Snus
Wikipedia
|
|
Denna artikel är nominerad till att bli en utmärkt eller |
Snus (från tyskan Schnauze, "näsa") är en tobaksprodukt innehållande nikotin som används som njutningsmedel. Det ursprungliga snuset var torrt och användes som luktsnus (kallat snuff), det vill säga intogs genom att man sniffade upp det i näsan.
Dagens våta snus består av en finmalen tobak som behandlats med koksaltslösning och därefter fermenterats i värmerum. Efter denna jäsning behandlas snuset med aromer, smak- och färgämnen enligt producentens önskemål. I Sverige tillverkas emellertid snus på ett speciellt sätt. Under tillverkningen pastöriseras snuset i en värmeprocess, och fermenteras alltså inte.
Vått snus som är avsett för oralt bruk är i det hänseendet inte helt olikt tuggtobak. I munnen tas nikotin upp av kroppen och transporteras runt denna via blodet. Många ser våtsnuset som ett hälsosammare alternativ till tobaksrökning och detta har lett till att en hel del människor har gått över från cigarettrökning till snusning. I Sverige finns det drygt en miljon snusare.
Innehåll |
[redigera] Historia
Snusets historia kan sägas börja med Christoffer Columbus resa över Atlanten. En munk vid namn Ramon Pane som var med Columbus i Amerika år 1497 såg när indianska präster drog in ett pulver i näsan. Pulvret bestod bland annat av tobak.
Luktsnuset, ett torrt fint pulver av tobaksblad, började att användas i Spanien och Frankrike under mitten av 1500-talet. På 1560-talet kom Frankrikes ambassadör i Portugal, Jean Nicot, i kontakt med tobaksplantan, som då enbart odlades för medicinskt bruk. Den franska drottningen Katarina av Medici hade svår migrän och Nicot gav henne rådet att dra upp krossade tobaksblad i näsan. Det sägs att drottningens huvudvärk försvann och luktsnuset fick tack vare detta större popularitet. Nicot blev efter detta så starkt förknippad med tobaksbruket i Europa att Linné uppkallade tobaken, Nicotiana efter Nicot.
Luktsnuset var en drog fram till Franska revolutionen, men förknippades så starkt med överklassen att den snabbt blev impopulär. I lägre samhällsklasser var bruket av tuggtobak långt vanligare.
I Sverige odlades tobak i ett 70-tal städer i slutet av 1700-talet. I början av 1800-talet introducerades det våta snuset i Sverige som en ersättning för den relativt dyra tuggtobaken. Tobaksodlarna tillverkade först sitt eget snus men snart dök det upp snusfabrikanter som specialiserade sig på att tillverka snus. Märken som Göteborgs Prima Fint, Röda Lacket, Generalsnus och Ljunglöfs Ettan intoducerades och lever fortfarande kvar.
Dåtidens gängse snusberedning innebar att snuset skulle fermenteras eller "svettas" i förhöjd temperatur flera månader, ibland upp till ett halvår. Snuset såldes antingen i lösvikt, paketerat eller i dosor. De sistnämnda var i pressad vaxad papp och ovala till formen.
De svenska emigranterna som for till Nordmerika tog med sig läppsnuset till sitt nya hemland. Idag finns snuset att köpa i nästan hela USA och har där miljontals användare. Snusliknande produkter finns även i andra länder som Algeriet, Tunisien och Indien, där det kallas för "Nafha" respektive "Khaini".
Under 1919 såldes 7 000 ton snus i Sverige, vilket är en toppnotering, det var 1,2 kg per svensk. Snusförsäljningen gick ner när man började röka cigarr istället. I samband med andra världskriget ökade cigarettrökningen markant och inte förrän i slutet av 60-talet, då larmrapporterna kom om hur skadlig rökning är, fick snus tillbaka sin popularitet. Dosorna hade nu blivit runda och fått plåtlock, resten var fortfarande i vaxad papp.
1998 återhämtade sig försäljningen och noterades till 5 350 ton, vilket motsvarar 0,6 kg per capita. Idag snusar en miljon svenskar och år 2000 förbrukades 6 200 ton varav 45% var portionssnus.
Snusförsäljningen i Sverige ökade efter att rökförbud på restauranger införts 1 juni 2005.
[redigera] Tillverkning
Svenskt snus tillverkas av tobak från olika delar av världen och lufttorkas. Förr i tiden odlades mycket tobak i Skåne och i Mälardalen för användning till snus. Därefter användes röktorkad så kallad Kentuckytobak. Den malda tobaken blandas med vatten, salt, natriumkarbonat och aromämnen och bereds genom fermentering. Våtsnus innehåller cirka 50% vatten och är inom EU förbjudet att säljas utom i Sverige. I Sverige förbrukas ungefär 0,8 kg snus per person/år.
Svenskt snus lyder under livsmedelslagen och tillverkas under mycket höga kvalitetskrav enligt GothiaTek®. Det är en kvalitetsnorm som ägs av Swedish Match. Normen innebär att snustillverkningen sker under samma krav som all annan tillverkning av livsmedel i Sverige. Den innebär också att alla steg under tillverkningsprocessen är väldokumenterade och att produkten kan följas bakåt ända till den importerade råvaran. Det finns en del mindre tillverkare av snus i Sverige och dessa följer enbart Livsmedelsverkets normer eftersom det är en tvingande lagstiftning.
Snus förvaras och säljs i så kallade snusdosor, som tidigare var av porslin, trä, näver, silver eller guld, men numera är gjorda av pressat papper eller plast. Plast är vanligast i snusdosor för portionssnus och pressat papper är vanligast för lössnus.
[redigera] Aromämnen
Snus tillverkas i många smaker. Dels i en mängd olika tobaksblandningar, dels med artificiella smakkompositioner med rosen-, geranium-, citronolja, eucalyptus, lakrits och mint. Över 20 tobakssorter från Asien, Afrika, Europa, Nord- och Sydamerika kan ingå i ett snus. Recepten är i regel hemliga och varje snussort är ett inregistrerat varumärke.
[redigera] Användning
Orsakerna till att det snusas är säkert skiftande. En del snusar säkert för att rökning är olämplig på arbetsplatsen, till exempel vid arbete med brandfarliga ämnen eller i arbeten där man kommer i nära kontakt med andra människor. Idrottsutövare snusar i större utsträckning än röker och det är nog inte bara hälsoaspekten som ligger bakom detta. Det finns en mängd platser och situationer som inte tillåter rökning. En rökare måste ju alltid tända rökverket med öppen eld. Att utsätta sin omgivning för passiv rökning uppfattas sällan som positivt av de drabbade och det finns dessutom samma höga sjukdomsrisker vid passiv rökning som vid aktivt sådan.
I och med att snus inte inandas, till skillnad från cigarettrök, så påverkas inte lungorna. Däremot innehåller det mer nikotin.
[redigera] Applicering
Det vanligaste sättet att bruka snus (att "snusa") är att lägga in en mängd snus under överläppen där den sedan behålls mellan några minuter och några timmar. Det snus som placeras under läppen kallas för en "pris", en "snus" eller en "prilla". För att underlätta användningen av snus tillverkas även så kallad portionssnus, färdigförpackat snus i små påsar av liknande material som tepåsar.
Hur snuset appliceras i munnen skiljer sig från person till person. Gällande lössnus används vanligtvis fingrarna för att pressa ihop lite snus, en så kallad pris eller en prilla, så att den får en fast konsistens, varefter den vanligtvis placeras under överläppen.
På 60-talet introducerades en speciellt doseringsspruta för snus. Det var en vanlig engångsplastspruta vars spetsiga ände var avtagen. Genom att dra ut kolven och upprepade gånger trycka öppningen ned mot snusdosans botten fylldes sprutan av hårt pressat snus varefter snuset kunde tryckas upp under läppen. Senare kom andra leverantörer in i bilden med specialtillverkade sprutor i varierande färger.
[redigera] Kvinnor och snus
10% eller 100 000 av alla snusare i Sverige är kvinnor.
[redigera] Snus och nedskräpning
En prilla som spottats ut försvinner snabbt om det regnar och den blir till mylla. Cigaretter skräpar å andra sidan ned med filter och papper som tar lång tid på sig att försvinna. Plasten som den vattentäta dosan är tillverkad av bildar vid förbränning endast koldioxid och vattenånga. Dock skräpar portionssnus ner i större mängd - detta är anledningen till att man i Danmark bara kan köpa lössnus.
[redigera] Hälsorisker
När det gäller rökning finns ett klart och vetenskapligt bevisat samband med cancer och hjärt- och kärlsjukdomar. Detta samband finns inte när det gäller snus och det finns inte något som pekar på att det påverkar hälsan i någon större omfattning. Många idrottsmän och -kvinnor använder snus istället för att röka, eftersom snus inte påverkar lungkapaciteten negativt. Nikotinet har i och för sig en kärlkrympande effekt och framkallar åderförkalkning. Dock visar en studie från 2004 på 10 000 norrmän att snusare löper 67% högre risk att drabbas av cancer i bukspottskörteln, en cancerform där endast 2% av de drabbade överlever fem år efter diagnos. En liknande studie genomfördes i Sverige i slutet av 2005 av Folkhälsoinstitutet.
Detta påstående avfärdas dock av ledande cancerforskare, då förekomsten av cancer i bukspottkörteln är mycket ovanlig i Sverige, som har 1,5 miljoner snusare, jämfört med länder där snus inte förekommer. Muncancer har också påvisats i nyligen gjorda studier, dock med liten förhöjd risk. Det har även påvisats samband mellan idrottskador och snus. Risken att drabbas av idrottsskador ökar enligt vissa studier med upp till 50% hos svenska snusare.
Det är viktigt att förstå att snus inte är ofarligt; tobak innehåller många giftiga ämnen och det finns ingen anledning att tro att dessa inte påverkar kroppen bara för att man inte röker tobaken. Rökning är betydligt farligare än snus - tror man. Det är många studier som pågått om rökning under väldigt lång tid, vilka har gjort att man kunnat påvisa samband mellan rökning och död i förtid. På snus har inte dessa studier genomförts, så därför finns det ingen anledning att tro att man går säker bara för att man snusar istället för att röka.
Storsnusare löper 60 procent större risk att drabbas av fetma och förhöjda blodfetter enligt en studie av 16 500 personer i Västerbotten. Studien publicerades i den vetenskapliga tidskriften Scandinavian Journal of Public Health 2006 (Svenska Dagbladet den 24 augusti 2006). Trots att forskarna tog hänsyn till skillnader som kön, ålder, fysisk aktivitet och utbildningsnivå visade studien en kraftigt förhöjd risk för så kallat metabolt syndrom för dem som snusat minst fyra dosor snus per vecka.
[redigera] Nikotinhalt
En prilla som är inne i 30 minuter motsvarar cirka 4 cigaretter i nikotinhalt. Den kan naturligtvis vara inlagd i flera timmar om man så vill. En cigarett som röks aktivt varar bara i tio sekunder till 8 minuter och en tänd cigarett, orörd, blir brunnen till aska på 15 till 20 minuter.
[redigera] Påverkan på hygienen
Långvarigt snusbruk ger missfärgade tänder. En rökare luktar mycket starkt från sina kläder och andedräkt, vilket inte en snusare gör. Utseendemässigt kan det hos en del väcka anstöt när en snusare skrattar om läppen inte döljer prillan. Rinningar från snus är dock vanligast i samband med alkoholförtäring eller hög ålder. Det är oftast portionssnus som rinner, då den inte är knådad på samma sätt som lössnus är. Portionssnusen börjar ofta rinna efter bara några minuter då snuset blandats med saliv, medan om man knådat en lössnus så håller den sig ofta längre. Denna form av snus är dock svårare och lite mer ohygienisk att "lägga ut" då det ofta kan finnas kvar rester på tänder och tandkött. Fördelen med portionssnus är att man tar samma mängd varje gång. Med lössnus är det lätt att successivt öka storleken på de "prillor" man "bakar".
[redigera] EU:s förbud mot snus
I det EU-direktiv som förbjuder snusexport står följande ”för oralt bruk som inte avses att rökas eller tuggas" enligt direktivet, vilket direkt pekar på snuset eftersom det bara ligger stilla under läppen. Swedish Match har dock överklagat och hoppas att få direktivet upphävt. Orsaken till det hela är en tvivelaktig rapport om snusets faror, i vilken svensktillverkat snus inte ingick.
Eftersom tobaksbruket är i stort sett lika i Europa per invånare så menar man på Swedish Match att det vore vettigare om man kunde fasa över rökare till det, enligt deras uppfattning, nästan ofarliga snuset. Detta, menar man, skulle även gynna EU ekonomiskt eftersom antalet patienter skulle sjunka.
Snus är totalförbjudet i Island, Indien, Kanada, Nya Zeeland samt i Singapore.
[redigera] Myter om snus
Snus innehåller inte glas och har heller aldrig gjort det. Myten om glas i snus är gammal och hur den uppstått vet ingen säkert. Förr kunde det hända att saltkristaller utkristalliserade sig i snuset, vilket möjligen missuppfattades som glas. Även små sandkorn kan följa med tobaksbladen vid framställningen och missuppfattas som glas. Enligt myten skulle anledningen till att använda glas i snuset ha varit att glaspartiklarna skulle göra rispor i slemhinnorna så att nikotinet togs upp bättre och därmed snabbare leda till ett beroende. Snuset innehåller ändå ämnen som fräter på slemhinnorna, så detta är knappast nödvändigt.
[redigera] Olika märken och sorter
Ettan, Catch, General, GothiaTek, Granit, Grovsnus, Gustavus, Göteborgs Rapé, KungsSnus, Ljunglöf, Lucky Strike, Prince, Probe, Rocker Production, Röda Lacket, Skruf, Swedish Match, Tre ankare, Tobakskompaniet, Kronan, Diplomat Camel och Rallarsnus, Wise
[redigera] Litteratur
- Prismas Stora Uppslagsbok, 1983, ISBN 91-518-1999-7
- Snus, 2003, ISBN 91-890-4491-6
[redigera] Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Snus
- Tobacco Control -Pharmacokinetics and pharmacodynamics of moist snuff in humans
- The harm reduction Bulletin Board Tankesmedjan Eudoxa har ett modererat forum för diskussion om snus och skadereduktion
