Ulan
Wikipedia
Ulan, Ułan (polska) eller Uhlan (tyska) , lätt rustad ryttare med lans.
[redigera] Historia
Namnet kommer från tatariskans oğlan : stridbar ung man. De första ulanförbanden sattes upp under första hälften av 1700-talet i Polen-Litauen och bestod främst av polska tatarer. De blev snabbt populära genom sin snabbhet och lättrörlighet, och snart uppsattes en rad rent polska ulanförband. Pga Polens ekonomiska, politiska och militära nedgång under 1700-talet söker sig ofta ulanerna utomlands för tjänstgöring, främst hos den växande militärmakten Preussen, men även Sachsen och Frankrike. I dessa länder försvann lansbeväpnat rytteri redan under slutet av 1500-talet och likaså de effektiva motvapnet i form av infanteriets pik varför ulanförbanden inom kort får en stor genomslagskraft i västra Europa. Den siste polske kungen Stanisław II August Poniatowski upprättar ett regemente kungliga ulaner och 1776 får ulanerna officiell status av nationellt kavalleri efter de lansbeväpnade tunga bevingade polska husarerna som blivit omoderna och ineffektiva. Vid Polens delningar 1772, 1793 och 1795 hamnar de lansbeväpnade ulanerna i både preussisk, rysk och österrikisk tjänst där de snabbt blir mycket populära som vapenslag. Under Napoleontiden får vapenslaget en explosionsartad spridning pga effektiviteten hos de österrikiska ulanerna samt den stora mängd polska ulaner som söker sig till Napoleons fanor i syfte att befria det delade Polen. Efter Napoleontiden sätter samtliga europeiska stater upp egna ulanförband med uniformering och beväpning enligt polsk förebild. I Sverige är Livgardet till häst uniformerat och beväpnat som ulaner under 1870-talet.
I och med eldvapnens utveckling försvinner ulanen får krigsarenorna efter första världskriget överallt utom i ursprungslandet Polen. När andra världskriget utbryter 1939 strider de för sista gången. Ulanerna är då inte längre beväpnade med lansar utan strider med eldhandvapen och tunga maskingevär som dragoner, det vill säga beridet infanteri, som förflyttar sig till häst men strider till fots. Dock förekommer det att ulaner 1939 sammanlagt ett tiotal gånger rider chock med sablar mot tyskt infanteri - med framgång bör nämnas. Däremot är de påstådda lansattackena mot tyskt pansar hitintills obekräftade fabler (lansen tas ur krigsorganisationen 1934) skapade av den italienske krigskorrespondenten Mario Appelino.
[redigera] Uniform och vapen
De två mest karaktäristiska dragen för ulanerna är dels den 230 till 260 cm långa lansen med tvåtungad vimpel samt den fyrhörniga huvudbonaden, den sk "czapka" eller "le chapska" i den förvrängda franska formen. Andra kännetecknande drag är den midjekorta jackan, "kurtka" samt den längre "ulanka" som stannar en bit ovan knäna. Dessa termer har anammats i sin polska form även utanför Polen. Ulanerna använde också en låg ridkänga med fastskruvad sporre i klacken, istället för tunga höga ridstövlar med stora monterade sporrar. Beväpningen utöver lansen var sabel samt ett par pistoler monterade i sadeln. I undantagsfall tillkom en kort karbin.
