Kristen etik
Wikipedia
 Kristendom |
| Denna artikel är en del i serien Kristendomen med följande delar: |
| Tidsaxel (före Kristus) Tidsaxel (efter Kristus) |
| Jesus Kristus |
| Bibeln | GT | NT |
|
|
| Apostlarna |
| Urkristendom |
| Kyrkofäderna |
| Evangelisterna |
|
|
| Kristendomen i Romerska riket |
| Kristen mission | Korstågen |
| Koncilier: 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
| Romersk-katolska kyrkan |
| Ortodoxa kyrkan |
| Orientalisk kristendom |
|
|
| Reformationstiden |
| Protestantismen |
| Dogmatik | Etik |
| Kristen musik |
| Nyare samfund |
| Nyare teologiska strömningar |
|
|
| Kristen teologi | Treenighet |
|
|
| Religion | Teologi |
|
Kristendom |
Den kristna etiken utvecklades medan de kristna ännu var medborgare i det romerska riket. De kristna tog slutligen över själva imperiet. Augustinus anpassade sig efter Platon, och senare, efter den islamiska överföringen av hans arbeten. Thomas av Aquino arbetade in Aristoteles filosofi till ett kristet system.
Centrala begrepp i den kristna etiken är de tio budorden, syndernas förlåtelse, kärleken till nästan, och församlingens gemenskap.De sju dygderna har som symboler stort värde i kristen litteratur, och De sju dödssynderna är deras negativa aspekter.
Den kristna etiken är inte en enhetlig morallära, utan den uppvisar stor variation mellan olika samfund och olika tider. Inom den Romersk-katolska kyrkan är den kanoniska rätten delvis en kodifiering av etiken, som grundas på skolastiken. De reformerta kyrkorna avvisade skolastikernas aristotelism, och bildade en egen etik. Viktiga reformerta etiker är till exempel Samuel von Pufendorf, Philipp Melanchthon, och Søren Kierkegaard.
