Nellie Bly

Wikipedia

Nellie Bly, född Elizabeth Jane Cochran 5 maj 1864 i Cochran's Mills, Pennsylvania, död 27 januari 1922, undersökande journalist och pionjär.

Redan som 22-åring genomförde hon en mycket speciell reportageresa. Hennes uppgift var nämligen att försöka slå Phileas Foggs "litterära" rekord på 80 dagar för en jordenruntresa. Dessförinnan hade hon wallraffat sig in i bl.a. New Yorks mentalvård. Allt detta skedde i slutet av 1800-talet, och idag är nog signaturen Nellie Bly tämligen bortglömd.

Denna märkliga amerikanska journalist hette egentligen Elizabeth Cochran och föddes 1867 i den lilla byn Cochran's Mills i Pennsylvania. Hon fick sin första utbildning i hemmet men gick senare i skola i Indiana.

1881 flyttade familjen till Pittsburgh, och det var där hon debuterade i journalistyrket. Sedan Pittsburgh Dispatch 1885 hade publicerat en artikel What girls are good for, i vilken man ville inskränka kvinnans värld till hushållsarbete och familj, författade den 18-åriga Elizabeth ett mycket engagerat svarsbrev. Resultatet blev att chefredaktören erbjöd henne arbete och föreslog pseudonymen Nellie Bly efter en populär sång av Stephen Foster.

Nellie fick göra en artikelserie om arbetarflickor, hon skrev om barnarbete och skilsmässor, innan hon så småningom blev societets- och konstredaktör. 1887 reste hon med sin mor till Mexiko och skickade hem en serie artiklar om de sociala förhållandena där, vilka även samlades i boken Six months in Mexico.

Spelade sinnessjuk

Tillbaka i USA flyttade hon till New York-tidningen New York World, där hon gjorde en serie verkligt initierade reportage om mentalvården; genom att spela sinnessjuk blev hon intagen på Blackwell Islands dårhus. Hennes artiklar, som även samlades i boken Ten days in a madhouse ledde snabbt till behövliga reformer på hospitalen. Med liknande Wallraff-teknik skrev hon även reportage om slumlivet, arbetsförhållandena i fabrikerna och om sol-och-vårares metoder.

Slog rekordet med bred marginal

Och i november 1889 fick hon så det märkliga uppdraget att försöka slå Phileas Foggs fiktiva rekord från Jules Vernes roman Jorden runt på 80 dagar och startade resan 14 november 1889. Resan väckte enorm uppmärksamhet över hela världen. The World publicerade dagliga artiklar och ordnade en tävling, där läsarna fick gissa hur lång tid Nellie skulle ta på sig. Nästan en miljon tävlingssvar konkurrerade om förstaprisets Europaresa.

Nellie färdades med båt och tåg, i rikshor och sampaner, till häst och på åsna. I Frankrike passade hon på att intervjua Phileas Foggs andlige fader. Den sista etappen från San Francisco till New York färdades hon med ett specialtåg, som vid varje station hälsades av blåsorkestrar, fyrverkerier med mera.

Och rekordet klarade hon med god marginal. Hon anlände till en jublande folkmassa i New York 72 dagar, 6 timmar och 11 minuter efter starten. Alla äventyren från resan beskrev hon också i en bok.

Gifte sig rikt – men gick i konkurs

1895 gifte sig Nellie med den nästan 50 år äldre industrimagnaten Robert Seaman. När han avled 1904, försökte hon driva hans företag på egen hand. Hon genomförde långtgående reformer för arbetarna, som fick tillgång till bibliotek, motionsanläggningar, hälsovård och vidarutbildning.

Långdragna juridiska processer mot korrumperade anställda slukade dock större delen av hennes förmögenhet och 1913 gick hon i konkurs.

Hon reste till Europa 1914, blev fast där under första världskriget och valde då att som frilansande reporter skildra händelserna på östfronten. Från 1919 återkom hon som journalist på tidningen New York Journal, dock utan samma framgång som i ungdomen. Tre år senare insjuknade hon i en lunginflammation, som tog hennes liv.

Än i dag hyllas Nellie Bly av amerikanska journalister som en stor föregångare. Och i Brooklyn i New York finns nöjesparken Nellie Bly Park, som tagit "Jorden runt på 80 dagar" som sitt tema.