Sefarder

Wikipedia

Sefarder (även Sefardim), judisk folkgrupp i Spanien och Portugal).

På 700-talet samt därefter på 1000-talet hade många judar flyttat från Babylon till Spanien. Där hade de stora friheter, innehade höga ämbeten, deltog i alla industriella arbeten och ägnade sig med iver åt vetenskapliga sysselsättningar. I Spanien mer än någon annanstans nådde judarna (efter 711) under morerna en hög grad av materiellt välstånd och andlig utveckling.

Det var judar, som översatte de arabiska tolkningarna av hebreiska och senare till [[latin] grekiska skrifter, och i läkekonsten blev de hela Europas läromästare. Högskolorna i Montpellier och Salenio upprättades av judar; flera kristna konungar, till och med påvar, hade judiska läkare. De utmärkte sig vidare som astronomer, och de berömda tavlor, som Alfons X lät utarbeta, hade man judar att tacka för.

Den mildhet, som muhammedanerna visade mot judarna, iakttogs senare även av de kristna konungarna i Spanien (flera av dem hade judar till finansministrar), och därför blev detta land den ena medelpunkten för judarna (sefardim eller spansktalande judar), medan Polen, dit de begav sig i mängd från Tyskland, i synnerhet sedan 1100-talet, och där de länge levde i välmåga, blev deras andra hem (aschkenasim, de tysktalande polska och tyska judarna). I de stora spanska städerna fanns blomstrande församlingar delvis i särskilda kvarter ("juderia").

Från början av 1400-talet då morernas makt var bruten, gav den religiösa fanatismen sig luft i blodiga förföljelser, och 1391 tvingades omkring 100 000 judar att låta döpa sig; men av dessa avföll många snart, och då vände sig oviljan mot dessa nykristna ("marannos"), vilkas rättrogenhet misstänkliggjordes.

Morerna besegrades slutligen 1492, efter belägringen av Granada, och drevs bort från den Iberiska halvön av de spanska kristna regenterna Ferdinand II av Aragonien och Isabella I av Kastilien. Den 30 mars 1492 meddelades det att alla judar i landet måste antingen konvertera till kristendomen och döpa sig eller lämna landet. De som lämnande landet behöll det spanska språket, som kallas sefardi eller ladino, som på hebreiska står för Spanien. Uppskattningsvis lämnade 60 000–70 000 judar landet. Flera utvandrade till olika medelhavsländer.