Kyrkoprovins
Wikipedia
Kyrkoprovins, flera stift främst inom romerska kyrkan, utgörs ofta av en stat. Kyrkoprovinsen är avsedd som en administrativ mellannivå mellan påvestolen och stiften. Det främsta stiftet i en kyrkoprovins kallas ärkestift och leds av en ärkebiskop. Kyrkoprovinser finns i romersk-katolska kyrkan, men även inom ortodoxa kyrkor och inom den anglikanska kyrkogemenskapen.
Sverige utgjorde en kyrkoprovins fr.o.m. 1164 då Uppsala stift blev ärkestift. Under reformationen bröt dock kyrkoprovinsen med påven, men behöll ändå ordningen med biskopar och ärkebiskop. På så vis kan man säga att Svenska kyrkan är en kyrkoprovins som brutit sig loss och blivit självständig.
