Sven Romanus
Wikipedia
Sven Einar Romanus, född 19 januari 1906 i Karlstad, Värmlands län, död 30 april 2005 i Högalids församling, Stockholm, ämbetsman. Son till lektorn Anton Romanus och Reidunn Lindboe. Gift 1932 med Alfhild Sandfærhus från Norge (1909-96), dotter till hemmansägare Hans S. och Kari Hegstad.
Hade tre barn, Reidunn Barbro Romanus (född 1934, gift Svedhem), Hans Anton Kurt Romanus (född 1937), och Kari Gunilla Romanus (född 1943)
Hans bror Ragnar (1908-1982) var professor i kirurgi vid Karolinska institutet och Sahlgrenska Universitetssjukhuset och brodern Harald (1904-1996) civilingenjör vid Ericsson samt vd vid Svenska uppfinnarkontoret och statligt konsumentråd. Kusin till nobelpristagaren Hannes Alfvén och farbror till Gabriel Romanus.
Sven Romanus tog jur.kand i Stockholm 1929 varefter han tjänstgjorde som extraordinarie notarie vid Svea hovrätt i tio år. 1944 utsågs han till byråchef i lagärenden vid justitiedepartementet, och 1946 till hovrättsråd. 1947-1950 var han ledamot av lagberedningen. Från 1951 till 1973 justitieråd. Under 1930-talet till 1950-talet hade Romanus flera uppdrag, som till exempel notarie och sekreterare i riksdagsutskottet, suppleant i arbetsdomstolen, sekreterare i 1941 års befolkningsutredning, parlamentsundersökningskommissionen 1945-1947, 1948-49 ställföreträdande justitieombudsman, vice ordförande och därefter ordförande i Pressens opinionsnämnd, och ledamot i ungdomsfängelsenämnden.
Romanus var justitieminister (opolitisk) 1976-1979, ordförande i HD 1969-1973. Sven Romanus belönades 1980 med Serafimermedaljen.
| Företrädare: Lennart Geijer |
Sveriges justitieminister 1976–1979 |
Efterträdare: Håkan Winberg |
| Företrädare: Ola Ullsten |
Sveriges vice statsminister 1978-1979 |
Efterträdare: Ingemar Mundebo |
