Trosrörelsen
Wikipedia
Trosrörelsen (efter eng. Faith Movement, ibland Word of Faith) är en rörelse inom kristendomen med ursprung i USA. Livets Ord är den i Sverige mest kända församlingen inom rörelsen.
[redigera] Teologi och samfundsidentitet
Trosrörelsen är en del av den karismatiskt kristna rörelsen och betonar därmed den Helige Andes aktivitet i nutiden genom Andens gåvor, med en särskild betoning på tungotal och helande från sjukdom, både fysiskt och andligt. Trosrörelsen kombinerar detta med en evangelikal eller fundamentalistisk bibelsyn, en baptistisk dopsyn och ett bejakande av apostoliskt ledarskap. När det gäller helande anser man inte bara att man kan be till Gud för att Han ska bota en sjukdom, utan att man kan tilltala sjukdomen i Jesu namn och befalla den att lämna den sjuke.
Vad gäller teologi är Trosrörelsen en mångfacetterad rörelse. Då rörelsen ej är organiserad finns inga centralt antagna lärosatser. I likhet med andra nyare kristna rörelser kännetecknas trosrörelsen av en stark kongregationalism, vilket gör varje församling självständig i lärofrågor. Rörelsen har beskyllts för att stå för Framgångsteologi och JDS-läran, då dessa läror tydligt formulerats av dess ledande företrädare, bl.a. Kenneth Hagin och Kenneth Copeland, i Sverige har dock dessa läror på senare tid avsevärt tonats ner.
Bland andra kristna samfund står man vad gäller uttryck och kultur närmast Pingströrelsen, och vissa pingstförsamlingar har tagit intryck av trosrörelsen, medan andra har tagit avstånd från den. Teologiskt har dock Trosrörelsen vuxit fram ur amerikansk kristen fundamentalism vilken stod i stark konflikt med den frambrytande pingströrelsen under så gott som hela 1900-talet. När den karismatiska rörelsen växte fram under 60- och 70-talet omfattades också snart delar av den fundamentalistiska och därur föddes trosrörelsen.
Den svenska trosrörelsen har även kritiserats för proselytism då man till en början hade sin främsta tillväxt genom att redan varande medlemmar från andra samfund såsom Örebromissionen (numera en del av Evangeliska Frikyrkan) och pingströrelsen övergick till trosrörelsen, ofta som en konsekvens av deltagande i Bibelskolan på Livets Ord. De senaste tiotalet år har dock förhållandena normaliserats och flödet av medlemmar mellan samfunden är jämförbart med förhållandena i övriga frikyrkosverige.
