Myskoxe

Wikipedia

Myskoxe

Rike:	Djurriket
Stam:	Ryggsträngsdjur
Klass:	Däggdjur
Ordning:	Partåiga hovdjur
Familj:	Slidhornsdjur
Underfamilj:	Caprinae
Släkte:	Ovibos
Art:	Myskoxe

Vetenskapligt namn

Ovibos moschatus
Auktor : Zimmermann, 1780

Myskoxen (Ovibos moschatus) är ett partåigt hovdjur och tillhör underfamiljen getartiga. Djuret lever i arktiska tundran framför allt i Grönland, Kanada, Sibirien och Alaska. Små flockar utsattes också i Sverige och Norge.

[redigera] Namnet

Hannar av myskoxen lämnar under parningstiden en substans som luktar sött och skapar begreppet ”mysk”. Det vetenskapliga namnet Ovibos betyder fåroxe. Tidigare trodde man att myskoxen var en blandning av ko och får. Men djuret är mer släkt med get och får än med kon. Hos inuiter heter djuret Oomingmak som betyder ”skägg” eller ”skäggig”.

[redigera] Utseende

Myskoxen har en kort och robust kropp. Vuxna djur har en tjock man. Hannen är mellan 300 och 400 kg tung, är 2,5 m lång och vid axeln 1,45 m hög. Kon väger 200–300 kg, är 2,30 m lång och omkring 1,30 m hög. Mot kylan skyddar ett tjockt fettskikt.

Bägge kön har nedriktade horn som används mot fiender och vid kamp under parningstiden. Hovarna är breda och vasskantiga och används av oxen för att skrapa bort snö och is på vintern.

myskoxe i djurpark

[redigera] Utbredning

Naturliga populationer finns i Kanada och vid nordöstkusten av Grönland. I Alaska blev djuret vid slutet av 1800-talet utrotat. Först på 1930-talet lyckades man på ön Nunivak vid västkusten av Alaska att sätta djuret ut igen. Senare spred sig arten längs kusten.

Första försöket att inplantera djuret i Norge var 1927. Men först 1947 var resultatet i nationalparken Dovrefjell positivt. I Sverige anlände första flocken från Norge 1971. Det var en tjur, två kor och två kalvar. I Ryssland satte man ut myskoxar på Wrangels ö i Norra Ishavet. Där lever nu omkring 100 djur.

Liknande försök på Island och Svalbard var negativa.

[redigera] Levnadsstil

Myskoxar lever i hjordar. På sommaren finns 5 till 15 djur per hjord och på vintern upp till 100 djur. I motsats till renar vandrar myskoxar inte långt. Per dag går de omkring 2 km. Ett dominant djur leder hjorden framåt. Det spelar ingen roll om djuret är en hanne eller en hona. Mellan sommar- och vinterrevir är det bara några kilometer. I Norge stannar myskoxar alltid i samma område.

Myskoxar lever mycket socialt. De har ofta kroppskontakt med varandra och gör nästan allt synkront. Ibland tror man att hjorden är ett enda djur med många huvuden. Mat- och vilotider inträffar samtidigt för hela hjorden. Också vid flykt springer de skuldra vis skuldra.

Blir myskoxar hotade av vargar eller björnar flyr de först till en kulle med lite snö. Sedan ställer de sig bredvid varandra i form av en hästsko med huvudet mot fienden. Blir det för mycket vargar bildar de en cirkel med alla ungdjur i mitten. Enskilda tjurar eller kor springer framåt och attackerar angriparen. Vargarna har bara chans mot attackerande myskoxar eller när de hittar en lucka i cirkeln.

Under parningstiden sker häftiga fajter mellan tjurarna. Först hotar de varandra med höga vrålljud och uppvisning av hornet. Sen springer de rakt mot varandra och stöter med pannan tillsammans. Träffar en tjur motståndaren med hornet i köttet får den ofta svåra sår som kan leda till döden.

Tjuren som bli besegrad i kampen skiljer sej mest från hjorden eller ansluter sej flockar med andra tjurar. I hjorden förbli de bara när de visar underdånighet mot den dominanta tjuren. I juni börjar tjuren att uppvakta honan men parningen sker först i augusti.

[redigera] Fortplantning

Honor blir i genomsnitt med 4 år mogen, hannar först med 6 år. Parningstiden sträcker sej från juli till augusti. Kon är 7 till 9 månader dräktig och föder mest en kalv som väger vid förlossningen 14 kg. Honan ammar kalven nästan 15 månader trots att kalven efter en vecka börjar äta gräs. Är miljön bra sker födseln varje år.

[redigera] Naturliga dödsorsaker

Bara få myskoxar blir äldre än 20 år. Mest dör de på näringsbrist när späckreserven i kroppen inte räcker över vintern. Andra djur blir underkylt eller drunknar när de går över isen på fastfrusna floder och isen spricker så att de faller i vattnet. Myskoxar blir offer för björnar,vargar och isbjörnar eller dör på grund av skadorna som de fick under fajten vid parningstiden.

[redigera] Myskoxe och människan

För jägare med ett gevär är det lätt att döda en myskoxe. Blir de hotad av hundarna reagerar de likadant som mot vargar. Står myskoxarna stilla i deras cirkelformiga försvarsställning kan jägaren lätt skjuta några djur.

Inuiter tar kött, ull och skinn i bruk. Från skinnet gör de till exempel skor. Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet ökade jakten från europeiska invandrare på myskoxar. Under de stora expeditioner till Arktis åt man köttet själv och tog det som foder för slädhundarna. I Kanada handlade företaget Hudson-bay-kompaniet med myskoxpäls. Bara mellan 1888 och 1891 sålde firman 5 408 myskoxpälsar.

Skyddsåtgärder finns i Kanada sedan 1917 och i Grönland sedan 1974. Därefter ökade beståndet tydlig. Inuiter i Kanada har sedan 1970 tillstånd att jaga 20 myskoxar per år. Också i Grönland består utanför nationalparken ett begränsat tillstånd för jakt på myskoxar. I Alaska finns det försök att tämja myskoxar och använder yllet.

Myskoxen själv kan också vara farlig. I Norge har två människor dödats av myskoxar. Turister i Dovrefjell ska därför ha en avstånd av 200 meter till djuren.