Nikolaus von Falkenhorst

Wikipedia

Nikolaus von Falkenhorst född 17 juni 1885 Breslau i en preussisk officers-familj utan jordegendomar, död 18 juni 1968 i Holzminden. Födelsenamnet var Nicolaus von Jastrzembski, men efternamnet ändrades 1911. Bara 12 år gammal blev han kadett och fullföljde krigskolan i Potsdam 1904.

[redigera] Militär karriär

Under första världskriget var han kompanichef i ett grenadjärregemente, där han avancerade till kapten. Han hade varierande befattningar i Frankrike och Öst-Galicien. 1918 deltog han i Finska inbördeskriget på regeringsstyrkornas sida.

I det Reichswehr omfattande 100 000 man som republiken Tyskland fick rätt att hålla enligt Versaillesfördraget, blev von Falkenhorst befordrad till överste 1932. Efter Adolf Hitlers maktövertagande 1933 blev han militärattaché i Prag med sidoackreditering i Belgrad och Bukarest. von Falkenhorst blev 1935 befordrad till generalmajor och under angreppskriget mot Polen förde han befäl över den XXI armékåren med så stor framgång att han blev utnämnd till general i infanteriet. Han tilldelades i april 1940 Riddarkorset av järnkorset.

[redigera] Hans tid i Norge

21 februari 1940 gav Adolf Hitler von Falkenhorst order om att förbereda överfallet på Danmark och Norge under Operation Weserübung, och den 10 april flög han från Hamburg till Fornebu i Oslo. Vid segerfesten 19 juli blev han generalöverste - hans sista befordran. Året efter ledde han en tid operationer i norra Finnmark. Han blev avlöst av generalöverste Lothar Rendulic den 18 december 1944.

I september-oktober 1945 kom von Falkenhorst till förhör i Oslo. En brittisk-norsk domstol i Braunschweig i Tyskland dömde honom 2 augusti 1946 till döden för brott mot folkrätten, däribland övergrepp mot allierade fångar, närmare bestämt brittiska commandosoldater, som överlämnades till SS för avrättning. Domen omvandlades 2 december 1946 till tjugo års fängelse, men han frigavs av hälsoskäl så tidigt som 1953.