Blixtkrig
Wikipedia
Blixtkrig (ty. Blitzkrieg) är en typ av taktik i krig som går ut på att, med hjälp av kombinerat användande av infanteri, pansar och flygstridskrafter, utnyttja överraskning av motståndaren och därmed dennes begränsade förmåga att hinna anpassa sig. Taktiken är känd från andra världskriget, då Tysklands arméer använde blixtkrig, till en början med stor framgång, bland annat i fälttåget mot Polen 1939. Skolexemplet på blixtkrig är dock det tyska anfallet på Frankrike (Fall Gelb) i maj och juni 1940, där man snabbt lyckades besegra en, åtminstone på pappret, materiellt och styrkemässigt jämbördig motståndare.
Principen för blixtkrig är att man slår sig genom fronten med mekaniserade förband som sedan kan fortsätta in i landet snabbare än motståndarens soldater kan marschera och därigenom kan de mekaniserade förbanden skära av alla möjligheter för förstärkning. Blixtkriget kräver dock vissa komponenter:
- 1: Herravälde över luftrummet
- 2: Pansartrupper som klarar av att öppna den bräsch i fronten som behövs
- 3: En fiende som inte kan slå ut pansarfordonen
- 4: En fiende som inte kan föra in förstärkning på andra sätt
- 5: Infanteri som kan föras fram i samma takt som pansartrupperna för att besätta erövrade stödjepunkter (alltså mekaniserat infanteri)
- 6: Ett kortvarigt krig, eller slag, då så många trupper samlas på samma ställe inför en genombrytning
Ordet används även i andra sammanhang. En militär operation som leder till snabb framgång och som genomförs med snabbhet och överraskning kan ibland benämnas som "blixtkrig". USA:s snabba besegrande av Irak 2003 kan exempelvis beskrivas som ett blixtkrig. Ordet (blitz) används även i icke-militära sammanhang. "Blitz-tactic" används som term i amerikansk fotboll och "blitz" används även som term i schack då spelarna får mycket lite tid att tänka för varje drag.
Se även
