Konkurs
Wikipedia
Konkurs, alt. bankrutt, är ett juridiskt - inte ett ekonomiskt - begrepp. Konkurs betyder enligt svensk lag (konkurslagen) att en person (konkursgäldenären) berövas möjligheten att förfoga över sin egendom (annat än beneficium). Förutsättning för ett konkursbeslut är att konkursgäldenären inte kan betala sina skulder allt efter som de förfaller, och att detta tillstånd inte endast är tillfälligt. Detta tillstånd betecknas alternativt som "obestånd" eller "insolvens" och avspeglar alltså ekonomiska förhållanden.
I ekonomiska termer innebär "konkurs" något mera än bristande soliditet, och klart mera än bristande likviditet. Bristande soliditet innebär att skulderna överstiger de egna tillgångarna, men har man vänliga långivare kan man dock icke desto mindre betala sina skulder allt efter som dessa förfaller. Bristande likviditet betyder att man inte har tillgång till reda pengar eller andra betalningsmedel för att betala sina skulder, men till exempel kan en fastighetsägare vara stenrik och ändå sakna pengar.
När konkursgäldenären förlorat rätten att förfoga över sin egendom förvaltas denna istället av en av domstol utsedd konkursförvaltare. Konkursförvaltaren realiserar konkursgäldenärens tillgångar och betalar borgenärerna med de influtna medlen. Borgenärerna får i princip betalt i förhållande till sina fordringar, men denna princip har många undantag (bland annat i form av olika borgenärers förmånsrätt). När konkursförvaltaren avslutat sitt arbete beslutar domstolen att konkursen är avslutad.
En fysisk person är efter avslutad konkurs ännu betalningsskyldig för de fordringar som inte betalats av konkursförvaltaren. En sådan person kommer alltså även efter konkurs ännu att ha skulder som den inte kan betala. Juridiska personer upplöses automatiskt när konkursen är avslutad: eftersom det därefter inte längre finns den person som var ansvarig för skulderna, upphör dessa att existera. Förlusten bärs av borgenärerna.
