Paulus II
Wikipedia
Paulus II, eg. Pietro Barbo, född 23 februari 1417 i Venedig, Italien, död 26 juli 1471, var påve 30 augusti 1464 – 26 juli 1471, systerson till påven Eugenius IV. Kardinal 1440.
Han bekämpade nepotism samt utvecklade stor frikostighet och välgörenhet gentemot hjälpbehövande. Han utsträckte 1469 de redan på 1300-talet stadgade förordningarna om de så kallade annaterna genom införande av de så kallade kvindennierna.
Han kunde inte fullfölja företrädarens (Pius II) korstågsplaner, eftersom han splittrade sina krafter i Italien, bland annat på bekämpande av rövarväsendet. Mot kardinalkollegiet visste han dock att upprätthålla påvemakten. Av humanisterna blev han illa omtalad, emedan han sprängde den av poeter och retorer bestående "romerska akademien". Förgäves försökte han krossa Georg Pódiebrad och utrakvismen i Böhmen.
| Företrädare: Pius II |
Påve 1464 - 1471 |
Efterträdare: Sixtus IV |
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
Kategorier: Ugglan | Födda 1417 | Avlidna 1471 | Påvar
