Paschalis I
Wikipedia
Paschalis I, född i Rom, var påve 25 januari 817 – 11 februari 824.
Han var stor ivrare för munkväsen och helgonkult, varför han själv också blivit kanoniserad (dag 14 maj). Historiskt har han betydelse, enär påvedömet med honom inledde kampen att frigöra sig från beroendet av den världsliga (frankiska) makten. I ett fördrag med Ludvig den fromme, det s.k. pactum Ludovicianum 817, lyckades han vinna erkännande av påvens suveränitet i Kyrkostaten och andra förmåner, om nu dokumentet ej i viktiga delar är en senare förfalskning. I alla händelser gjorde Ludvig snart åter den frankiska överhögheten över påven gällande. 823 måste Paschalis genom ed fria sig från en undersökning om ett mord i påvliga palatset. Under Paschalis pontifikat påbörjades den nordiska missionen, likaså förnyandet av bildstriden. Han var en ivrig byggmästare i Rom och lät där uppföra bland annat Santa Cecilia in Trastevere.
Paschalis I är begravd i kyrkan Santa Prassede i Rom.
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
| Företrädare: Stefan V |
Påve 817 - 824 |
Efterträdare: Eugenius II |
Kategorier: Ugglan | Avlidna 824 | Helgon | Påvar
