Råsegel

Wikipedia

En fullriggare med råsegel

Ett råsegel är ett rektangulärt segel vars överkant är fäst i en horisontell stång upphängd i, ibland även fäst vid, masten, s.k. rå. Exempel på en båttyp med råsegel är vikingaskepp. Med tiden kom triangulära segel att ersätta råseglen eftersom råseglen hade sämre egenskaper då det gällde att kryssa. För att binda seglen vid rån användes korta rep, råband, ofta knutna med s.k. råbandsknop.

Masterna på en råseglare (förifrån) kallades som följer: (tremastad) fullrigare: fock-, stor- och kryssmast; fyrmastastad fullriggare; fock-, stor-, kryss- och jiggermast; femmastad fullriggare; fock-, stor-, mellan-, kryss- och jiggermast. På barkskeppen var ordningen densamma frånsett att man i aktern förde det gaffelriggade mesanseglet.

Masterna var sedan förlängda i olika sektioner. Undermasten som vilar på kölsvinet förlängs i en salning med en märsstång som i sin tur är förlängd med en bramstång som sedan förlängs i en röjelstång. Master i järn och stål som kom på slutet av 1800-talet hade inte trädets begränsningar och behövde ingen salning. De var försedda med en såkallad falsk salning för att underlätta fastgörande av vant och barduner.

Masterna och seglens placering på desamma ger sedan namn åt alla segel på fartyget. Ett segel heter då t.ex. "övre märs" för att det är beläget överst på märsstången och "för" för att tala om vilken mast det sitter på, seglet som sitter tredje underifrån på förligaste masten kommer således att kallas "för övre märs" (alltså inte fock övre märs som man skulle kunna tro). Undra märssegel kallades i norden för stumpar. Kryssmastens undersegel kallades begin. Mesanstagseglet kallades för apa.

Utöver råsegel förde man även försegel(flying jib eller jagare, innre och yttre klyvare och förstängstagssegel), stagssegel och ofta ett gaffelsegel på aktersta masten (som alltså fortfarande var råtacklad varigenom fartyget förblev en fullriggare.)

De allra första segelbåtarna troligtvis egyptiska skepp på nilen, förde råsegel. Utvecklingen har sedan lett till uppkomsten av loggertsegel, latinsegel, guntersegel, gaggelsegel, stagsegel och dagens bermudasegel.

Denna utvecklingen har drivits delvis av behovet att segla högre osv men det har också varit anpassningar till en värd i förändring. Råseglarna krävde en stor besättning, vilket var kostsamt. Många konkurrerades ut av ångbåtar och för att klara av marknaden så riggades de sista råseglarna snart ner till barkar och skonerter.

De råseglare som finns kvar idag seglar antingen som skolfartyg eller ligger i torrdocka eller annan förvaring.

Några svenska fullriggare är: af Chapman, Viking, Jarramas och Najaden.

Ett fartygs delar

Skrov och delar fästa på skrovet