Befrielsekriget
Wikipedia
Befrielsekriget | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Stormningen av Stockholms slott. Teaterscenografi av Louis Jean Desprez till operan Gustaf Wasa (1786). |
|||||||
|
|||||||
Stridande | |||||||
Svenska unionsmotståndare, understödda av Lübeck (från 1522) |
Danmark | ||||||
Befälhavare | |||||||
Gustav Vasa | Kristian II Fredrik I |
Befrielsekriget |
---|
Falun – Brunbäcks färja – Köping – Västerås – Uppsala – Kalmar – Stockholm |
Befrielsekriget, Gustav Vasas uppror mot Danmark 1521-1523.
Startskottet anses vara då Gustav Vasa av dalkarlarna i Mora, och i förening med utskickade från de närliggande socknarna utsågs till "hövitsman över Dalarna och meniga Sveriges rike" (januari 1521). Den fosterländska rörelse, som sålunda utgick från Siljanssocknarna och till vilken snart det övriga Dalarna slöt sig, utbredde sig med stor hastighet till de andra landskapen: vid slutet av april 1521 var Gustav Vasa herre över Dalarna, Gästrikland, Västmanland och Närke, dock med undantag av slotten; vid midsommartiden stod han utanför Stockholm, och i senare hälften av augusti erkändes han av Götalandskapen, på en herredag i Vadstena, som Sveriges rikes hövitsman. Samtidigt lämnade den av Kristian II insatta regeringen Sveriges område.
Emellertid dröjde det ännu över 2 år, innan riket fullständigt var i upprorsmännens händer. Orsaken därtill låg i svårigheten att intaga de fasta slotten, då, till följd av brist på krigsövat folk och duglig belägringsmateriel, enda medlet att betvinga dem var uthungring; och med avseende på fästningarna vid havet kunde även detta medel användas, först sedan svenskarna i mitten av 1522 erhållit understöd i fartyg från Lybeck. Ett år därefter intogs Stockholm (20 juni 1523) och Kalmar (7 juli samma år), och i oktober 1523 gav sig de sista fästena i Finland.
Som riksföreståndare hade Gustav Vasa lett största delen av befrielsekriget; som konung avslöt han det. Till konung hade Gustav Vasa blivit utsedd på riksdagen i Strängnäs 6 juni 1523 (först 12 januari 1528 kröntes han, i Uppsala), och därmed hade den provisoriska nationella styrelse, som upprättats, då Sten Sture den äldre femtio år tidigare utsågs till riksföreståndare, övvergått till att bli stadigvarande.
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)