Alfred Döblin
Wikipedia
Alfred Döblin, född 10 augusti 1878 i Stettin, död 26 juni 1957 i Emmendingen, tysk modernistisk författare av judisk härkomst.
Utbildade sig 1900-1905 till läkare och bosatt i Berlin under 1920-talet, där han arbetade som fattigläkare. Döblin började skriva redan under gymnasietiden och var en av medgrundarna av den expressionistiska tidskriften Der Sturm, vidare skrev han historiska romaner med förklädd samhällskritik. 1933 flydde han från nazismens Tyskland till Frankrike och senare (1940) till USA, där han 1941 konverterade till katolicismen. Han återvände till Tyskland efter andra världskrigets slut och arbetade för att kulturen skulle återupprättas i landet efter nazisternas missbruk av den. Besvikelse över hur det arbetet fortskred ledde till att han 1953 flyttade till Paris. Han återvände svårt sjuk till Tyskland 1956, där han dog ett år senare. Han var bror till Hugo Döblin.
Hans mest kända verk är romanen Berlin Alexanderplatz (1929) som utspelar sig i de fattiga judiska kvarteren i 1920-talets Berlin. Boken har filmatiserats två gånger, första gången av Piel Jutzi (1931) och andra gången 1980 som TV-serie i 13 avsnitt av Rainer Werner Fassbinder.
[redigera] Verk i urval
Die drei Sprunge des Wang-lun 1915
Berge, Meere und Giganten 1924
Berlin Alexanderplatz. Die Geschichte vom Franz Bieberkopf 1929
Schicksalreise. Bericht und Bekenntnis 1949
Hamlet oder die Nacht nimmt ein Ende 1956
[redigera] Källor
B Bauman, B Oberle, Deutsche Literatur in Epochen, Ismaning 1996
Litteraturhandboken. Författarlexikon och Literaturöversikter. Bokförlaget Forum Stockholm 1984
