Kensingtonstenen
Wikipedia
Kensingtonstenen (från en. The Kensington stone), uppmärksammad sten med runinskrifter. Innehåller det moderna runalfabetet som brukades in till 1900-talet i Dalarna. Hittades 1898 under en trädrot på en svenskägd farm i Minnesota av svenskemigranten Olof Öhman. På stenen står det att 8 götar och 22 norrmän landsteg i denna trakt år 1362, ca. 100 år före Columbus. Siffrorna är pentadiska (tal på äldre runstenar är textat, eftersom indo-arabiska siffror inte brukades). Svensk runologisk expertis i Skandinavien har sedan första början förklarat den som falsk, huvudsakligen på språkliga grunder. Vissa historiska och arkeologiska fynd påstås inte direkt motsäga äktheten. Textens språk är dock inte normal medeltidssvenska, utan snarare något slags hemgjord privatfornsvenska, sannolikt inspirerad av 1800-talets nationalromantiska strömningar.
Under 2004 genomgick stenen en omfattande teknisk analys för att se om inhuggningen är professionell eller genomförd av en lekman. Slutsatsen av dessa undersökningar var att stenen mycket väl kunde ha huggits och sedan legat i marken i 500 år, men att det inte gick att avgöra säkert.
Frågan om hur Olof Öhman kunde ha tillgång till den ovanliga runraden med de pentadiska runor var problematisk fram till 2004, men detta år hittades ett papper där den svenske skräddargesällen Edward Larsson redan år 1885 nedtecknat dessa tillsammans med andra olika alfabet och skrivstilar. Det visar att den aktuella runraden var känd i dåtiden ett drygt årtionde innan stenen hittades. Några bevis för att Öhman själv skulle vara skyldig till förfalskningen finns dock fortfarande inte.
Det finns mycket vaga berättelser om att de försvunna grönlänningar skall ha åkt till Nordamerika och assimilerats med urbefolkningen, eftersom sägnen från nybyggare i USA säger att man stötte på "vita indianer", som dog ut av en smittkoppsepidemi i början på 1800-talet.
