Resandefolket
Wikipedia
Resandefolket (resande; förr tattare, ordet nu nedsättande) härstammar från olika grupper som i äldre tid stod utanför det etablerade svenska samhället.
I många länder finns personer som kallar sig resande (på engelska travellers) och dessa har skiftande bakgrund. I Sverige hade resandefolket en livssituation liknande romernas, som de resande därför känner en stark samhörighet med. Svenska staten inbegriper även resandefolket i gruppen romer.
Innehåll |
[redigera] Ursprung
Resandefolkets ursprung är omdebatterat, men enkelt uttryckt finns det tre huvudteorier: Den första gör gällande att de resande är romer med en särskild kultur; den andra klassar dem som en socioekonomisk grupp, som historiskt sett haft likartade yrken. Den tredje och minst etablerade förklaringen går ut på att de resande härstammar från soldatsläkter från Tyskland eller Ryssland.
Fram till 1900-talets början gjordes ingen åtskillnad mellan romer och resande (zigenare och tattare), varför det är svårt att komma till klarhet om det är fråga om olika eller samma folk. Enligt den första teorin är de resande ytterst ättlingar till de romer som anlände till Stockholm den 29 september 1512. Olaus Petri omskrev dem som "tatare", möjligen i tron att de var tatarer. Enligt den andra teorin härstammar resandefolket från människor som av olika anledningar förskjutits från bondesamhället och därför tvingats ge sig ut på vägarna och försörja sig bäst de kunnat; denna förklaringsmodell fick stor spridning genom Adam Heymowskis doktorsavhandling år 1969. Senare genealogisk forskning av bland annat Bo Lindwall har dokumenterat ett ursprung i de "ziguenare" och "tartare" som finns belagda i källmaterial från 1600- och 1700-talet. Förbindelser med vanliga etniska svenskar förekom dock tidigt, och de flesta resande har idag därför en blandad härkomst.
[redigera] Historia
Resandefolket var ofta förknippade med vissa yrken. Ett typiskt resandeyrke under 1600-talet var häktmakare. Under tidigt 1700-tal var många av resandefolket borgare i svenska småstäder (exempelvis Gränna, Falkenberg och Hjo) som kringresande försäljare (krämare). Man besökte marknader och handlade med småvaror (kram) som exempelvis glas (glasförare), och givetvis hästar. Under seklet tog också många värvning i armén, eller blev tvångsrekryterade. Därför är en del släktnamn bland resande idag ursprungligen soldatnamn. På 1800-talet ser man ofta resande som valackare och lumpsamlare.
Från slutet av 1800-talet började svenska myndigheter diskutera hur man skulle förhålla sig till "tattarna". Vad "tattare" inbegrep var aldrig riktigt klart; det var både ett skällsord och en benämning på människor som levde i Sverige men utanför samhället. Vid 1900-talets början hade flera barn till "tattare" omhändertagits och placerats på barnhem. Många gånger var "tattarfamiljer" tvungna att genomgå olika uppfostringprogram. Vid denna tid ansågs resandefolkets livsstil vara ett asocialt beteende och därför sinnessjukt.
På 1920-talet skärptes kravet på att medborgare skulle deltaga i samhället, och klimatet hårdnade. Bland annat tvångssteriliserades flera resanden, och bland dem som förklarades som sinnessjuka blev en del lobotomerade. På några håll, såsom i Krämarstan utanför Finnerödja, förekom ett slags etnisk rensning på ställen där många resande slagit sig ner, så kallade tattarstäder. År 1948 skedde närmast rasupplopp i Jönköping mellan självutnämnda "vitas ledare" och deras anhang som gick på alla som antogs vara tattare, se även Tattarkravallerna i Jönköping 1948.
[redigera] Språk
Många resande har talat ett språk som kallas svensk rommani. Nyare studier menar att språket har en svensk grammatik, med ord inlånade från bland annat romani, ett språk talat av romer. Huruvida svensk rommani skall anses vara ett folkspråk eller ett sociolektiskt språk (liknande sotarspråk, knallarspråk med mera) är avgörande för synen på resandefolket såsom etnisk grupp. För resandefolkets del är det högst avgörande hur "etnicitet" definieras; olika definitioner avgör huruvida de ska ses som en härstammande från en lägre samhällsklass eller ett annat folk. Språket har varit hemligt för icke-resande, och många resande har glömt sitt språk.
De första skriftliga beläggen av ord och fraser i svensk rommani är från 1700-talet. Per Björkman skrev 1730 en avhandling i Uppsala, där han förtecknade 47 ord och uttryck, som soldaten Jacob Helsing berättat för honom. Att de resande talade ett eget språk är också belagt i rättsprotokoll från Rönnebergs ting i Skåne år 1764, där en fras är dokumenterad.
[redigera] Organisation
Resandefolkets Romanoa Riksorganisation bildades i mitten av 1990-talet. Det finns idag 15 - 25 000 resande i Sverige, kanske ända upp till 40 000.
[redigera] Se även
[redigera] Referenser
- Allan Etzler Zigenarna och deras avkomlingar i Sverige (1944)
- Adam Heymowski Swedish Travellers and Their Ancestry (1969)
- Birgitta Svensson Bortom all ära och redlighet. Tattarnas spel med rättvisan (1993)
- Bo Hazell Resandefolket - från tattare till traveller (2002)
- Christian Catomeris Det ohyggliga arvet - Sverige och främlingen genom tiderna (2004)
- Bo Lindwall Hund-Fias härstamning. Om de resandes ursprung (Släktforskarnas Årsbok 2005)
