Förmögenhetsskatt

Wikipedia

	Denna artikels neutralitet är omstridd.
	Se diskussionssidan för mer information.

	Denna artikel bör utökas/ändras för att få ett globalt perspektiv.
	Förbättra gärna texten. Se diskussionssidan för mer information.

Förmögenhetsskatt är en särskild skatt som tas ut på privatpersoners förmögenhet. Avstämning sker vid årsskiftet. Som förmögenhet räknas det sammanlagda värdet av personens privata tillhörigheter i form av bankkonton, fastigheter, aktier, fordon och andra privata tillhörigheter.

Skatten utgörs av 1,5 procent av den del som överstiger 1,5 miljoner kronor för ensamstående, och 3 miljoner för gifta (tillsammans).

När man lägger ihop totalsumman så är det olika hur man ska räkna för olika saker. Fastigheter till exempel, där är det taxeringsvärdet som man räknar med. Vissa fastigheter saknar taxeringsvärde, exempelvis fastigheter som till största delen används till offentlig verksamhet som sjukvård etc. En sådan fastighet kan en mångmiljonär äga under förutsättning att han hyr ut den till till exempel landstinget. En sådan fastighet slipper också undan fastighetsskatten eftersom den skatten också baseras på taxeringsvärdet vilket alltså saknas. Andra fastigheter som inte heller är förmögenhetsskattepliktiga är näringsfastigheter (jordbruksfastigheter, hyreshus eller fastigheter med lokaler). Det handlar om fastighet som en privatperson äger och som han har uthyrd. Fastigheten blir då en näringsfastighet och hyresintäkterna beskattas som inkomst av näringsverksamhet. Eftersom regeringen sedan en del år har tagit bort förmögenhetsskatten på "arbetande kapital" så blir följden att näringsfastigheterna blir fria från förmögenhetsskatt.

Om man har kontanter över 25 000kr ska den beskattas. Skattemyndigheten brukar vara uppmärksam på större kontantuttag från bankerna i december månad (särskilt ifall samma summor sätts in i januari).

Förmögenhetsskatten har fått mycket kritik på senare år, precis som arvsskatten och gåvoskatten.

Aktier ska tas upp till 70% av dess värde vid årsskiftet. Kritikerna brukar påtala problemet med att beskatta värdet av en tillgång, utan att på något sätt ta hänsyn till den "latenta skatteskulden". En person kanske äger aktier för 100 000:-. Om han har köpt dessa tjugo år tidigare kanske han betalade 10 000:-. Om de idag är värda 100 000:- får han betala 27 000:- (30 %) i skatt när han säljer aktierna. Kvar blir 73 000:-. I förmögenhetsbeskattningen får han betala 1500kr (1,5 %) varje år eftersom han blir beskattad för hela värdet, även de 27 000:- som är statens pengar.

Sedan finns andra undantag, exempelvis är aktier som är registrerade på O-listan fria från förmögenhetsskatt. Det brukar märkas varje år att kurserna på dessa aktier stiger i december och faller tillbaka i januari.

[redigera] Kritik

Förmögenhetsskatten har på senaste tiden hamnat i blåsväder på grund av både dess existens och utformning. Till exempel har de rusande fastighetspriserna lett till att många husägare måste betala förmögenhetsskatt då fastigheter räknas som förmögenhet.

En välkänd historia var på 1990-talet när klädkedjan Hennes & Mauritz frivilligt bad att få bli flyttade till O-listan på grund av huvudägaren Stefan Perssons problem med förmögenhetsskatten (han äger H&M-aktier för mångmiljardbelopp). Genom flytten undgick han förmögenhetsskatt. Regeringen agerade då blixtsnabbt och ändrade skattelagen så att skattefriheten för bolag på O-listan begränsades, numera omfattas inte bolag som har varit registrerade på A-listan före ett visst datum och som flyttat till O-listan efter någongång i maj 1997 (dagen innan Hennes & Mauritz flyttade). Stefan Persson svarade då att han skulle bli tvungen att flytta från Sverige eftersom förmögenhetsskatten skulle ruinera honom, sannolikt flyttar han även Hennes & Mauritz huvudkontor vilket skulle föra med sig mycket annat negativt för Sverige. Plötsligt ändrade regeringen skattereglerna igen: Nu blev det så att Hennes & Mauritz-aktierna generellt ska tas upp som förmögenhet, men att huvudägarens aktier blir fria! Detta gäller bara bolag där ägaren har minst 25% av aktierna samt att han ska ha blivit ägare till aktierna före den första januari 1990 (i praktiken omfattas bara Stefan Persson och byggmästaren Fredrik Lundberg samt möjligen en person till). Många har ifrågasatt beslutet eftersom det innebär särskilda undantag för mycket rika personer medan vanligt folk får betala, även om de äger exakt likadana aktier.