Stångådalsbanan

Wikipedia

Ett stycke av Stångådalbanans räls mellan Tannefors och Hjulsbro

Kustpilentåg som korsar riksväg 35 och ytterligare en väg nära Tannefors hållställe

Stångådalsbanan (tidigare Östra Centralbanan) är namnet på järnvägen mellan Linköping och Kalmar. Den går delvis parallellt med Tjustbanan och delar sig vid Bjärka Säby, där Tjustbanan går vidare till Åtvidaberg och Västervik och Stångådalsbanan fortsätter söderut mot Hultsfred och Kalmar. Banan följer Stångån en stor del längs vägen vilket förklarar dess namn. Banan körs sedan 1996, då bandelen Hultsfred-Kalmar återinvigdes, med tåg av Y2-typ, "Kustpilen". Efter våren 2005, då det privatägda BK Tåg som drev Stångådalsbanan gick i konkurs, har SJ tagit över trafiken. Banan är oelektrifierad med normalspår.

Historiskt sett är den nuvarande banan en sammanslagning av tre banor med omväxlande normalspår och smalspår som byggdes om till normalspår efterhand. Linjen Hultsfred - Linköping byggdes som normalspåriga Östra centralbanan. Hultsfred - Berga var en del av den sammanhängande normalspårsbanan Nässjö - Oskarshamn och Berga - Kalmar (se även Kalmar - Berga järnväg) var en smalspårsbana med 891 mm spårvidd. Den senare banan var tänkt att förlängas till Västervik men därav blev intet. Istället blev den bansträckningen en renodlad godsbana under 1960-talet som successivt under 1970-talet byggdes om till normalspår (färdigt 1978). Denna historiska utbyggnad förklarar bland annat varför tågen måste vända i Berga för att fortsätta vidare mot Linköping/Kalmar eftersom bägge banorna kommer in västerifrån mot Berga station. Det som historiskt krävde två byten för att göra tågresa mellan Linköping - Kalmar (alternativt ett byte i Alvesta på Södra Stambanan en lång omväg västerut) kräver sedan 1996 inga byten alls. Baksidan av detta har blivit en försämring för persontrafiken till Oskarshamn som till sist sommaren 2005 helt ställdes in.