Törnebladh
Wikipedia
Törnebladh är namnet på en utdöd svensk adelsätt.
Ättens äldsta kända anfader var tullskrivaren Nils Larsson (död 1589) i Stockholm, vilken även är stamfar för ätterna Törne, von Törne, Törnflycht och Törnstierna. Namnledet "Törne-" kom in i släkten med Nils Larssons son Olof Nilssons (död 1652) hustru Barbara Törne, vars efternamn dessas barn valde att använda.
En sonsons son till Olof och Barbara, kommissarien i Kammarrevisionen Carl Hansson Törne (1686-1737), adlades den 9 december 1719 under namnet Törnebladh och introducerades på Riddarhuset 1720 med ättenumret 1702. Med dennes söner, bergmästaren Anders Törnebladh (1730-81) och landskamreren Carl Hans Törnebladh (1733-1807), kom ätten att uppdelas i två grenar: huvudmannagrenen och yngre grenen. Den yngre grenen utgick på svärdssidan 1912 med lektorn Henrik Ragnar Törnebladh (1833-1912), medan huvudmannagrenen utslocknade 1981.
Under en längre period skrevs ättens namn "Törneblad". Vid mitten av 1800-talet upptog dock ättemedlemmarna den ursprungliga stavningen med "h" på slutet, vilken används i släktens sköldebrev.
[redigera] Bemärkta ättemedlemmar
- Carl Petter Törnebladh (1774-1844), justitiestatsminister
[redigera] Källor
- Gabriel Anrep: Svenska adelns ättar-taflor, band 4 (Stockholm 1864)
- Sveriges Ridderskap och Adels kalender (spridda årgångar)
