Viktor Brack
Wikipedia
Viktor Brack, född 9 november 1904 i Haazen, död 2 juni 1948 i Landsberg am Lech, var en tysk läkare och nazistisk politiker, en av ledarna för Nazitysklands eutanasiprogram Aktion T4.
Brack dömdes till döden vid den s.k. Läkarrättegången (1946-1947) och avrättades genom hängning.
1929 blev Viktor Brack medlem i NSDAP och SS. 1936 övervakade han "Amt 2":s verksamhet, som hade som funktion att ta emot och undersöka kritik mot Adolf Hitler från personer i Tyskland. I november 1940 befordrades Brack till SS-Oberführer.
Under Läkarrättegången vittnade Brack om att Heinrich Himmler efter 1941, då nazisternas utrotning av judar nått sin höjdpunkt, beordrade Brack att kontakta läkare och finna sätt att sterilisera unga starka judar som var kapabla att arbeta för tyskarna i kriget. Metoden som skulle framtas innebar att offret skulle kunna steriliseras utan att själv vara medveten om processen.
I mars 1941 hade Brack utfört sitt uppdrag och förberedde en rapport till Himmler, i vilken han beskrev en metod att sterilisera en patient med hjälp av röntgenstrålning. Denna metod skulle användas i stor skala. Rapporten skickades i juni 1942. Då Himmler fått vetskap om metoden beordrade han att metoden skulle testas i Auschwitz-Birkenau.
En fransk läkare med judisk härkomst, som var fånge i Auschwitz mellan september 1943 och januari 1945, vittnade om att fångar där steriliserades av SS-läkare. Runt 100 manliga polacker som steriliserats där vittnade också. Enligt dem kastrerades de även senare av läkare vid förintelselägret. Även andra har vittnat om denna behandling.
