Jeanne d'Arc
Wikipedia
Målning från 1400-talets andra hälft.
Jeanne d'Arc (även kallad Jungfrun av Orléans), född 6 januari 1412 i Domremy, Lorraine, död 30 maj 1431 i Rouen, är Frankrikes nationalhelgon. Hennes festdag inom Romersk-katolska kyrkan är den 30 maj.
Jeanne var en enkel bondflicka utan utbildning och kunde varken läsa eller skriva. Vid 13 års ålder sägs hon ha börjat höra himmelska röster, som uppmanade henne till jungfrulighet och slutligen till att rädda fosterlandet från engelsmännen.
Hundraåriga kriget gick mot sitt slut, och nästan hela Frankrike var i engelsmännens våld. Den engelske kungen Henrik V bosatte sig i Paris och gjorde anspråk på den franska tronen emot den franske kronprinsen Karl. Vid den tiden besökte Jeanne kronprinsen vid hans hov i Bourges. Man vet inte vad de två talade om, men efter samtalet hade Jeanne blivit den franska härens överbefälhavare. På hennes vita fana lyste i guld den franska liljan och de heliga namnen Jesus och Maria.
När engelsmännen fördrivits från bland annat Orléans och Patay, kunde Karl VII krönas i Reims. Jeanne hade uppnått sitt mål och ville återvända till sin hemby. Kungen övertalade henne dock att ta befälet över en ny armé, som skulle befria Paris. Där blev hon sårad och tillfångatagen av burgunderna. Av dessa blev hon misshandlad och såld till engelsmännen, som under en inkvisitionsprocess dömde henne till döden på bålet för häxkonster och trolldom. Bålet ägde rum i staden Rouen.
1465 fick Karl VII domen upphävd av påven Calixtus III. Jeanne d'Arc helgonförklarades av påven Benedictus XV 1920 på årsdagen av sin död. Hon är skyddshelgon för soldater.
Commons har fler bilder relaterade till Jeanne d'Arc
