Självslående fock

Wikipedia

En på segelbåtar självslående fock är ett system för försegel att själv slå över när båten stagvänder utan besättningens ingripande, dvs på samma sätt som ett storsegel. Självslående fockar har på senare år blivit allt mer vanliga på alla typer av båtar pga den enkla hanteringen.

[redigera] Konstruktion

En självslående fock består oftast av en skena placerad på däck framför masten. Skenan går ut max någon meter åt varje håll. Vanligen är skenan bockad så att den beskriver en del av en cirkel med förstagets sträckning som rotationsaxel. På detta vis fås samma skotningen på focken oavsett var på skenan seglet befinner sig. En vagn på skenan kopplas till förseglets skothorn och därmed kan focken skotas. Skotvinklarna justeras med stoppar eller liknande på skenan precis på samma sätt som med storsegel på skena.

[redigera] Fördelar

Den mest uppenbara fördelen är att bekvämligheten ökar avsevärt när en båt kryssar i och med att focken slår över själv. Därmed minskas behovet av att en fockskotare befinner sig på däck under segling, vilken förenklar ensamsegling. En annan viktig fördel är att man med en självslående fock ofta kan kryssa högre mot vinden än med genua, eftersom riggens spridare ofta hindrar optimala skotvinklar med en genua.

[redigera] Nackdelar

Den största nackdelen är att en självslående fock i och med ändrat överlapp på storseglet inte ger samma drag som en genua med vindar mer akter ifrån. Vidare är det svårare att kombinera med rullfocksystem då den självslående focken har lattor som inte medger rullning. Detta framkallar andra och svårare lösningar med t.ex lattor som ligger mer parallellt med förstaget för att kunna rullas in.

Ett fartygs delar

Skrov och delar fästa på skrovet