Rättighet

Wikipedia

Rättighet är ett begrepp som används både inom filosofin och juridiken.

Man brukar skilja mellan ”naturliga” och ”konventionella” rättigheter. De naturliga betraktas då som givna av "sunt förnuft" eller någon sorts metafysisk högre instans och de konventionella är de hävdvunna rättigheter, som av vissa filosofer antas utgå från dessa naturliga rättigheter.

I Sverige har den etablerade åsikten inom den akademiska världen, påverkad av bl.a. Uppsalaskolan, varit att inga preexisterande rättigheter finns, det vill säga att till exempel äganderätten inte finns. Det som finns är vissa rättigheter som en person kan ha över ett objekt, som erkänns av lagstiftningen och som kan genomdrivas med hjälp av domstol, kronofogdemyndighet och ytterst polisen. Begreppet "rättighet" är alltså ett funktionsbegrepp som betecknar det som lagstiftning och rättsordningen för stunden erkänner som rättighet.

[redigera] Juridiska rättigheter som en typ av egendom

Vissa former av egendom kallas för rättigheter. De utmärker sig genom att de utgörs av rättigheter som man på grund av lagstiftning eller andra rättsregler har mot någon annan. Säljarens krav på att köparen skall betala priset för en köpt vara är till exempel en rättighet. Andra exempel är aktier (som utgör ett krav på att vid likvidation få ut en del av det bolag som aktierna representerar), immateriella rättigheter (som upphovs- och patenträtt) och krav på underhållsbidrag mot den andra föräldern.

[redigera] Negativa och positiva rättigheter

Inom politiken talar man ibland om s.k. negativa och positiva rättigheter. Med en negativ rättighet menas att man har rätt att slippa något (till exempel att bli dödad, misshandlad, bestulen). En negativ rättighet kräver ingen aktiv handling från någon annan, den kräver enbart att andra avstår från att göra något. En positiv rättighet är en rätt att få något (till exempel mat, boende, utbildning). En positiv rättighet kräver en aktiv handling från någon annan.