Epiglottal konsonant
Wikipedia
| Artikulationsställen |
| Labiala |
| Bilabiala |
| Labiodentala |
| Linguolabiala |
| Koronala |
| Interdentala |
| Dentala |
| Retroflexa |
| Alveolara |
| Postalveolara |
| Alveolopalatala |
| Dorsala |
| Palatala |
| Labiopalatala |
| Velara |
| Labiovelara |
| Uvulara |
| Faryngala |
| Epiglottala |
| Glottala |
| Den här sidan innehåller fonetisk information skriven med IPA, som kan krångla i vissa webbläsare. Hjälp. |
| Redigera den här mallen |
En epiglottal fon uttalas genom att struplocket lyfts mot struphuvudet.
I svenskan finns inga epiglottala fonem.
De epiglottala konsonanterna (med IPA-beteckning inom parentes) är:
- epiglottal klusil [ʡ]
- epiglottala frikativor
- tonande epiglottal frikativa [ʜ]
- tonlös epiglottal frikativa [ʢ]
