Talgoxe

Wikipedia

?Talgoxe Status i världen: Livskraftig (lc)^[1] Status i Sverige: Livskraftig
Talgoxehona
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Tättingar Passeriformes
Familj:	Mesfåglar Paridae
Släkte:	Parus
Art:	Talgoxe P. major
Vetenskapligt namn
§Parus major Auktor: Linné, 1758


Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Talgoxen (Parus major) är en fågel inom ordningen tättingar och familjen mesfåglar. Fågeln är en stannfågel som är vanlig på flera ställen i Europa och Asien.

Innehåll

1 Utseende
2 Läte
3 Utbredning och taxonomi
- 3.1 Utbredning i Sverige
4 Häckning
5 Källor
- 5.1 Externa länkar

[redigera] Utseende

Fågeln är lätt att känna igen. Bröstet är gult med en svart längsgående rand mitt på. Ryggen är grön. Huvudet är svart med vita kinder. Näbben är konisk, kullrig och ungefär dubbelt så lång som hög. Klorna är krökta, hoptryckta och spetsiga. Hane och hona skiljs åt genom att honans undersida är blekare gul och har en smalare svart rand.

Talgoxen blir normalt 13,5-15 centimeter lång med ett vingspann på 23-26 cm. Som vuxen väger den ungefär 20 gram.

[redigera] Läte

Lätet är växlingsrikt och använder liknande motiv som andra mesarter. Talgoxens läten är dock allmänt mer högljudda och hårdare. Ofta hör man också ett bofinkaktigt "pink, pink" och ett vänligt "fi-tyy". Den karakteristiska sången är ett högljutt, olikartat betonat "tsitsibää, tsitsibää", ibland även endast tvåstavigt "ti-ty, ti-ty". Varje hanne har sin egen strof och framför allt hastighet.^[2]

[redigera] Utbredning och taxonomi

Talgoxe av den indiska underarten Parus major stupae.

Talgoxe av underarten Parus major minor fotograferad i Japan.

Talgoxen finns i stora delar av Europa och Asien samt delar av Nordafrika.^[3]

Talgoxen har en komplex taxonomi och delas upp i en stor mängd underarter, ibland upp till 35 stycken. Dessa underarter delas i sin tur upp i tre underartsgrupper.

Parus major major har den största utbredningen av de tre underartsgrupperna och den går från Europa så långt söderut som till norra Afrika, genom Mellanöstern, Iran och Irak, Israel och Libanon, genom Asien genom södra Sibirien, Mongoliet, genom Transbajkal till Amurland.
Parus major intermedius har sin utbredning från Mellanöstern genom södra asien, i Indien, till sydostasien, södra Vietnam och Indonesien.
Parus major minor har sin utbredning i Ostasien så långt norrväst som till Sakhalin, i Kina och Japan, och söderut till norra Thailand.

De tre underartsgrupperna hybridiserar i flera områden där grupperna möts men hybridisering mellan P. m. major och P. m. minor verkar vara liten.

[redigera] Utbredning i Sverige

Talgoxen finns i hela Sverige och är i mellersta och södra Sverige en av de vanligaste mesarna.

[redigera] Häckning

Under häckningstiden håller den framför allt till i lövskogar och parker. Honan bygger ett bo av mossa i ett trädhål eller en fågelholk. Den lägger två kullar ägg per säsong. 6-12 ägg läggs. Dessa är cirka 18 millimeter stora och vita med rödaktiga fläckar. Honan ruvar äggen i 12 til 14 dygn. Ungarna lämnar boet efter 16-21 dygn. Talgoxen blir könsmogen vid ett års ålder.^[3]