Fastighetsskatt

Wikipedia

Fastighetsskatt är en skatt som utgår på innehavet av en fastighet. En sådan skatt kallas objektskatt och kan utgå oberoende av ägarens inkomstförhållanden.

En principiell motivering för fastighetsskatt utgår från likabehandlingsprincipen: den som placerar sin förmögenhet i finansiella tillgångar får avkastningen beskattad och då bör staten även beskatta avkastningen från en fastighet, det vill säga värdet av att kunna utnyttja byggnaden. En pragmatisk motivering är att den internationaliserade ekonomin ökar behovet av att utnyttja skattebaser som inte kan förflyttas över landsgränserna.

Fastighetsskatten kan antas vara inberäknad i huspriserna; en sänkning av fastighetsskatten bör exempelvis leda till högre huspriser. De som står i begrepp att köpa ett hus gynnas därmed inte självklart av en sänkt skatt, medan existerande husägare får en förbättrad ekonomisk position.

[redigera] Sverige

Fastighetsskatten var tidigare (fram till 1978) en kommunal angelägenhet, då skatten togs upp av kommunen vilken även bestämde skattesatsen. I Sverige har fastighetsskatten fått starkt ökad betydelse sedan 1991 års skattereform. Skattepliktiga fastigheter är sådana som vid fastighetstaxeringen betecknats som småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet eller lantbruksenhet. Även en privatbostad i utlandet, ägd av en i Sverige bosatt skattskyldig, är skattepliktig. Skattskyldig är den registrerade ägaren till fastigheten. Fastighetsskatten regleras i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.

För ett småhus är idag (2006) fastighetsskatten 1% av taxeringsvärdet, som skall motsvara 75 % av enhetens marknadsvärde. Det finns dock även en begränsningsregel, enligt vilken fastighetsskatten kan utgöra maximalt 4 % av hushållsinkomsten (definierad som summan av hushållets förvärvsinkomst, kapitalinkomst och 15 % av förmögenheten minskad med den del av taxeringsvärdet som understiger 3 miljoner kronor). För en villa med taxeringsvärdet 3 miljoner kronor blir fastighetsskatten därmed 2500 kronor per månad. Begränsningsregeln sänker detta till 286 kr per månad för en ensamstående pensionär som saknar kapitalinkomst eller förmögenhet och har den lägsta pensionen, det vill säga 7162 kronor per månad. Statens inkomster från fastighetsskatten uppgår till omkring 30 miljarder per år.

För ett flerbostadshus är fastighetsskatten 0,5% av taxeringsvärdet, alltså lägre än privata småhus. Detta läggs på hyran men syns inte direkt för hyresgästerna eftersom hyran inte automatiskt specificeras. Fastighetsskatten för flerbostadshus har däremot ingen begränsningsregel.

Motståndet mot fastighetsskatten bland Sveriges husägare har kanaliserats bland annat genom kampanjen 22 augusti-rörelsen som finansieras av Villaägarnas riksförbund och Skattebetalarnas förening. De vill att fastighetsskatten avskaffas och detta har bidragit till att göra skatten politiskt omdebatterad. Inför riksdagsvalet 2006 föreslog Borgerliga alliansen att avskaffa fastighetsskatten; finansieringen av denna åtgärd har gett upphov till en intern debatt inom alliansen. Det har tidigare hävdats att fastightetsskatten riskerar att tvinga husägare att flytta, men efter införandet av begränsningsregeln hörs det argumentet sällan och inga exempel på att någon tvingats flytta har någonsin getts.

[redigera] Finland

I Finland är fastighetsskatten lägre än i Sverige och olika för fritidsbostäder och bostäder för stadigvarande boende. I Mariehamn, på Åland är den exempelvis 0.00%. En sammanfattning av skatteprocenerna för fastigheter år 2006 finns på [1]