Sabel
Wikipedia
Sabel (ytterst ett ord av ungerskt ursprung, att skära - "szabni" ) är ett blankvapen (huggvapen), från början med krökt, oftast eneggad klinga och asymmetriskt fäste.
Sabeln har sitt usprung i Asien på 400-talet och vandrade till Europa med härjande mongoler och tatarer på 1300-talet. Troligen kan den hänföras till den Kinesiska Dao eller Tao, som uppstod under Shangdynastin. Sabeln blev vanlig under medeltiden och hade sin storhetstid fram till Napoelenkrigens slut. Den associeras traditionellt till Ungrare,Turkar,Tatarer och Mongoler. Dessa folk har bl.a. gemensamt en ryttartradition som gjorde valet enkelt av den relativt lätta sabeln. Sabeln passar helt enkelt för en beriden armée.
På senare tid har sabel varit gemensam benämning på alla i militärt bruk varande längre sidovapen vare sig dessa har krökt eller rak klinga. Den har idag militärt bruk främst som cermoniellt vapen bland officerare.
"Sabel" är en gren inom sporten fäktning. Giltiga träffytor innefattar hela överkroppen (bål, huvud och armar till handleden). I "elektrisk sabel" registreras träffar genom en lamé-jacka och kablage till en elektrisk box. Huvudträffar registreras genom metallmasken som sabrören bär. En sabelattack är antingen en egg-attack (ett hugg) eller en spets-attack (en stöt), eggen är dock mycket vanligare. Sabel använder ett prioritetssystem som liknar det i florett, det finns dock vissa små skillnader i hur en attack anses starta och sluta. I sabel anses attacken sluta när sabrören sätter ner sin främre fot efter att ha börjat föra vapnet framåt.
[redigera] Sabel-Typer
