Djurgårdens IF Fotbollförening

Wikipedia

Djurgårdens IF Fotbollförening
Hemort	Stockholm, Sverige
Grundad	12 mars 1891
Svenska mästare	11 (1912, 1915, 1917, 1920, 1955, 1959, 1964, 1966, 2002, 2003, 2005)
Svenska cupvinnare	4 (1990, 2002, 2004, 2005)
Antal spelade säsonger i allsvenskan	51   (2006)
Placering i allsvenska maratontabellen	7:a
Antal spelade säsonger i näst högsta serien	25   (2000)
Hemmaarena	Stockholms Stadion (14 417)
Tränare	Siggi Jónsson
Ass. tränare	Paul Lindholm
Supportrar	Järnkaminerna DIF Supporters Club
Matchdräkt	blårandig tröja, mörkblåa byxor och mörkblåa strumpor
Webbplats	www.dif.se

Djurgårdens IF FF, fotbollssektionen i Djurgårdens IF. Föreningen bildades den 12:e mars 1891. Fotbollssektionen spelar för närvarande i den högsta divisionen inom svensk klubbfotboll och har Stockholms Stadion och Råsunda som hemmaarena, beroende på motstånd - för allsvenska derbyn och europacupmatcher gäller Råsunda och i övriga fall gäller Stadion. Laget har vunnit 11 SM-guld och Svenska Cupen 4 gånger. Djurgården kallas även för Djurgår'n, DIF eller Blåränderna beroende på sammanhang.

Innehåll 1 Historia 1.1 1891-1911 - Djurgårdens IF bildas och etablerar sig i fotbollssverige 1.2 1912-1924 - Storhetstid 1: första SM-gulden och Stockholms Stadion invigs 1.3 1925-1945 - 20 års slit att etablera sig i Allsvenskan 1.4 1945-1955 - Allsvensk etablering och final i Svenska Cupen 1.5 1955-1966 - Storhetstid 2: Djurgårdens fyra första Allsvenska guld 1.6 1967-1979 - tiden efter Knivsta 1.7 1980-talet 1.8 1990-talet - Upp och ner i seriesystemet 1.9 2000-talet - Storhetstid 3: återkomsten, SM-gulden och Cupgulden 1.10 "Derbyskandalen" den 28:e augusti 2006 2 Arenor 3 Organisation och ekonomi 3.1 Organisation 3.2 Ekonomi 4 Supporterkultur 4.1 Tifon 4.2 Hejarramsor 5 Meriter 6 Övrigt / Rekord 7 Skytteligor 7.1 Allsvenska skytteligan 7.2 Interna skytteligan 8 Tabellplaceringar 8.1 Allsvenskan 8.2 Svenska Cupen 9 Kända spelare 9.1 Guldbollen 9.2 Spelare som deltagit i mästerskap 9.3 Svenska spelare 9.4 Utländska spelare 10 Tränare 10.1 Tränarfacit 11 Spelartrupp 11.1 A-laget 11.2 Långtidsskadade 11.3 Utlånade 11.4 Matchdress 11.5 Ungdomslaget 11.6 Landslagsuppdrag 11.7 Formation 11.8 Spelarövergångar inför 2007 11.9 Spelarövergångar sommaren 2006 11.10 Spelarövergångar, tidigare 12 Se även 13 Externa länkar och källor

[redigera] Historia

[redigera] 1891-1911 - Djurgårdens IF bildas och etablerar sig i fotbollssverige

Den 12:e mars 1891 bildades Djurgårdens idrottsförering på Djurgården. Dåtidens krav var att de som ville bli medlemmar skulle vara bosatta där. Den då 22-årige John Jansson var föreningens ledare. Föreningen bildades lagom till en idrotts- och gymnastikfest i Stockholm. Fotbollssektionen startades upp först 1899, då med hjälp av förre GAIS-spelaren Teodor Andersson. Hemmamatcherna spelades på Idrottsparken i Stockholm. På samma plats står nu Stockholms stadion.

Den första matchen i det klassiska derbyt mot den senare ärkerivalen AIK spelades 1899. AIK vann matchen med 2-1. Lagen möttes dock ytterligare två gånger detta år, och Djurgården vann båda dessa gånger - med 2-1 respektive 3-0.

Den första riktiga meriten kom genom andraplatsen i Rosenska Pokalen 1902 efter finalförlust mot Gefle IF. 1904 spelade DIF sin första SM-final i fotbollssammanhang, finalen spelades mot Örgryte IS, en match som göteborgarna vann med 2-1. Djurgården hamnade tvåa tre gånger till under 1900-talets första årtionde. 1906 förlorade man mot ännu en gång mot Örgryte med 2-1, 1909 blev det storförlust med 8-2 mot samma lag och 1910 blev det förlust mot IFK Göteborg i finalen.

[redigera] 1912-1924 - Storhetstid 1: första SM-gulden och Stockholms Stadion invigs

Djurgårdens första SM-guld skulle komma samma år som Stockholms Stadion invigs. Stockholms Stadion byggdes för att arrangera de Olympiska sommarspelen 1912. Finalmatchen blev en händelserik historia. 1912 års final var ett dubbelmöte mellan Djurgårdens IF och Örgryte IS. Första mötet (13:e oktober) spelades på Stadion inför cirka 7 000 åskådare och matchen slutade mållös, 0-0. Returen spelades den 10:e november i Göteborg och matchen slutade 2-2. Reglerna på den tiden innebar omspel på neutral mark vid oavgjort. Örgrytelaget och Göteborgspubliken ville ha förlängning medan Djurgårdsspelarna gick till omklädningsrummet. Örgryte blev i detta läge svenska mästare. Svenska Fotbollförbundets styrelse gjorde en omröstning där utfallet blev att en tredje och avgörande finalmatch skulle spelas på neutral mark och valet föll på Råsunda. I denna avgörande finalmatch vann Djurgården med 3-1. Laget 1912.

1915 kom Djurgårdens andra guld. Örgryte stod även denna gång för motståndet i finalen och fick se sig besegrade med 4-1 inför över 10 000 åskådare på läktarna.

1917 kom Djurgårdens tredje guld, denna gång stod lokalrivalen AIK för motståndet. Slutresultatet i final skrevs till 3-1. Den store djurgårdsprofilen under den tiden var Kalle ”Köping” Gustafsson som är den ende fotbollsspelare i Sverige, och möjligen även i världen, som har deltagit i fyra olympiska fotbollsturneringar (1908, 1912, 1920 och 1924).

1920 kom guld nummer fyra. Det är det sista mästerskapet som avgjordes i cupform för Djurgården. Det är även det sista guldet på 35 år. I finalen stod IK Sleipner för motståndet som Djurgården vann med matchens enda mål.

Detta var slutet på den första storhetstiden för Djurgårdens fotbollslag. Allsvenskan statades 1924 och Djurgården lyckades inte att kvalificera sig. Det var först till säsongen 1927/1928 som Djurgården kunde kvalificera sig. Efter det föll laget i seriesystemet och vid säsongen 1929/1930 var laget så långt nere som i Division 3, en division som motsvarar dagens division 2.

[redigera] 1925-1945 - 20 års slit att etablera sig i Allsvenskan

De 20 första åren efter att Allsvenskan startades var en tung period för Djurgården. Man lyckades nå Allsvenskan två gånger men åkte ur bägge gånger direkt efter att ha varit ett av jumbolagen.

Djurgårdens divisionstillhörigheter under denna period:

• Division 2 Östsvenska serien 1924/25 - 1926/27
• Allsvenskan 1927/28 (bottenlag, flyttades ner)
• Division 2 Norra 1928/29 (bottenlag, flyttades ner)
• Division 3 Östsvenska 1929/30 - 1931/32
• Division 2 Östra 1932/33 - 1935/36
• Allsvenskan 1936/37 (bottenlag, flyttades ner)
• Division 2 Norra 1937/38 - 1944/45 (8 raka säsonger innan uppflyttning)

Efter det tredje försöket (säsongen 1945/46) att hålla sig kvar i Allsvenskan lyckades man bra.

[redigera] 1945-1955 - Allsvensk etablering och final i Svenska Cupen

Under denna 10-årsperiod etablerade laget sig i Allsvenskan med hyggliga placeringar, men var dock inget riktigt topplag. Den stora meriten från denna epok var finalplatsen i Svenska Cupen 1951. Finalen spelades mot Malmö FF på Råsunda där det blev en förlust med 1-2.

[redigera] 1955-1966 - Storhetstid 2: Djurgårdens fyra första Allsvenska guld

Under dessa 11 år upplevde Djurgården sin andra storhetstid i klubbens historia, då SM-gulden nummer 5-8 i ordningen hem genom fyra Allsvenska förstaplatser. Efter SM-guldet 1955 blev det spel i föregångaren till Champions League, mästarcupen, året därpå och laget nådde kvartsfinal, vilket skulle komma att bli klubbens största merit i Europacuperna genom tiderna. I kvartsfinalen åkte man ut mot skotska Hibernian med sammanlagt 1-4.

Ett par händelser från storhetstiden är värda att nämnas. Allsvenskan lades om till vår/höst 1959 och det var Djurgården som vann SM-guldet den säsongen. Laget var även nere i Division 2 Svealand ett år.

Den stora profilen i Djurgården under denna period var Gösta "Knivsta" Sandberg.

Placeringar, säsong-för-säsong

54/55: SM-guld

55/56: 3:a

56/57: 5:a

57/58: 4:a

1959: SM-guld

1960: 11:a (nedflyttad en division)

1961: Vann Division 2 Svealand

1962: 2:a

1963: 6:a

1964: SM-guld

1965: 8:a

1966: SM-guld

[redigera] 1967-1979 - tiden efter Knivsta

Efter Djurgårdens andra storhetstid som avslutades med SM-guldet 1966 fick laget klara sig utan Gösta "Knivsta" Sandberg. De första tio åren gick faktiskt riktigt bra där DIF ofta blev 3:a eller 4:a i tabellen. Mot slutet av 70-talet började det gå sämre för laget där det oftare blev placeringar farligt nära nedflyttning en division.

1967: 2:a

1968: 4:a

1969: 3:a

1970: 3:a

1971: 4:a

1972: 7:a

1973: 3:a (Serien utökades till 14 lag detta år)

1974: 8:a

1975: 3:a

1976: 11:a

1977: 10:a

1978: 5:a

1979: 10:a

[redigera] 1980-talet

För Djurgården var 1980-talet en tung period. 1981 degraderades laget till division 2, en division som numera motsvarar dagens division ett. Efter det följde ett antal säsonger utan stor stora framgångar med kvalvinsten 1985 mot GAIS som enda undantag. När nye tränaren Tommy Söderberg 1987 anslöt sig till laget blev det åter ett vinnande lag. ^[1]

1980 blev ett bottenår då Djurgården lyckades undvika nedflyttning till division 2 med mycket liten marginal. Trots den nye succétränaren från Norge, Arve Mokkelbost, slutade laget på en tolfte plats med 21 poäng, endast fyra poäng från nedflyttningsplats. Trots en tung tidigare säsong hade laget goda förhoppningar om denna. I det dåvarande A-laget fanns två av landets stora talanger, Christer Willborg och Thomas Hanzon, och när tränarfrågan nu var löst tog man åter sikte mot medaljer. Dock gick denna säsong inte Djurgårdens väg, även om höstderbyt mot Hammarby blev lyckosamt för Djurgården. Vid ställningen 2-0 för Hammarby avbröts matchen på grund av ösregn. Returen vanns av Djurgården med 2-1. Efter säsongens slut tackade djurgårdsprofilen Sven Lindman, med 312 matcher för Djurgården i bagaget, för sig och slutade med elitfotbollen. Laget 1980

1981 blev ett år av besvikelse. Efter den tunga föregående säsongen då man knappt säkrade nytt allsvensk kontrakt hade man dock förhoppningar på en bättre allsvensk säsong. Nyförvärv som den norske stjärnan Arne Erlandsen och målvakten Stuart Garnham gjorde att en topplacering kändes realistisk.

Otur med skador var visserligen en bidragande faktor till den misslyckade säsongen, men det var mycket som inte stämde, bland annat målskyttet. När spelet väl kom igång var jumboplatsen ett faktum. Det skulle dröja fem år innan Djurgården var upp i allsvenskan igen. Noterbart är att de klassiska blåränderna var tillbaka på matchtröjan igen. 1980 spelade Djurgården i en enfärgad mörkblå tröja.

1982 blev det kvalspel till allsvenskan, något som kännetecknar Djurgårdens 80-tal. Tre gånger tvingades Djurgården kvala för att komma upp i högsta serien under detta årtionde. För att kvala till högsta serien krävdes en av de två högsta platsen i division 2, och 1982 det var nätt och jämt att Djurgården klarade av det. Den sista matchen mot Sandviken blev direkt avgörande, 1-1 räckte för förstaplatsen, ett resultat som Djurgården tillslut kunde säkra och laget var klart för kvalspel till allsvenskan. Där mötte laget lokalkonkurrenten och ärkerivalen AIK. Efter två jämna kvalmatcher vann AIK kvalet med 4-2 (2-1, 2-1) sammanlagt. Ny tränare för säsongen var Hasse Backe.

1983 var en ny säsong i division 2, och denna gång låg favorittrycket inte på Djurgården utan på nydegraderade IFK Norrköping. Norrköping levde upp till förväntningarna och tog seriesegern, medans Djurgården tog andraplatsen som även den innebar kval. Denna gång spelades kvalmatcherna mot seriesegrarna i division 2 södra, Kalmar FF. Det blev även denna gång förlust sammanlagt efter 3-2 (0-1, 3-1) till Kalmar FF. Övrig fakta från säsongen 1983: Hans Holmqvist blev bäste målskytt internt med tolv mål. Publiksnittet hemma låg på 2418 och publiksnittet borta låg på 2344 åskådare. Vid kvalmatchen mot Kalmar FF på Stockholms Stadion hade 6283 personer köpt sig en biljett.

1984 hamnade Djurgården, trots ett bra försvar med endast 13 insläppta mål, på en tredje plats i division 2 norra på 35 poäng. Första- och andraplatsen kneps av Örebro respektive Åtvidaberg.^[2]

1985 tog Djurgården förstaplatsen i division 2 norra och fick därför kvala igen. 1985 är kännetecknat med det lyckosamma kvalet mot GAIS, som avgjordes efter en dramatisk straffläggning. GAIS hade precis som Djurgården haft det tufft de senaste åren med en plats i division 3 som sämsta placering. I detta kval spelades första matchen i Göteborg, och den slutade 0-0. Vid returen i Stockholm väntade en avgörande match. Efter 98 minuters spel tog GAIS ledningen och det såg ut som ännu en kvalförlust för Djurgården. 19-årige målsprutan Teddy Sheringham, som hade lånats in från den engelska klubben Millwall ville annat och kvitterade på nick ett par minuter senare. Efter att båda förlängningshalvlekarna var färdigspelade var resultatet 1-1 och straffläggning väntade. Staffläggningen vanns av Djurgården med 4-3 efter bland annat och stopträffar och målvaktsräddningar. Efter många år av kvalspel var Djurgården nu tillbaka i allsvenskan igen.

1986 påminde mycket om 1981 års säsong. Trots att lovande spelare anslöt till laget och en bra säsongspremiär åkte Djurgården ut ur allsvenskan detta år. Ett exempel på hur matcherna brukade gå till under 1986 är vårderbyt mot AIK. Djurgården tog först ledningen, men låg under i slutminuterna låg laget under med 2-1. Laget hamnade till sist på sista plats med 15 poäng.

1987 var det dags för tränarbyte, Tommy Söderberg anförtroddes jobbet. Laget vann division 1 norra med bred marginal, mycket tack vare lagets profiler, till exempel Stefan Rehn. Seriesegern säkrades efter två segrar mot toppkonkurrenterna IFK Eskilstuna, som slutade på andra plats, och Västerås SK, som slutade på femte plats. Vid sidan om de sportsliga framgångarna hade Djurgården det tufft med ekonomiska problem och den nye ordföranden Åke Bogerius hade fullt upp. Efter seriesegern varnades det för att nästa säsong skulle bli som den föregående, något som skulle visa sig vara fel.

1988 blev ett lyckat år för Djurgården. Förväntningarna på den allsvenska comebacken var betydligt mindre än förra gången, 1986, som resulterade i platt fall. Tanken om en topplacering var inte tanken med denna säsong, utan mer att etablera Djurgården som ett allsvenskt lag. Detta mål avklarades mer än väl och Djurgården kvalificerade sig för slutspel hela fyra gånger innan sista seriematchen. IFK Göteborg stod för motståndet i semifinalen på en isig gräsmatta på Stockholms stadion. Djurgårdens matchhjälte blev Steve Galloway som gjorde matchen båda mål. Returen i Göteborg blev pirrig för Djurgårdsfansen då Michael Nilsson gjorde 1-0 för Göteborg efter bara nio minuter. Djurgården höll ut hela matchen och finalplatsen var ett faktum. Finalmotståndet blev Malmö FF. Första finalmatchen på ett minusgradigt Råsunda slutade mållös efter mängder av missade chanser och stolpträffar. Returen i Malmö var en utklassning. I halvtid stog det 5-1 till Malmö, ett resultat Martin Dahlin var högst bidragande till med sina fyra mål. Matchens slutresultat skrev 7-3 till Malmö och Djurgården fick nöja sig med silvermedajen. Tommy Söderberg kunde dock se tillbaka på en av de mest framgångsrika säsongerna för laget på länge.

1989 var en medelbra säsong för Djurgården som slutade på en sjätte plats med 23 poäng sammanlagt. Laget missade därmed slutspelet med 3 poäng. Djurgården avslutade 1980-talet genom att etablera sig som ett allsvenskt lag, något som var den föregående säsongens mål.

[redigera] 1990-talet - Upp och ner i seriesystemet

Djurgården inledde 1990-talet med spel i Allsvenskan och tillhörde topplagen. Detta år blev historiskt för klubben eftersom den största segern någonsin kom mot Hammarby. Den historiska 9-1-segern blev tyvärr inte videofilmad. Endast 8768 personer såg den målrika matchen. Största meriten under 90-talet kom redan under våren 1990 med finalseger i Svenska Cupen som belönades med en plats i Cupvinnarcupen säsongen 90-91 där laget inte lyckades särskilt bra. Det blev europacupspel även kommande säsong med Intertoto-cupen. 1992 åkte man snöpligt nog ur Allsvenskan och fick spela Division 1 Norra året därpå. 1994 lyckades Djurgården vinna serien överlägset (71-27 i mål och 14 poäng före tvåan på 26 matcher) och tog sig upp till Allsvenskan. 1995 blev Djurgården ett mittenlag och året därpå slutade man på en nedflyttningsplats. Det behövdes åter igen två säsonger i Division 1 Norra för att ta klivet upp till svensk fotbolls finrum igen.

Väl uppe i Allsvenskan 1999 var laget ett av de sämre. I hopp om att hålla sig kvar i Allsvenskan till nästa säsong bytte laget tränare under juli månad. Den 21:a juli genomfördes det med omedelbar verkan. Det var då tränarduon Zoran Lukic och Sören Åkeby anställdes. Trots tränarbytet gav det inte den omedelbara positiva effekten man hoppats på. Djurgården blev sämsta allsvenska laget och skickades ner en division i seriesystemet. Tränarbytet skulle dock visa sig få en bra effekt för resultaten sportsligt sett de följande åren. Klubbens artikel om tränarbytet finns att läsa mer om här.

1990-talet blev mycket jo-jo upp och ner i seriesystemet sammanfattningsvis. Sex säsonger i Allsvenskan och fyra i Division 1 Norra. Hela tre gånger lyckades Djurgården åka ur Allsvenskan under detta årtionde.

[redigera] 2000-talet - Storhetstid 3: återkomsten, SM-gulden och Cupgulden

Sedan lagets återkomst till Allsvenskan 2001 har laget varit ett av de dominerande i Sverige, både när det gäller i resultat och att inhandla unga talanger såsom Tobias Hysén och Kim Källström (båda från Häcken), Babis Stefanidis (från Iraklis), Andreas Isaksson (från Juventus), Johan Elmander (lånad av Feyeenord) samt Fredrik Stenman (från Elfsborg).

2000: Premiäråret för Superettan (sammanslagning av Division 1 Norra och Division 1 Södra) vanns av Djurgården före Malmö FF.

2001: Djurgården åter tillbaks i Allsvenskan och man inledde med spelsystemet 3-4-3, men efter smärtsamma 0-4 hemma mot Malmö FF fick man flytta ner en mittfältare till backlinjen och spela 4-3-3, därefter gick det betydligt bättre och DIF slutade som nykomlingar på andra plats, endast en poäng efter Hammarby.

2002: Inför säsongen hade Djurgården köpt superlöftet Kim Källström från Häcken för 15-20 miljoner kronor. Källström, med tröja 16, tog plats till vänster om Stefan Rehn på mittfältet. Kim gjorde hela 12 mål och mängder med assist detta år vilket är ett mycket bra facit för en mittfältare. Han kom att bli en av de viktigaste spelaren för laget. Under slutet av sommaren förstärkte Djurgården med talangen Johan Elmander som hade för lite speltid i sin klubb Feyenoord. Djurgården hade nu ett riktigt bra lag. Man lyckades vinna dubbeln (SM- och cupguld) samt slå ut FC Köpenhamn ur UEFA-cupen. För Stefan Rehn kom dubbelmötet med franska Bordeaux i UEFA-cupens andra omgång (numera ersatt av gruppspelet) att bli hans sista match i spelarkarriären. Djurgården förlorade dubbelmötet med 1-3, där Djurgårdens mål gjordes av Johan Elmander. SM-guldet detta år var efterlängtat, inte minst av fansen, eftersom senaste guldet spelades hem 1966.

2003: Djurgården fick behålla laget med ett undantag. Stefan Rehn hade slutat och Johan Arneng köptes in från Vålerenga IF som ersättare. Detta år försvarade man guldet, trots att Johan Elmander var tvungen att återvända till Feyenoord efter lånet. Champions League-kvalet sommaren 2003 mot Partizan Belgrad slutade 3-3 (1-1 borta, 2-2 hemma) där man förlorade efter färre bortamål. Vinst hade inneburit ett möte med engelska klubben Newcastle i den tredje och sista sista kvalomgången. Trots uteblivet europacupspel och praktfiaskot där man förlorade med hela 0-4 hemma på Stadion mot Superettan-laget Assyriska i Svenska Cupens semifinal blev det ett bra år, eftersom denna säsong var man nära på att slå nytt rekord i flest antal poäng på en allsvensk säsong - dock slutade laget på 58 poäng, vilket innebär en andra plats efter IFK Göteborg som innehar rekordet på 59 poäng.

2004: Inför säsongen hade tränaren Sören Åkeby lämnat klubben efter att kontraktet löpt ut. Dessutom hade Kim Källström sålts till franska Rennes. Zoran Lukic fick på egen hand styra laget. I mitten av juli 2004 låg Djurgården allt för dåligt till i Allsvenskan. Efter två raka SM-guld var detta en krissituation. Kjell Jonevret anställdes omgående som "head coach" vilket fick Zoran Lukic att lämna laget. Trots att 2004 inte var en bra säsong för Djurgården lyckades man avsluta snyggt med en fjärdeplats i Allsvenskan vilket gav en plats i Royal League, dessutom vann man Svenska Cupen. Dock räddades säsongen av kvalspelet mot Juventus för en plats i UEFA Champions League. Djurgården gjorde en heroisk insats på plats i Turin där de tog ledningen med 2-0 mot ett av världens bästa fotbollslag, men med en 4-1-seger i Stockholm två veckor senare var det ändå Juventus som vann totalt med 6-3 och knep platsen.

2005: 2005 höll på att bli ett förlorat år efter att ha slagits ut i UEFA-cupkvalet mot irländska Cork City och sålt målsprutan Søren Larsen till tyska topplaget Schalke 04, men säsongen räddades då man vann dubbla guld precis som säsongen 2002, men med ett till stora delar nytt lag jämfört med de tidigare guldsäsongerna. Det nya laget var kanske inte lika bländande som de tidigare men spelade mycket stabilt och kunde säkra allsvenska guldet en omgång från slutet.

2006: Inför denna säsong satte klubben upp stora mål och värvade många nya spelare. Målen för året var att försvara sin "dubbel" (SM- och cupguld) och att nå Champions League. Inget av dessa mål nåddes och säsongen kom istället att bli den sämsta detta årtusende, borträknat året i Superettan. Under sommaren låg Djurgården fortfarande någorlunda bra till i Allsvenskan, och vann hemmamötet i Champions League-kvalet mot slovakiska mästarna Ruzomberok. Efter förlusten i returen var Djurgårdens europaäventyr slut denna gång. I Svenska Cupen mot Elfsborg blev det förlust, men det krävdes förlängning efter oavgjort vid full tid. Därefter gick det utför under hösten i Allsvenskan för Djurgården. Exempelvis 0-2 hemma mot GAIS och 0-2 borta mot Gefle, som borde ha gett 6 poäng för ett topplag.

Efter 20 omgångar av allsvenskan 2006 låg Djurgården på åttonde plats med 30 poäng, nio poäng efter serieledande duon AIK och Elfsborg. Då bytte laget headcoach fredagen den 29:e september. Före detta tränaren Anders Grönhagen tog över efter Kjell Jonevret som istället fick bli sportchef. Under de avslutande 6 matcherna vann DIF de tre hemmamatcherna och tog en poäng på de tre bortamatcherna. Laget avancerade från 8:e till 6:e plats. Detta innebar att laget till och med missade Royal League. 40 poäng för hela säsongen innebar sämsta poängsskörden under årtusendet. Det enda glädjeämnet var att defensiven var den näst bästa under 2000-talet med endast 25 insläppta mål. Taktiskt sett kommer året att vara minnesvärt för övergångden från 4-3-3 till 4-4-2.

2007: Säsongen 2006 avslutades med ett par förändringar inför säsongen 2007. Islänningen Siggi Jónsson anställdes som ny huvudtränare. Senaste årens upplägg med head coach och assisterande tränare skrotas. Istället blir upplägget mer likt det från Lukic/Åkeby-tiden. Siggi Jónsson (tränade tidigare isländska klubbar) kommer att ha Paul Lindholm (uppflyttad från ungdomslaget som får Lasse Ericson från IK Brage som ny tränare) vid sin sida. Dessutom, aningen överraskande nog, anlitas Tord Grip som strategisk rådgivare. Organisationen förändrades ytterligare när sportchefrollen avskaffades, vilket innebar att Kjell Jonevret inte hade något i klubben att göra, och båda parter kom överens om att skiljas åt.

Förutsättningar inför säsongen:

• För första gången sedan sommaren 2002 har laget ingen europacupplats.
• Förluster:
  • Spelare: Stefan Bergtoft
  • Tränare: Stefan Rehn, Lars Sandberg, och Anders Grönhagen.
• Förstärkningar:
  • Spelare: Kebba Ceesay
  • Tränare: Siggi Jónsson och Paul Lindholm.

[redigera] "Derbyskandalen" den 28:e augusti 2006

Matchen Hammarby-Djurgården på Söderstadion den 28:e augusti gick till historien. Redan under första halvleken var det lite oroligt från främst läktarhåll. Det var dock inget mot vad som skulle ske knappt 10 minuter in i den andra halvleken då en mängd brinnande raketer avfyrades från hammarbyläktare - vissa kom in på plan medan andra nästan träffade vanligt folk, på Hammarbys läktare brännskadades en flicka av en brinnande bengal^[3] och en tioårig pojke klämdes medvetslös på den trånga Djurgårdssektionen.^[4] Samtidigt tog sig ett antal bråkstakar från hammarbyhåll in på planen och matchen fick avbrytas av säkerhetsskäl. Under första halvleken tog Djurgården ledningen med 3-0, ett resultat som kom att bli av sekundär betydelse. De flesta lär minnas matchen för det som hände på läktarna och inte för det sportsliga. Konsekvenserna av derbyt på Söderstadion blev följande:

• I fortsättningen spelas samtliga derbyn på Råsunda av säkerhetsskäl. ^[5]
• Minskad publikkapacitet på Söderstadion av säkerhetsskäl. Minskar med 1500 st biljetter.
• Bägge klubbar dömda till böter. Djurgården 15 000 kronor. Hammarby 200 000 kronor, en summa som senare sänktes till 75 000 kronor efter överklagan 22 november. ^[6]
• Hammarby fick 3 poängs avdrag.
• Djurgården segrare med 3-0.

[redigera] Arenor

Djurgårdens primära arena är i dagsläget Stockholms Stadion. Där spelas hemmamatcherna i seriespelet och i cupspelet. Den sekundära arenan är Råsunda fotbollsarena, där derbymatcher mot AIK och Hammarby spelas, samt internationella cupmatcher som UEFA-cupen och Champions League. På Råsunda har Djurgården publikrekordet för klubblag. 1959 såg 48 894 åskådare Djurgården besegra IFK Göteborg med 2-1. I Royal League spelades hemmamatcherna på Råsunda fotbollsarena säsongen 2004/05. Hemmamatcherna för Royal League 2005/06 spelades på den helt nybyggda Södertälje fotbollsarena.

Det pågår arbete för att Djurgården skall få en ny hemmaarena, arenasituationen måste förbättras för såväl Djurgårdens IF som för Hammarby. Ett av förslagen har varit en ny och stor gemensam arena för både Djurgården och Hammarby, men lokalrivalerna skulle inte gilla att dela arena. Ett annat alternativ är att bygga om den kulturminnesmärkta Stadion. Ytterligare förslag är att bygga en helt ny arena, antingen ett stenkast ifrån Stadion, på Östermalms IP, med plats för ungefär 25 000 åskådare ^[7] eller en arena i Frihamnen.

När Djurgårdens kontrakt om användandet av Tranebergs Idrottsplats löpte ut 1935 erbjöd Stockholms Stad inget nytt kontrakt för föreningen och laget stod under ett tag hemlöst. Detta tills AIK flyttade ut från Stockholms stadion för att börja spela på den nyombyggda Råsundastadion. Djurgården skrev ett kontrakt med Stockholms stadions styrelse 1936 om nyttjande av arenan och flyttade 1938 in sin verksamhet i stadions lokaler. Sedan dess har stadion varit "hemmaplan" för Djurgården även om Råsunda har använts då publiktrycket har varit stort och vid ombyggnader.

Enligt statistiken på klubbens hemsida har Råsunda fotbollsarena och Stockholms Stadion varit ungefär lika vanliga för hemmamatcher i Allsvenskan sedan år 1927. Till och med år 2006 var statistiken följande:^[8]

• Råsunda 300 matcher
• Stadion 299 matcher
• Söderstadion 3 matcher
• Tranebergs IP 2 matcher

[redigera] Organisation och ekonomi

[redigera] Organisation

• Ordförande: Bo Lundquist.
• Hedersordförande: Gunnar Lundqvist.
• VD i Djurgården Fotboll AB: Alf Johansson.
• Klubbdirektör: Bo Andersson.
• Informationschef: Jonas Riedel.
• Personalchef: Marie Barth-Kron.
• Försäljnings- och marknadsföringschef: Jenny Furtenbach.
• Ekonomichef: Henrik Berggren.
• Säkerhetsansvarig: Jonny Brenemark.
• Biljettansvarig: Tomas af Geijerstam.
• Hemsidesansvarig: Niklas Schulman.
• Souveniransvarig: Tomas Seidefors.

Medlemstidningen heter "Djurgårdaren".

[redigera] Ekonomi

Senaste årens resultat för Djurgårdens IF Fotbollförening (i miljoner kronor)

År	Intäkter Totalt	Intäkter Publik/Övrigt/Transfers	Kostnader Löner/Sociala	Kostnader Spelarköp	Resultat	Eget kaptal	Kassa & bank
2006
2005	77.6	31.6/10.2/33.1	30.6/7.93	14.6	2.43	8.58	10.4
2004	61.1	36.8/13.8/8.11	20.5/6.97	9.67	1.29	6.15	12.5
2003	59.9	36.9/10.6/10.4	21.6/5.80	9.49	1.28	4.86	3.70
2002	45.2	34.3/7.51/1.89	15.2/4.96	0.345	3.45	3.57	4.34
2001	43.5	20.8/8.77/12.7	10.8/3.12	9.57	5.42	0.106	3.74
2000	24.2	7.33/5.35/9.56	8.81/2.42	3.28	0.812	-5.63	0.534
1999	30.7	x/x/ca9.5			1.71	-6.44
1998	17.6				2.01	-8.15

Not 1: Transfers är spelarförsäljningar, och i tabellen ovan gäller bara siffror för Djurgårdens IF FF. Exempel på spelarförsäljningar där pengar inte gått till DIF FF är Kim Källström (dec 2003) och Andreas Isaksson (jun 2004), där intäkterna gick huvudsakligen till riskkapitalbolaget Quesada.

Not 2: Samtliga siffror i tabellen ovan är hämtade från dokumenten från dif.se. Tyvärr fanns inte kompletta data för åren 1999 och äldre. Uppgiften om spelarförsäljningarna år 1999 är framräknad från Svenska Fotbollsförbundets ekonomiska sammanställningar.

Länkar/källor

• Djurgårdens IF Fotbollförening årsredovisningar 2001-2005
• SvFF:s Dokumentbank (innehåller ekonomi med mera)

[redigera] Supporterkultur

[redigera] Tifon

Djurgårdsklacken har gjort sig kända senaste åren för att ha visat upp imponerande tifon, främst vid derbyn mot AIK och Hammarby på Råsunda, men även då laget mötte Juventus i Champions Leaguekvalet i augusti 2004.

Exempelbilder på Djurgårdstifon

• Panoramabild April 2006 (DIF-Hammarby) (4228 x 700 pixlar, JPEG)

[redigera] Hejarramsor

Djurgårdsklacken har senaste åren haft ett antal hejarramsor. Ett fåtal av dessa är:

• "Full fart framåt - håll tätt bakåt"
• "Åkebys Järnkaminer - Zoran Lukic Järnkaminer", som ändra(de)s efter tränarbyten
• "Åh en sådan härlig dag"
• "Djurgår'n tills jag dör"
• "Klockan slår"
• "Skål för Djurgår'n"
• "Stockholms Stadion våran borg"
• "Vi är från Stockholm"
• "Vi ger aldrig upp"
• "Vi é Djurgårn" (text: Vi é Djurgårn, vi é Djurgårn, spöar Gnaget, Hammarby, vi ska vinna SM-guldet, vi e Sveriges bästa lag)
• "Djurgårn, heja Djurgårn" (melodi: No Limit från 2 Unlimited, text: Djurgårn, heja Djurgårn, heja Djurgårn, heja full fart framåt)

[redigera] Meriter

• Svenska mästare:
  • SM-guld (11): 1912, 1915, 1917, 1920, 1954–55, 1959, 1964, 1966, 2002, 2003, 2005

• Allsvenskan (1925–):
  • Ligaetta (7): 1954–55, 1959, 1964, 1966, 2002, 2003, 2005
  • Ligatvåa (3): 1962, 1967, 2001

• Svenska Mästerskapet (1896–1925):
  • Vinnare (4): 1912, 1915, 1917, 1920
  • Tvåa (7): 1904, 1906, 1909, 1910, 1913, 1916, 1919

• Svenska Cupen:
  • Vinnare (4): 1989-90, 2002, 2004, 2005
  • Finalist (3): 1951, 1974–75, 1988–89

• Royal League (2004–):
  • Kvalificeringar (2): 2004–05, 2005–06
  • Semifinal (1): 2005–06

• Mästarcupen (1955–1991) / Champions League (1992–):
  • Kvartsfinal: 1955/56

• UEFA-cupen (1971–):
  • Kvalificering: 2002, 2004

• Rosenska Pokalen (1899–1903)
  • Finalist: 1902

• Fotbollsturneringen Nackas minne (–2004)
  • Finalist: 2004

[redigera] Övrigt / Rekord

• Största vinst, Allsvenskan: 9-1 mot Hammarby IF, 13:e augusti 1990
• Största förlust, Allsvenskan: 1-11 mot IFK Norrköping, 14:e oktober 1945
• Publikrekord, Råsundastadion: 48 894 mot IFK Göteborg, 11:e oktober 1959
• Publikrekord, Stockholms Stadion: 22 108 mot AIK, 16:e augusti 1946
• Flest allsvenska matcher: 312, Sven Lindman 1965–1980
• Flest allsvenska mål: 70, Gösta 'Knivsta' Sandberg 1951–1966

Samma som ovan, men enbart för 2000-talet:

• Största vinst (hemma), Allsvenskan: 8-1 mot IF Elfsborg, 23:e oktober 2005
• Största vinst (borta), Allsvenskan: 4-0 mot Östers IF, 8:e april 2003 och Enköpings SK, 11:e maj 2003
• Största förlust (hemma), Allsvenskan: 0-4 mot Malmö FF, 21:a april 2001
• Största förlust (borta), Allsvenskan: 0-3 mot Hammarby IF, 19:e juli 2004
• Målrikaste match, Allsvenskan:
  • 9 mål: 6-3 (hemma) mot IFK Norrköping, 22:a september 2002
  • 9 mål: 8-1 (hemma) mot IF Elfsborg, 23:e oktober 2005
• Publikrekord, Råsundastadion: 35 611 (borta) mot Hammarby IF, 16:e september 2003
• Publikrekord, Stockholms Stadion: 14 266 mot GIF Sundsvall, 24:e oktober 2002
• Flest allsvenska matcher (t.o.m. 2006): 104, Niclas Rasck 2001–2006 eller 127 inräknat år 1999
• Flest allsvenska mål (t.o.m. 2006: 37, Andreas Johansson 2001–2004

Dyraste försäljningarna

• Tobias Hysén till Sunderland, 1.7 miljoner pund (ca 23.1 miljoner kronor - 23/8-2006)
• Søren Larsen till Schalke 04, 2.3 miljoner euro (ca 22 miljoner kronor - 30/7-2005)
• Kim Källström till Rennes, 2 miljoner euro (ca 17.9 miljoner kronor - 12/12-2003)
  • Kim Källström såldes vidare för 8 miljoner euro (ca 72 MSEK) till franska klubben Lyon strax innan VM 2006.
• Andreas Isaksson till Rennes, 1.7 miljoner euro (ca 15.5 miljoner kronor - 24/6-2004)
  • Andreas Isaksson såldes vidare för 2 miljoner pund (ca 27 MSEK) till engelska klubben Manchester City - 15/8-2006.
• Fredrik Stenman till Bayer Leverkusen, nästan 8 miljoner kronor - 2/11-2005
• Andreas Johansson till Wigan, 0.45 miljoner pund ^[9] (ca 5.8 miljoner kronor - 7/1-2005)

Observera: de valutakurser som gäller är de som var då övergångarna genomfördes.

[redigera] Skytteligor

[redigera] Allsvenska skytteligan

Den allsvenska skytteligan har vunnits av Djurgårdare tre gånger:

• 1978 Tommy Berggren 19 mål
• 1962 Leif Skiöld 21 mål
• 1951 Hasse Jeppson 17 mål

[redigera] Interna skytteligan

Följande år har följande spelare vunnit den interna skytteligan (endast seriespel):

• 2006 Jones Kusi-Asare och Mattias Jonson 6 mål vardera
• 2005 Jones Kusi-Asare 12 mål
• 2004 Andreas Johansson 11 mål
• 2003 Kim Källström 14 mål
• 2002 Kim Källström 12 mål
• 2001 Jones Kusi-Asare 7 mål
• 2000 Samuel Wowoah 12 mål (Superettan)
• 1999 Sharbel Touma 8 mål
• 1998 Fredrik Dahlström 16 mål (Div 1 N:a)
• 1997 (Div 1 N:a)
• 1996 Fredrik Dahlström och Zoran Stojcevski 5 mål vardera
• 1995 Bosse Andersson 11 mål
• 1988 Steve Galloway 10 mål
• 1983 Hans Holmqvist 12 mål
• 1978 Tommy Berggren 19 mål
• 1973 Harry Svensson 16 mål
• 1969 Claes Cronqvist 11 mål
• 1962 Leif Skiöld 21 mål
• 1951 Hasse Jeppson 17 mål

[redigera] Tabellplaceringar

[redigera] Allsvenskan

Allsvensk placering de senaste 20 åren
Plats	1986	1987	1988	1989	1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006
1																	DIF	DIF		DIF
2																DIF
3
4			DIF																DIF
5					DIF	DIF
6				DIF						DIF											DIF
7							DIF
8
9
10
11
12
13											DIF
14	DIF													DIF
-		Division 1						Division 1	Division 1			Division 1	Division 1		Superettan

[redigera] Svenska Cupen

Svenska Cupen de senaste 20 åren
Plats	85/86	86/87	87/88	88/89	89/90	90/91	1991	92/93	93/94	94/95	95/96	96/97	97/98	98/99	99/00	00/01	2002	2003	2004	2005	2006
Seger				(MFF)	DIF												DIF		DIF	DIF
Final				DIF	(Häcken)												(AIK)		(IFK)	(ÅFF)
semi
kvart																		DIF
8-del																DIF					DIF
16-del
sämre

[redigera] Kända spelare

[redigera] Guldbollen

Följande Djurgårdare har fått Guldbollen:

• Gösta "Knivsta" Sandberg, 1956
• Hans Mild, 1964

[redigera] Spelare som deltagit i mästerskap

OS

• 1948: Stig Nyström

VM

• 1950: Hans Jeppson
• 1958: Sigge Parling
• 1970: Claes Cronqvist och Ronney Pettersson
• 1974: Sven Lindman
• 2002: Andreas Isaksson
• 2006: Mattias Jonson

EM

• 2004: Andreas Isaksson

U21-EM

• 2004: Tobias Hysén, Babis Stefanidis, Fredrik Stenman och Mikael Dorsin

[redigera] Svenska spelare

• Bosse "Super Bo" Andersson (i A-laget 1994-1997), Andersson var, tillsammans med Nebojša Novakovic, en målspruta under 90-talet. Numera är han klubbdirektör i Djurgårdens IF FF.
• Lars "Laban" Arnesson, Arnesson var back under början av 60-talet och var med och förde laget till SM-guld 1964. Han var även svensk förbundskapten i fotboll från 1980 till 1986.
• Tommy "Baloo" Berggren, Berggren debuterade i Djurgården redan som 14-åring, 1964. Han är en av de tre djurgårdare som vunnit den allsvenska skytteligan.
• Mikael Dorsin (1999-2003), Dorsin var en stabil vänsterback under guldåren 2002, 2003.
• Johan Elmander (2002-2003), Elmander var med sin snabbhet en bidragande faktor till SM- och cupguldet 2002.
• John "Jompa" Eriksson, Eriksson gjorde 120 matcher och 69 mål för Djurgården mellan 1951 och 1960. Han var med och förde laget till SM-guld 1955 och 1959.
• Jens Fjellström, Fjellström var en målspruta under 90-talet och är numera expertkommentator för Canal+.
• Tobias Hysén (2004-2006), Hysén var en bidragande faktor till Djurgårdens SM-guld 2005. Är son till backlegendaren Glenn Hysén.
• Andreas Isaksson (2001-2004), Isaksson var en starkt bidragande faktor till Djurgårdens SM-guld under 2000-talet. Isaksson har även tilldelats Svenska fotbollförbundets pris för bästa manliga målvakt 4 år i rad, 2002-2005.
• Mattias Jonson (2005-), Jonson är en erfaren mittfältare och anfallare som spelat i landslaget.
• Kim Källström (2002-2003), Källström var en starkt bidragande faktor till Djurgårdens SM-guld 2002 och 2003.
• Sven "Svenne" Lindman, Lindman är rekordhållaren för antal spelade allsvenska matcher för Djurgården. Det blev 312 totalt mellan 1965 och 1980. Han gjorde även 49 mål under sin karriär i Djurgården.
• Hans Mild, blev svensk mästare i fotboll två gånger och även svensk mästare i ishockey hela sex gånger.
• Sigge Parling, Parling var en av spelarna i VM-finalen i fotboll 1958 mot Brasilien. 1959 fick han mota Djurgården IF:s hedersutmärkelse.
• Ronney Pettersson, Pettersson var given i A-laget mellan 1966 och 1970. Han var en starkt bidragande faktor till Djurgårdens SM-guld 1966 genom att endast släppa in 17 mål på 22 matcher.
• Stefan Rehn (1984-1989, 2000-2002), Rehn har varit en bidragande faktor till Djurgårdens SM-guld i fotboll på 2000-talet, både som spelare och tränare.
• Gösta "Knivsta" Sandberg, för många Djurgårdare som har bra koll på lagets långa historia är han kanske den största profilen någonsin i Djurgården. Större än Kim Källström, större än Andreas Isaksson, större än de flesta stora profilerna. Sandberg blev 1991 utnämd till "Århundradets Djurgårdare" för sina instatser inom Djurgårdens bandy-, fotbolls- och hockeysektioner. Han avled efter AIK-Djurgården-matchen våren 2006. Hyllades med tal, en tyst minut, och så vidare strax innan avspark vid följande hemmamatch (DIF-Gefle). Hela hejarklacken hyllade "Knivsta" riktligt med Kvista-hejarramsor under matchen.
• Rami Shaaban, Shaaban är en reaktionssnabb målvakt som har varit en värdig ersättare till den ordinare landlagsmålvakten i fotboll, Andreas Isaksson. Det gällde både i Djurgården och i landslaget.
• Fredrik Stenman (2003-2005), Stenman var en bidragande faktor till Djurgårdens SM- och cupguld från och med 2003.

[redigera] Utländska spelare

• Teddy Sheringham, Sheringham kom som ett lån till Djurgården och gjorde snabbt succé i laget som då spelade i den näst högsta divisionen.
• Daniel "Daja" Sjölund (2003-), ålänningen Sjölund är en finsk landslagsman och var en bidragande faktor till Djurgårdens SM-guld 2005.
• Toni Kuivasto (2003-), finsk landslagsmittback och även en av de bättre i Allsvenskan. Duktig i defensiven, och med sin kroppslängd på nära 190 cm ett farligt vapen vid hörnor. Två mål mot Kalmar och två mål mot Helsingborg - på hörnor - har det blivit.
• Steve Galloway, Galloway var en stor hjälte inom Djurgården under senare delen av 80-talet.
• Søren Larsen (2004-2005), Larsen var en starkt bidragande faktor till Djurgårdens SM-guld 2005. Han var en målspruta och ledde den allsvenska skytteligan med 10 mål i juli 2005 innan han såldes till Schalke 04.

[redigera] Tränare

John Smith Maconnachie (1922) Samuel Lindqvist (1929-1932) Rudolf Kock/Samuel Lindqvist (1932-1934) Einar Svensson (1935-1944) Per Kaufeldt (1944-1950) David Astley (1950-1954) Frank Soo (1954-1956) Kjell Cronqvist (1956-1957) Lajos Szendrödi (1957-1959) Birger Sandberg/Knut Hallberg (1959) George Raynor (1960) Walter Probst (1960-1963) Torsten Lindberg (1964-1966) Gösta Sandberg (1967-1971) Antonio Durán (1972-1974) Bengt Persson (1975-1978)

Alan Ball Sr (1979) Gösta Sandberg/Lars Arnesson (1979) Arve Mokkelbost (1980-1981) Hans Backe (1982-1984) Björn Westerberg (1985-1986) Tommy Söderberg (1987-1989) Lennart Wass (1990-1991) Thomas Lundin (1992) Bo Pettersson (1993) Anders Grönhagen (1994-1996) Roger Lundin (1997) Michael Andersson (1998-1999) Zoran Lukic/Sören Åkeby (1999-2003) Zoran Lukic (2004) Kjell Jonevret (2004-2006) Anders Grönhagen (2006) Siggi Jónsson (2007-)

[redigera] Tränarfacit

Nivå	År	Tränare	M	V	O	F	+/-	P
2	1993	Bo Pettersson	26	13	7	6	58 - 31	46
2	1994	Anders Grönhagen	26	19	4	3	71 - 27	61
1	1995-1996	Anders Grönhagen	52	18	11	23	61 - 76	65
2	1997	Roger Lundin	26	17	6	3	65 - 30	57
2	1998	Michael Andersson	26	17	3	6	53 - 30	54
1	1999	Michael Andersson	14	3	3	8	15 - 26	12
1	1999	Zoran Lukic/Sören Åkeby	12	2	6	4	12 - 15	12
2	2000	Zoran Lukic/Sören Åkeby	30	20	3	7	68 - 32	63
1	2001-2003	Zoran Lukic/Sören Åkeby	78	48	13	17	149 - 83	157
1	2004	Zoran Lukic	12	3	4	5	14 - 20	13
1	2004-2006	Kjell Jonevret	60	32	15	13	106 - 56	111
1	2006	Anders Grönhagen	6	3	1	2	9 - 7	10
1	2007	Siggi Jónsson	0	0	0	0	0 - 0	0

Förklaringar:

• M = matcher, V = vunna, O = oavgjorda, F = förluster, P = poäng
• Nivå: 1 = Allsvenskan. 2 = Superettan/Division 1

[redigera] Spelartrupp

[redigera] A-laget

(14 december 2006)

Nr Pos Namn 15 MV Pa Dembo Tourray 30 MV Oskar Wahlström 2 F Matias Concha 3 F Robert Stoltz 5 F Sölvi Ottesen 6 F Toni Kuivasto 16 F Markus Johannesson (kapten) 18 F Niclas Rasck 24 F Dennis Boskailo -- F Kebba Ceesay 7 MF Johan Arneng

Nr Pos Namn 11 MF Daniel Sjölund 14 MF Kári Árnason 22 MF Andrej Komac 23 MF Lance Davids 25 MF Enrico 9 A Jones Kusi-Asare 12 A Mattias Jonson 17 A Stefan Batan 19 A Quirino — A Patrick Amoah — A Kristian Junegard

Reserverade tröjnummer: Nummer 1 för fansen. Nummer 15 och 30 för målvakter. I övrigt inga reserveringar.

[redigera] Långtidsskadade

77

MF

Abgar Barsom (missade slutet av 2006. Kontraktet löper ut 31 dec 2006)

[redigera] Utlånade

Tillbaks från lån, men oklart med fortsättning under 2007

—		MF	Christoffer Karlsson (utlånad till Åtvidabergs FF.)
—		MF	Tomas Backman (varit utlånad till Östers IF)
—		F	Eldin Kozica (varit utlånad till FC Väsby United)

Utlånade under 2007

—		MF	Felix Magro (utlånad till och med 30 juni 2007 till AC Lugano som därefter har köpoption.)
—		MV	Tommi Vaiho (utlånad säsongen 2007 till Värtans IK)

[redigera] Matchdress

Matchdress
... Hemmadress Bortadress

Norterbart är att det endast står tröjnummer på ryggarna under seriespel. När det spelas matcher med européiska lag finns dock efternamn med.

[redigera] Ungdomslaget

(Per den 14 september 2006)

Djurgårdens ungdomslag kallas även Tipselitlaget. Tränaren för detta lag heter Paul Lindholm.

• Målvakter: Philip Briland, Fredrik Hansson, Tommi Vaiho
• Försvar: Ferhat Boz, Viktor Catenacci, Ali Gaberi, Elliot Käck, Anton Lindberg, Robin Lyckhammar, Srdjan Marjanovic, Rojen Sürek, Simon Younan
• Mittfält: Victor Bergström, Mattias Folkesson, Robert Hellquist, Nick Holmgren
• Anfall: Tobias Bergenwall, August Bergman, Patrick Bickford-Smith, Kristian Junegard, Jonathan Peyron, Robbin Selin, Charles Simba

Utförligare lista över ungdomstruppen hos DIF:s egen sida

[redigera] Landslagsuppdrag

(För år: 2006. Per den 4 december 2006.)

• Mattias Jonson (DIF A), Sverige A, 8 matcher / 0 mål.
• Tobias Hysén (A), A, 2 matcher / 0 mål.
• Matias Concha (A), A, 1 match / 0 mål.
• Dennis Boskailo (A), P18, 3 matcher / 0 mål.
• Christoffer Karlsson (utlånad), P18, 5 matcher / 1 mål.
• Robbin Selin (ungdom), P16, 8 matcher / 0 mål.

Fler spelare med landslagsmeriter under 2006: Kari Arnason (Island), Toni Kuivasto (Finland) och Andrej Komac (Slovenien).

[redigera] Formation

• Spelsystem: 4-3-3. Kan ändras av taktiska skäl. Exempel på en startelva med 4-3-3-uppställning:

[redigera] Spelarövergångar inför 2007

In

		F	Kebba Ceesay (från IK Brage)
		A	Patrick Amoah (lån tillbaks från Assyriska Föreningen)
		MV	Tommi Vaiho (uppflyttad från juniorlaget)
		A	Kristian Junegard (uppflyttad från juniorlaget)

Ut

4		F	Elias Storm (till grekiska Messiniakos)}
13		MF	Stefan Bergtoft (till IF Brommapojkarna)
		MV	Tommi Vaiho (lånas ut år 2007 till Värtans IK)

Utgående kontrakt

18		F	Niclas Rasck (kontrakt till 2006-12-31. Sagt att sista matchen är spelad.)
77		MF	Abgar Barsom (kontrakt till 2006-12-31.)

[redigera] Spelarövergångar sommaren 2006

In

22		MF	Andrej Komac (från ND Gorica)
25		MF	Enrico (från Atlético Mineiro)

Ut

4		F	Elias Storm (till Örgryte IS (utlåning))
8		A	Tobias Hysén (till Sunderland (£1.7m))
10		MF	Felix Magro (till AC Lugano (lån till juni 07. Lugano har därefter köpoption.))
13		MF	Stefan Bergtoft (till IF Brommapojkarna (utlåning, därefter ingen fortsättning i DIF.))
21		MF	Jesper Håkansson (till ADO den Haag)

[redigera] Spelarövergångar, tidigare

Spelarövergångar inför 2006

In

3		F	Robert Stoltz (från Kalmar FF)
17		A	Stefan Batan (från Assyriska Föreningen)
19		A	Quirino (från Atlético Mineiro)
23		A	Lance Davids (från 1860 München)
24		F	Dennis Boskailo (från Köpings FF)

Ut

		F	Mtaka Simba (kontraktet slut, ny klubb ej klar)
3		F	Fredrik Stenman (till Bayer Leverkusen (nästan 8 MSEK))
19		A	Siyabonga Nomvethe (till Orlando Pirates)
23		A	Ibrahim Ba (ny klubb ej klar)
24		A	René Makondele (till Gefle IF)
25		A	Patrick Amoah (till Assyriska Föreningen (lån))

Spelarövergångar sommaren 2005

In

12		A	Mattias Jonson (från Norwich City)
21		MF	Jesper Håkansson (från SC Heerenveen)
19		A	Siyabonga Nomvethe (från Udinese (lån))

Ut

17

A

Søren Larsen (till Schalke 04 (€ 2.3 miljoner))

Spelarövergångar inför 2005

In

		F	Mtaka Simba (lån tillbaks från Enköpings SK)
		F	Eldin Kozica (lån tillbaks från Västerås SK)
		A	Samuel Wowoah (lån tillbaks från Stabaek)
9		A	Jones Kusi-Asare (från Landskrona BoIS)
10		MF	Felix Magro (kontraktlös, närmast från Landskrona BoIS)
14		MF	Kári Árnason (från Vikingur, Island)
23		A	Ibrahim Ba (kontraktlös)

Ut

		F	Mtaka Simba (lånas ut till Bodens BK säsongen 2005)
10		MF	Andreas Johansson (till Wigan)
12		F	Markus Karlsson (till Rot-Weiss Essen, Tyskland)
			Aziz Corr Nyang (ej förnyat kontrakt)
			Paggy Zunda (ej förnyat kontrakt)
		F	Richard Spong (till IFK Norrköping)
		MF	Yannick Bapupa (till Åtvidabergs FF)
		A	Samuel Wowoah (till IFK Göteborg)
		MF	Juraj Dovicovic (return of loan))

Spelarövergångar sommaren 2004

In

5		F	Sölvi Ottesen (från Vikingur, Island)
15		MV	Pa Dembo Tourray (från Vålerengen, Norge (return of loan))
16		MF	Markus Johannesson (från Örgryte IS)
17		A	Søren Larsen (från Brøndby, Danmark)
20		F	Tomas Backman (från Friska Viljor)
		MF	Juraj Dovicovic (från FK ZTS Dubnica, Slovakien (lån i 6 månader)))

Ut

9		A	Geert den Ouden (till ADO den Haag)
14		A	Babis Stefanidis (till Brøndby)
15		MV	Andreas Isaksson (till Rennes (ca 15.5 miljoner kr))

Spelarövergångar inför 2004

In

8		MF	Tobias Hysén (från BK Häcken)
25		A	Patrick Amoah (uppflyttad till A-truppen)
77		MF	Abgar Barsom (från SC Heerenveen)

Ut

		F	Mtaka Simba (lånas ut till Enköpings SK säsongen 2004)
16		MF	Kim Källström (till Rennes)
20		A	Jesper Blomqvist (spelarkarriären över)

Spelarövergångar sommaren 2003

In

3		F	Fredrik Stenman (från IF Elfsborg)
6		F	Toni Kuivasto (från Viking Stavanger, Norge)
9		A	Geert den Ouden (från RBC Roosendaal)
20		A	Jesper Blomqvist (kontraktslös (senast: Charlton))

Ut

3		F	Mikael Dorsin (till Strassbourg)
6 (?)		F	Patrik Eriksson-Ohlsson (till GIF Sundsvall)
9		A	Johan Elmander (till Feyenoord (lån tillbaks))
		A	Christer Mattiasson (till IF Brommapojkarna)
		A	Pär Cederqvist (utlånad till Åtvidabergs FF)

Spelarövergångar inför 2003

In

			Kenneth Storvik
7		MF	Johan Arneng (från Vålerengen)
11		A	Daniel Sjölund (lån från Liverpool)
19		A	Pär Cederqvist (från IFK Värnamo)
		F	Richard Spong (från Coventry)

Ut

20		MF	Stefan Rehn (kvar i DIF men som assisterande tränare)
			Stefan Bärlin (till Västerås SK)
			Johan Wallinder (till Enköpings SK)
			Magnus Pehrsson (spelarkarriären över)
		MF	Louay Chanko (till Malmö FF)

[redigera] Se även

• Djurgården/Älvsjö

[redigera] Externa länkar och källor

Officiell hemsida

• Djurgårdens IF Fotbollförening

Damlagets hemsida

• Djurgården/Älvsjö

Supportersidor

• Järnkaminerna (Officiell supporterförering för Djurgårdens IF)

Övriga hemsidor

• difidag.nu
• UEFA Team Ranking - där DIF är med

Nyhetssidor om DIF Fotboll

• Djurgårdens IF hos Updated.se
• Djurgårdens IF hos FotbollDirekt.com
• Djurgårdens IF hos Svenska Fans

Övriga referenser

1. ^ "Avsnittet om Djurgårdens 80-tal bygger på",http://www.dif.se/sidor/historia/19801990.asp
2. ^ "Division 2 1984", http://www.geocities.com/clasglenning/Svenska_fotbollstabeller/sweden_second_level_1984.htm
3. ^ "14-årig flicka bränd av bengalisk eld", http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,879152,00.html
4. ^ "Derbyt: 10-åring klämdes medvetslös", http://www.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,67848410_537__,00.html
5. ^ "Stopp för derbyn på Söderstadion", http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,880781,00.html
6. ^ "RIN:s domslut om sänkning av böter till 75 000 kronor. OBS! pdf-fil", http://www.rf.se/files/{724347A0-9A46-461B-B782-5202A4523503}.pdf
7. ^ "Ny arena för Djurgården fotboll", http://www.skolproj.se/i2.html
8. ^ "DIF:s hemmaarenor i Allsvenskan", http://www.dif.se/sidor/historia/hemmaarenor.asp
9. ^ "Övergångssumman mellan DIF och Wigan för Adde Johansson i jan -05", http://www.soccerbase.com/players_details.sd?playerid=17806

	Fotbollsallsvenskan 2007
AIK | IF Brommapojkarna | Djurgårdens IF | IF Elfsborg | GAIS | Gefle IF | IFK Göteborg | Halmstads BK | Hammarby IF | Helsingborgs IF | Kalmar FF | Malmö FF | Trelleborgs FF | Örebro SK