslomässigt problem. Över 35 år av objektiv, väl anpassad vetenskaplig forskning har visat att homosexualitet inte är förenad med mentala störningar eller emotionella eller sociala problem. Homosexualitet var en gång i tiden trott att vara en mental sjukdom därför att psykiatrin och samhället hade förvanskad information. Tidigare var studier av homosexuella, lesbiska och bisexuella människor enbart studier av de som gick i terapi, vilket gav förvanskade resultat. När forskarna examinerade data om personer som inte gick i terapi fann man snabbt att idén om att homosexualitet skulle vara en mental sjukdom var falsk.".^[8]

• En liten grupp inom den psykologiska forskningen, inom psykodynamiska och psykoanalytiska riktningar, finner generellt att homosexualiteten hos mannen utvecklas som en produkt av den psykologiskt förkvävande modern, kombinerad med en frånvarande eller negativ maskulin förebild (se Corneau, 1995; Layland, 1990; Storr, 1965; West, 1967). Dessa studier är hårt kritiserade av bland annat The American Psychological Association, bland annat för att de misslyckas med att förklara varför att andelen homosexuella är konstant i olika kulturer och varför homosexuella relationer var allmänt förekommande bland män i bland annat antikens Grekland, det förmoderna Japan samt i andra kulturer eller förekomsten bland djur. Inom vissa djurarter är samkönande par de enda föräldrarparen.
• Ray Blanchard och hans forskningsteam har funnit att broderlig födelseordning visat sig ha en stor inverkan på utveckling av homosexualitet. Detta tros bero på H-Y antigenen och dess roll i den sexuella utvecklingen.^[9] Forskare har även funnit att vänsterhänthet är vanligare bland homosexuella där homosexuella har 1.34 gånger fler vänsterhänta än heterosexuella. Resultaten pekar på att det rör sig om skillnader i den tidiga neurosutvecklingen.^[10][11]
• Den feministiska tänkaren Shulamith Firestone menar att sexuell attraktion till människor oavsett kön är den mänskliga normen och att renodlad heterosexualitet är en produkt av den moderna familjen och patriarkatet. Se även queerteori.
• Teorierna om medfödd, genetisk eller på annat sätt förutbestämd sexualitet menar att homosexuella alltid har existerat, men verkat och synts mer eller mindre öppet. "Vågorna" av homosexualitet beror då på ett samhälles öppenhet och attityder.

Se även queerteori.

[redigera] Hur stor andel är homosexuella?

Att undersöka hur stor andel av en befolkning som är hbt-personer (homosexuella, bisexuella och transpersoner) är liksom för alla andra statistiska undersökningar sammankopplat med ett antal problem. Det första problemet är hur man definierar hbt-personer. Detta definieras olika i olika undersökningar. I vissa undersökningar kan således en homosexuell definieras som en person som betraktar sig som uteslutande homosexuell och inte alls kan tänka sig att leva tillsammans med en person med motsatt kön, medan andra undersökningar kan definiera en som homosexuell om den har sexuella kontakter med personer av samma kön eller någon gång har känt sig dragen till personer av samma kön. Detta medför att olika frågor ställs tills svarspersonerna med medföljande olika svar och därmed olika siffror för olika undersökningar.

Ett annat problem, som är ännu tydligare i alla frågor som gäller sexualitet än i andra statistiska undersökningar gäller frågan om hur man gör undersökningen. Anonyma svar ger till exempel helt andra resultat än dörrknackning eller telefonuppringning.

Sedan gäller som alltid frågan om tolkningen av materialet. Många undersökningar är även gjorda med ett politiskt och/eller religiöst syfte bakom, och de som gjort undersökningarna kan då i redovisningen av materialet vrida tolkningen till att passa dessa syften.

[redigera] Undersökningsresultat

Eftersom frågan om homosexualitet och vad begreppet verkligen innehåller både är omdiskuterat och stigmatiserat är frågan om innehåll i undersökningar en ständig stridsfråga. Siffror skiljer sig ofta kraftigt beroende på när undersökningar är gjorda och hur de har framställts.

Olika undersökningar har haft som resultat att allt mellan 0,5% och 10% av befolkningen är homosexuell. De vanligaste uppskattningarna ligger kring 1-2%. Siffrorna varierar beroende på hur undersökningen gjorts, var och när, samt vilken definition man använder.

En undersökning som publicerades i Journal of Sex Research år 1991([1]) hade 2% av alla tillfrågade män haft sexuella kontakter med en annan man under det senaste året. Vidare sade sig 3,3% att de hade haft sexuella kontakter med män ibland eller ofta under någon period av sitt liv.

År 1996 genomförde Statens folkhälsoinstitut tillsammans med RFSU undersökningen Sex i Sverige, som där man lät 5250 slumpmässigt och representativt utvalda individer mellan 18 och 74 som var bosatta i Sverige svara på enkätfrågor om sexualitet. Noteras bör att bortfallet blev stort, 41% av svaren. Resultatet blev att 2,5 % av de tillfrågade hade haft sexuella kontakter med personer av samma kön. Denna siffra stämde för både kvinnor och män. Undersökningen visade också att ca 0,5% av männen, och mindre än 0,5% av kvinnorna enbart haft sexuella kontakter med personer av samma kön.

Emligt Shere Hites studier, Rapport om mäns sexualitet av över 7000 amerikanska män i åldern 13-97 år betraktade sig 9 procent av männen som homosexuella och 6 procent som bisexuella. I Alfred Kinseys rapport från 1948; "Sexual Behavior in the Human Male" visade det sig att 37 procent av de amerikanska männen ansåg sig någon gång mellan puberteten och ålderdomen ha upplevt en homosexuell kontakt som lett till orgasm, ytterligare 13 procent hade efter puberteten känt dragning till sitt eget kön utan att det lett till homosexuella kontakter och 4 procent hade efter puberteten levt som uteslutande homosexuella.

Kinseys rapport fick stor uppmärksam när den kom ut i USA och blev kraftigt kritiserad på sina håll. Denna kritik kom dels från kulturkonservativa, dels från andra forskare som ifrågasatte Kinseys metodik. I en genomgång av undersökningsresultatet menar statistikerna Cochran, Mosteller och Turkey att de ha utförts på ett ovetenskapligt och statistiskt undermåligt sätt. De skall ha gjorts utan oberoende slumpmässigt urval eller andra metoder för att försäkra sig om att resultaten inte lider av metodfel, vilket medför att man kan inte dra några slutsatser om befolkningen som helhet utifrån dessa resultat. I Kinseys tidigaste undersökning bestod urvalet av bland annat interner, prostituerade samt män som svarade på annonser i tidningar för homosexuella, och resultatet ansågs därför aldrig bli representativt för hela populationen. ^{[12] [13] [14]}

Försvararna av dessa undersökningar påpekar som fördelar att de är djupgående, ger utrymme för nyanserade svar och troligen ger färre oärliga svar. Dessutom anses eventuell fel bas knappast vara det problem som statistikerna hävdat, och en anpassning av Kinseys material efter vad som anses mer representativt har gett i stort sett samma siffror. ^[15]

[redigera] Benämningar på homosexuell

Det finns och har funnits många benämningar på homosexuella, de flesta mer eller mindre nedlåtande. Ordet bög är idag ett någorlunda neutralt ord för en homosexuell man, vilket beror på att gayrörelsen anammade begreppet för att göra det rumsrent. Ordets ursprung är omstritt, eventuellt kommer det av månsingens ord för "bonde" (som i bögisahäck; "bondgård") eller av äldre skällsordet "buger" med samma betydelse. Ordet var från början ett skällord, men har i allt högre grad anammats av de homosexuella själva. Ordets värdeladdning har därmed förändrats. (Jämför även ordet blatte). Ordet bög används också mer och mer som ett affix. Ordet betyder då ungefär att man jobbar med något man tycker väldigt mycket om. Exempelvis är "IT-bög" en person som är väldigt intresserad av IT och som dessutom jobbar med IT. Homosexuella kvinnor benämnes ofta lesbiska. Flata är ett ord för kvinnliga homosexuella som har genomgått en liknande ändring i värdeladdning som bög.

[redigera] Se även

• Gayrörelse
• Homofobi
• RFSL
• RFSL Ungdom
• Heteronormativitet
• Homosexualitet i Bibeln
• Män som har sex med män

[redigera] Externa länkar

• RFSL - Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande, organisaton som arbetar för homo-, bi- och transsexuellas likaberättigande.
• RFSL Ungdom - RFSL Ungdom, organisation som arbetar för HBTungdomars rättigheter.

[redigera] Källor

	Den här artikeln innehåller uppgifter som inte styrkts med källhänvisningar.
	Om du känner till ämnet kan du förbättra artikelns trovärdighet genom att ange källor för faktauppgifterna som anges i artikeln och korrigera eventuella fel.

1. ^ Engelska Wikipedia: Homosexuality in Japan
2. ^ Michel Foucault. (red.). ([[Litteraturåret {{{år}}}|{{{år}}}]]). Sexualitetens historia band III. . Översättning: . : . sid. . .
3. ^ Fredrik Silverstolpe. (red.). (2000). "Homosexualitet i Tredje Riket". . Översättning: . : Bruno Östlings förlag Symposium. sid. . .
4. ^ {{{författare}}} ({{{publdatum}}}). "Berlin tourist information, target groups". {{{verk}}}. Berlin tourist information. Hämtad {{{hämtdatum}}}.
5. ^ {{{författare}}} ({{{publdatum}}}). "Roy Cohen (Engelskspråkiga Wikipedia)". {{{verk}}}. Wikipedia. Hämtad {{{hämtdatum}}}.
6. ^ Homosexuality in Japan
7. ^ Johannes Paulus II. (red.). ([[Litteraturåret {{{år}}}|{{{år}}}]]). "Memory and identity". . Översättning: . : . sid. . .
8. ^ Is Homosexuality a Mental Illness or Emotional Problem?. the American Psychological Association. URL läst 2006-08-01.
9. ^ Blanchard, R., & Klassen, P. (1997). H­Y antigen and homosexuality in men. Journal of Theoretical Biology, 185, 373­378.
10. ^ Lalumiere, M. L., R. Blanchard, et al. (2000). Sexual orientation and handedness in men and women: a meta­analysis. Psychol Bull 126(4): 575­92. Lalumiere 2000
11. ^ Cantor, J, M. & P. E. Klassen, R. Dickey, B. K. Christensen, M. E. Kuban, T. Blak, N. S. Williams, and R. Blanchard. (2005). Handedness in pedophilia and hebephilia. Archives of Sexual Behavior, Vol. 34, No. 4, Aug. 2005, 447­59.
12. ^ {{{författare}}} (2006). "selection bias in polls and surveys". {{{verk}}}. The Skepdic's Dictionary. Hämtad {{{hämtdatum}}}.
13. ^ Cochran, W. G., Mosteller, F., & Tukey, J. W. ”Statistical problems of the Kinsey report”. Journal of the American Statistical Association. nr. 48 1953. ss. 673-716.
14. ^ Julia A. Ericksen ”With enough cases, why do you need statistics? Revisiting Kinsey's methodology”. Journal of Sex Research. nr. May 1998.
15. ^ Martin Duberman ({{{publdatum}}}). "Kinsey's Urethra". {{{verk}}}. The Kinsey Institute. Hämtad {{{hämtdatum}}}.

• Corneau, G. (1995) Frånvarande Fäder, Förlorade Söner. Solna: CJP.
• Layland, W. R. (1990) Sökandet efter en kärleksfull far, i: Fadern, Samuels (red.). Alfabeta Bokförlag.
• Smith, T. W. American Sexual Behavior: Trends, Socio-Demographic Differences, and Risk Behavior, Chicago 1998. (länk: http://www.norc.uchicago.edu/online/sex.pdf)
• Storr, A. (1965) Sexuella avvikelser. Stockholm: Prisma.
• West, D.J. (1967) Vad är homosexualitet?. Stockholm: Prisma.
• http://www.cprmd.org/Myths/Myth_Fact_001.htm
• Gymnasium stoppar pingstkyrka (länk: http://www.dagen.com/nyheter/artikel.asp?ID=95228)
• Pastor kritiserad för homosexuttalande (länk: http://www.dagen.com/nyheter/artikel.asp?ID=95127)