Prusiska
Wikipedia
| Prusiska (lietuvių kalba) | |
|---|---|
| Talas i: | Ostpreussen |
| Region: | |
| Antal talare: | utdött |
| Rankning: | - |
| Klassificering: | Indoeuropeiska språk
|
| Officiell status | |
| Officiellt språk i: | Ostpreussen |
| Språkmyndighet: | – |
| Språkkoder | |
| ISO 639-1 | |
| ISO 639-2 | |
| SIL | prg |
Prusiska (förut fornpreussiska, ostpreussiska), ett utdött baltiskt språk, ett till lettiska språkgrenen hörande språk, som talades av de gamla pruserna och vars område ännu på 1200-talet utgjordes av kustlandet mellan Weichsels och Memels nedersta lopp.
Korsriddarna av Tyska orden arbetade på dess undertryckande, och redan på 1500-talet var det inskränkt till det lilla Samland (landet mellan Pregel och Kurisches haff). Ordens siste högmästare, sedermera hertig Albrekt av Preussen, sökte använda det till spridning av den evangeliska läran, och honom har man att tacka för de ännu i behåll varande katekeserna av 1545 och 1561. Sannolikt utdog språket i slutet av 1600-talet, emedan 1679 blott några få bönder i Samland kunde tala prusiska.
Fornpreussiskan bildar tillsammans med litauiskan och lettiskan den lettiska eller baltiska grenen av den baltisk-slaviska språkfamiljen. Men under det litauiskan och lettiskan står särdeles nära varandra, skiljer sig prusiskan därifrån i en rad punkter, som förlänar den en särställning.
Språkresterna är torftiga nog och utgörs av det s.k. "Elbinger deutschpreussische vokabulär", Simon Grunaus prussiska vokabulär samt tre stycken katekesupplagor. Ortografin är tämligen onöjaktig, men medger dock enligt senare undersökningar viktiga slutsatser om vokalernas kvantitet.
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
