Sandvikens kyrka
Wikipedia
Sandvikens kyrka är en kyrkobyggnad mitt i Sandviken, Sandvikens församling i Gästrikland. Den tillhör Uppsala stift.
Innehåll |
[redigera] Kyrkobyggnaden
Sandvikens kyrka (bild), på en barr- och lövträdsbevuxen höjd, är murad i tegel, sockel och trappor i röd granit, och består av ett rektangulärt, treskeppigt långhus med smalare, rakslutet kor. Korets kraftiga murar bär upp ett torn. Koret flankeras av sakristia i norr och dopkapell i söder. Vidbyggda vapenhus på långhusets nord- och sydsida. Ingång i västgaveln samt via vapenhusen. Såväl exteriört som interiört har kyrkan formgivits i stram, nygotisk stil. Kyrkans murar är vitputsade såväl ut- som invändigt och genombryts av fönsteröppningar med flack, triangulär välvning. Perspektivportal i väster. Långhuset har sadeltak i två fall, med halvrunda takkupor. Det kraftfulla tornet kröns av en flack huv, lanternin och en reslig spånklädd spira med kopparspets och förgyllt kors.
Kyrkans västparti är utformat som förhall med dubbla stentrappor till läktaren. Kyrkorummet indelas i skepp av kolonner med huggna kapitäl. Det höga mittskeppet täcks av ett tunnvalv; koret är ribbvälvt. Högväggen genombryts av egenartade öppningar med mittpelare. Rymlig orgelläktare i öster, upplyst av fyrpassformig fönsteröppning. I tornet hänger fyra kyrkklockor varav två är från den gamla kyrkan. Kyrkan rymmer ca 800 personer.
[redigera] Historik
Efter att Sandvikens Evangelisk-lutherska missionsförsamling bildats 1870 uppförde Evangeliska fosterlandsstiftelsens avdelning 1877 en träkyrka i Sandviken. En piporgel inköptes 1879 från Sorunda kyrka och 1883 såldes kyrkan till Sandvikens jernverk, som tog den i anspråk som brukskyrka. År 1886 fick Sandviken en kyrkogård och 1889 övergick både kyrka och kyrkogård i Högbo församlings ägo. Samma år skänkte konsul Göran Fredrik Göransson tvenne kyrkklockor till tornet. Tidigare hade man slagit med träklubba på två upphängda trianglar. Den 23 januari 1899 medgav Kungl. Maj:t att brukskyrkan skulle få anses som Högbo sockens huvudkyrka.
Så småningom ansågs brukskyrkan emellertid för liten för den växande församlingen och år 1928 donerade disponenten Tord Magnusson 100 000 kronor till en ny kyrka. Professor Israel Wahlman (1870 - 1952) utarbetade ritningar och den 9 juni 1930 lades den första grundstenen. Vid detta tillfälle medverkade ärkebiskop Nathan Söderblom och i grunden murade man in ett dokumentskrin innehållande bibel, psalmbok, mynt, ett par tidningar och redogörelser för kyrkans och järnbrukets tillkomst. Den nya kyrkan invigdes den 29 november 1931 av domprost G. Lizell. Kostnaden för kyrkbygget var 505 576 kronor.
Omkring 1932 raserades den äldre stenkyrkan, men spår av grundmurarna syns fortfarande ett stycke norr om nuvarande koret. Inom murarna vilar bland annat den förste kyrkoherden och kyrkvaktaren.
[redigera] Inventarier
- Altare klätt med polerad kalksten.
- Altarprydnad, ett delvis förgyllt silverkors med infattade stenar som symboliserar Jesu fem sår, skapat av Jacob Ängman
- Altartavla, Jesu bergspredikan, målad av Gunnar Torhamn 1931.
- Korkrona krönt av ett silverskepp med Mästarens gestalt, en symbol för Kristi kyrka.
- Predikstol skuren i ek. På dörrarna finns förgyllda reliefer av Gunnar Torhamn, vilka framställer scener ur evangelierna.
- Krucifix i ek skulpterat av John Lundqvist.
- Dopfunt av kolmårdsmarmor med dopskål i silver, skapad av Jacob Ängman.
- Kolonner av rödaktig gästrikesandsten med huggna kapitäl, som symboliserar brödet och vinet samt evigheten.
- Sakristians fönster har glasmålningar av Gunnar Torhamn.
- Kyrkklockor, 4 stycken, skänkta av medlemmar ur familjen Göransson.
[redigera] Kyrkoorglar
[redigera] Hedlundspositivet
- 1739: Orgelbyggare Olof Hedlund, Stockholm, bygger ett mekaniskt 8-stämmigt positiv med ljudande fasad. Tonomfång: lång stor oktav (49 toner). Efter fyra veckor är arbetet klart och invigning sker vid gudstjänsten 1:a söndagen i advent den 2 december 1739. Smeden Hindr. Wolpherdt har gjort smidesarbetena och bildhuggaren Olof Gerdman bildhuggararbetena.
Disposition:
Manual C-c³ |
Qvintadena 8' |
Principal 4' (fasad) |
Flöte 4' |
Qvinta 3' (eg. 2 2/3’) |
Sup: octava 2' |
Decima von 4’ [1 3/5'] |
Mixtur IV fach |
Trompet 8’ |
Kronologi:
- 1796: Reparation av orgelbyggaregesäll Fredric Rudberg, Stockholm, som var eller hade varit gesäll hos Olof Schwan (1744-1812), Stockholm.
- 1824: Renovering av kyrkans organist, även amatörorgelbyggare, Johan Erik Westrell, Närtuna, som flyttar orgelhuset bakåt, förser positivet med bihangspedal, delar Trumpet 8’ i bas/diskant och ändrar Decima till Octava 1’ bas och Octava 8’ diskant på samma slejf. Han sätter också in en ny spärrventil. Arbetet granskas av orgelbyggare Pehr Zacharias Strand, Stockholm (1797-1844).
- 1835: Reparation av Johan Erik Westrell.
- 1863: Församlingen erhåller som gåva ett harmonium, som användes i avvaktan på en lösning av orgelproblem som uppkommit i mitten av 1800-talet.
- 1878: Positivet plockas ned och säljs för 150 kronor till organisten Jonas Runbäck i Ytterjärna.
- 1879: Inköp av positivet till Evangelisk-lutherska missionsföreningens bönhus i Sandviken.
- 1883: Bönhuset försäljs till Sandvikens Jernverk, som tar det i anspråk som brukskyrka.
- 1899: Positivet monteras ned och säljs till medlemmar i Sandvikens metodistförsamling, varefter det köps in av handlanden Wilhelm Magnusson, som skänker positivet till Sandvikens baptistförsamling, vilken just då bygger en ny kyrka, Sandvikens baptistkyrka.
[redigera] Åkerman & Lunds 1:a orgel
- 1899: Firma P. L. Åkerman & Lunds Orgelfabriks AB, Sundbyberg bygger en ny orgel med 14 stämmor på 2 manualer och pedal. Orgeln är en gåva av konsul Göran Fredrik Göransson i samband med att han fyller 80 år.
- 1931: Försäljning av orgeln till Aspeboda kyrka, där den dock förstörs vid en brand 1959 .
[redigera] Åkerman & Lunds 2:a orgel
- 1931: I den nya kyrkan bygger firma Åkerman & Lunds Nya Orgelfabriks AB, Sundbyberg, en pneumatisk orgel med rooseveltlådor. Fasaden ritad av Lars Israel Wahlman.
- 1946: Omdisponering av Åkerman & Lund; orgeln har nu 37 stämmor (2 387 pipor) fördelade på tre manualer och pedal.
Disposition:
Huvudverk (I) C-a³ | Svällverk (II) C-a³ | Svällverk (III) C-a³ | Pedal C-f¹ | Koppel |
Principal 16’ | Borduna 16’ | Gedackt 16’ | Kontrabas 16’ | I/P |
Principal 8' | Principal 8’ | Salicional 8’ | Subbas 16’ | II/P |
Dubbelflöjt 8’ | Flûte harmonique 8’ | Rörflöjt 8’ | Ekobas 16’ (transm.) | III/P |
Borduna 8’ | Fugara 8’ | Principal 4’ | Violoncell 8’ | II/I |
Oktava 4’ | Kvintadena 8’ | Spetsflöjt 4’ | Gedackt 8’ (transm.) | III/I |
Hålflöjt 4’ | Flûte octaviante 4’ | Waldflöjt 2’ | Flöjt 4’ | III/II |
Oktava 2’ | Nasard 2 2/3’ | Larigot 1 1/3’ | Basun 16’ | 4’ I/I |
Mixtur IV chor. | Piccolo 2’ | Sesquialtera II ch. 2 2/3’ + 1 3/5’ | Automatisk pedalväxling | 16’ I/I |
Trumpet 8’ | Scharf III chor. | Mixtur III-IV | 16’ III/III | |
Klarinett 8’ | Oboe 8’ | 4 fasta komb. | ||
Corno 4’ | 3 fria komb. | |||
Crescendosvällare | Crescendosvällare | Registersvällare |
[redigera] Gravkapell
Öster om kyrkan ligger ett gravkapell från 1906.
[redigera] Staffansskuptur
I tallparken nedanför kyrkan finns en skulptur föreställande den helige Staffan, Hälsinglands apostel. Den är utförd av konstnären Oscar Antonsson i idefjordsgranit. Vid skulpturens fot rinner det upp en källa som, tillsammans med planteringarna däromkring, skall åskådliggöra ödemarkens blomstring, då man förkunnar kärlekens budskap. Skulpturen år donerad av Sigrid Göransson, sondotter till grundaren av Sandvikens Jernverk.
[redigera] Externa länkar & källor
- Sandvikens kyrka i Riksantikvarieämbetets byggnadsregister.
- Medeltidens bildvärld, Historiska museet.
- Sandvikens kyrka – text & bild.
- Svenska kyrkan i Sandviken.
- Sandvikens kyrka – religion 2001.
- Från Högbo socken till Sandvikens stad, del 1: 1659-1911.
- Från Högbo socken till Sandvikens stad, del 2: 1913-1943.
- Kyrktorget – adresser m.m..
- Hedlundsorgeln: Fasad i Sandvikens baptiskkyrka, historik & disposition.
[redigera] Litteratur & källor
- Nationalencyklopedin, 2000.
- Sten L. Carlsson: Sveriges kyrkorglar, Håkan Ohlssons förlag, Lund (1973), ISBN 91-7114-046-8
- Dag Edholm: Orgelbyggare i Sverige 1600-1900 och deras verk, Proprius förlag, Stockholm (1985), ISBN 91-7118-499-6
- Einar Erici & R. Axel Unnerbäck: Orgelinventarium, Proprius förlag, Stockholm (1988), ISBN 91-7118-557-7
- Jan Håkan Åberg (red.): Inventarium över svenska orglar 1990:II, Uppsala stift, Förlag Svenska orglar, Tostared 1990
- Birger Olsson: Olof Hedlund, orgelbyggare, Göteborgs universitet, Institutionen för musikvetenskap, GOArt (1998), ISBN 91 85974 48-x