Karl X Gustavs första danska krig
Wikipedia
Det första danska kriget 1657 - 1658 var ett krig mellan Sverige och Danmark med Holstein som allierad på svensk sida. När kriget utbröt 1657 var Sverige redan inbegripet i ett krig i Polen samt ett krig med Ryssland. Sverige var därför mycket svagt vilket föranledde att Danmark anföll Sverige. Kriget slutade med en svensk seger i och med freden i Roskilde.
Innehåll |
[redigera] Bakgrund
Vid tiden för krigsutbrottet var den svenske kungen Karl X Gustav upptagen med kriget i Polen vilket inte hade utvecklat sig bra för svenskarna. Dessutom hade Ryssland förklarat Sverige krig 1656. Nederländerna, Tysk-romerska riket och Spanien uppmuntrade den danske kungen Fredrik III att angripa Sverige. Den danska befolkningen var i stor utsträckning emot ett krig med Sverige men Fredrik hoppades att med ett framgångsrikt krig stärka sin makt i förhållande till det danska rådet. Fredrik planerade att ta Bremen och Halland från Sverige, samt att avskaffa den svenska tullfriheten i Öresund.
Den danska armén var vid denna tid svag och dåligt övad och rustad. Man påbörjade värvningar och hade 1657 lyckats mobilisera en stor här. Den danska flottan var betydligt starkare och man rustade 40 fartyg. De danska krigsförberedelserna noterades av svenska spioner och för att möta hotet ökade man utskrivningen av knektar.
[redigera] Kriget
Den 5 juni 1657 nådde den danska krigsförklaringen Halmstad och riksdrotsen Per Brahe samlade omedelbart allt krigsfolk i södra Sverige i Markaryd. Den danske befälhavaren i Skåne, Christian Ulrik Gyldenlöwe, utnyttjade inte tiden till att gå till snabbt angrepp. Istället blev den första krigshandlingen i kriget söder om Danmark. Den 16 juni gick 9 000 danskar under ledning av den åldrige Anders Bille in i svenska Bremen och ockuperade området. Under tiden hade Brahe lyckats samla 3 700 man i Markaryd och med dessa bröt han in i Skåne där han den 18 juni vann ett slag vid Ängelholm. Därefter återvände Brahe med sina styrkor till den svenska sidan medan danskarna retirerade till Helsingborg.
Danskarna räknade med att kung Karl X Gustav skulle ta sig hem sjövägen med sin armé från Polen. De lade därför större delen av sin flotta vid Bornholm för att genskjuta den svenska kungen. Kung Karl bestämde sig istället för att följa samma plan Lennart Torstenson använt i kriget 1643 och anföll Danmark söderifrån. På mycket kort tid marscherade han från Polen till Svenska Pommern med sin armé på 6 000 man. Detta var ingen stor styrka men den bestod till största delen av rutinerade soldater. I Pommern anslöt ytterligare trupper till armén och den marscherade sedan vidare till Hamburg. Där sände kungen in en styrka om 1 800 man under Karl Gustav Wrangel i Bremen. Trots sin numerära underlägsenhet lyckades den svenska styrkan på kort tid lägga under sig de största delarna av landet. Den danska armén löd stora förluster och många danska knektar gick även i tjänst på svensk sida.
Den 10 augusti stormade och erövrade svenskarna det danska fästet Itzehoe i Holstein efter fyra dagars belägring och danskarna retirerade till fästet Fredriksodde på Jylland. Fästningen var enormt stark och hade med de trupper som flytt från Bremen en besättning på 8 700 man, mer än hela Karl X Gustavs armé i Danmark. Även om svenskarna kontrollerade Jylland och landvägen till fästningen hade danskarna kontrollen över sjövägen.
Den svenska flottan bestod av 44 fartyg av varierande kvalitet och flottans insats under kriget var högst blygsam. Vid Möen hade den samlade svenska flottan möjlighet att slå halva den danska, men försatt tillfället och sjöslaget avlöpte utan att någondera sidan förlorade något fartyg. Den danska flottan fortsatte att kontrollera haven kring Danmark.
I Halland slöt allmogen upp på dansk sida och danska styrkor inledde i augusti en belägring av Laholm. Den 30 augusti fick Per Brahe förstärkningar och hans styrkor uppgick till 8 000 man. Med dessa gick han till offensiv i Halland och den 31 augusti möttes de svenska och danska styrkorna vid Genevadsbro norr om Laholm. Dagen slutade med en svensk seger och danskarna drog sig tillbaka.
[redigera] Freden
Freden i Roskilde innebar att Sverige fick Skåne, Blekinge, Halland (för gott, i freden i Brömsebro 1645 hade Sverige fått Halland på 30 år), Bohuslän, Bornholm, Trondheims län.
[redigera] Slag och viktiga operationer
- Slaget vid Ängelholm
- Slaget vid Genevadsbro
- Slaget vid Hjärtum
- Slaget vid Kattarp
- Slaget vid Tybrindvig
- Sjöslaget vid Mön
- Stormningen av Frederiksodde
- Tåget över Bält
[redigera] Källor
[redigera] Litteratur
- Peter Englund. (red.). (2003). Den oövervinnerlige. . Översättning: . Stockholm: Atlantis förlag. sid. . ISBN 9174867202.
- Claes Göran Isacson. (red.). (2002). Karl X Gustavs krig. . Översättning: . Stockholm: Historiska media. sid. . ISBN 9189442571.
