Alveolar konsonant
Wikipedia
| Artikulationsställen |
| Labiala |
| Bilabiala |
| Labiodentala |
| Linguolabiala |
| Koronala |
| Interdentala |
| Dentala |
| Retroflexa |
| Alveolara |
| Postalveolara |
| Alveolopalatala |
| Dorsala |
| Palatala |
| Labiopalatala |
| Velara |
| Labiovelara |
| Uvulara |
| Faryngala |
| Epiglottala |
| Glottala |
| Den här sidan innehåller fonetisk information skriven med IPA, som kan krångla i vissa webbläsare. Hjälp. |
| Redigera den här mallen |
En alveolar fon uttalas genom att tungan förs samman med tandköttet, vid framtändernas fäste. I praktiken grupperas de icke-frikativa alveolara konsonanterna för de mesta med de dentala, de alveolopalatala och de postalveolara, då dessa låter nästan identiskt.
I svenskan finns sex alveolara konsonanter:
- två klusiler: tonande [d], tonlös [t],
- en nasal: [n],
- en tremulant: [r],
- en frikativa: tonlös [s], samt
- en lateral approximant: [l].
