Fanny Blankers-Koen
Wikipedia
Francina Elsje Fanny Blankers-Koen född 26 april 1918 i Lage Vuursche död 25 januari 2004 i Hoofddorp var en nederländsk friidrottare.
I tonåren ägnade sig Fanny Koen åt tennis, simning, gymnastik, skridsko och löpning. Det stod tidigt klart att hon var en stor idrottstalang och hon hade svårt för att bestämma sig för inriktningen. Hon hade vissa tankar på simning, men en simtränare gav henne rådet att hellre ägna sig åt löpning eftersom man då hade ett flertal mycket duktiga simmare i landet - Rie Mastenbroek och Willi den Ouden m fl – och det skulle säkert vara lättare att nå framgångar i löpning.
Fanny Koen började sin idrottskarriär 1935 och hon satte nationsrekord på 800 m vid sin tredje tävling och redan året därpå deltog hon i Olympiska sommarspelen 1936 i Berlin där hon individuellt placerade sig på sjätte plats i höjdhopp med resultatet 1,55 och tillsammans med de tre övriga i stafettlaget 4 x 100 m på femte plats.
Andra världskriget beredde en hel del svårigheter för anordnandet av internationella idrottstävlingar, men det oaktat satte Fanny Koen ett antal världsrekord inom höjdhopp, längdhopp, sprinterlöpning och häcklöpning.
Förutom sina fyra olympiska titlar vann Blankers-Koen fem europamästerskap i friidrott, 58 landsmästerskap i Nederländerna och slog eller tangerade världsrekord tolv gånger. Hon avslutade sin tävlingskarriär 1955 och blev därefter ledare för det kvinnliga fridrottslandslaget i hemlandet fram till och med Olympiska sommarspelen 1968.
1999 utsågs Fanny Blankers-Koen till århundradets bästa kvinnliga friidrottare av IAAF (Internationella fridrottsförbundet).
De sista åren av sitt liv drabbades Fanny Blankers-Koen av Alzheimers sjukdom och vårdades på ett hem för psykiatriskt sjuka tills hon vid 85 års ålder avled.
