Mullvad

Wikipedia

?Mullvad Status i världen: Livskraftig (lc)

Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Däggdjur Mammalia
Ordning:	Insektsätare Insectivora
Familj:	Mullvadsdjur Talpidae
Underfamilj:	Talpinae
Släkte:	Mullvadar Talpa
Art:	Mullvad T. europaea
Vetenskapligt namn
§Talpa europaea Auktor: Linné, 1758


Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Mullvaden (Talpa europaea) är ett litet grävande däggdjur som tillhör ordningen insektsätare. Den lever nere i marken, i jord som är lös och fuktig. Små jordhögar, mullvadskullar, visar var den håller till. Mullvaden anses vara ett skadedjur i odlingar.

[redigera] Beskrivning

Litet djur, 13-17 cm långt, 80-110 g tungt, med cylindrisk kropp som är täckt av en vacker mörk päls och med spetsig nos. Ögonen är mycket små och öronen saknar ytteröra. Nosen slutar med ett långsmalt tryne som bärs upp av ett speciellt ben. Nosen är ett fint känselorgan som inte används till grävandet. Framfötterna är väl utformade för grävning, med tår som är försedda med kraftiga klor och förenade med ett membran som når nästan ända fram till klorna. Tårna är också förstärkta med ett specialben. Bakbenen har en utväxt som också gör att det går lättare att gräva.

[redigera] Biologi

Mullvaden finns i alla tempererade områden i Europa, Asien och Nordamerika.

Den är ett ensamlevande djur som lever helt och hållet nere i de underjordiska gångarna som den gräver ut. Här finner den också sin föda, som består av andra jordlevande djur: daggmaskar (80%), larver, insekter, näbbmöss, sniglar etc.

Den kan bli 4-6 år gammal.

Den kan se, men kan inte urskilja rörelser, vilket gör den mycket sårbar ovan jord. Den hör bra. Den har mycket kraftiga tänder och kan dra ut en mask ur jorden även om denna har flera centimeters fäste. Det taktila sinnet är mycket välutvecklat, med särskilda känselhår på nosen, framfötterna och bakfötterna. Den har också ett särskilt känselorgan längst ut i nosen.

Fortplantningen äger normalt rum en gång per år och resulterar i en kull på 4-6 ungar. Dräktighetstiden är 4 veckor och ungarna diar ungefär 6 veckor. Efter två månader lämnar de unga boet. De tar då ofta vägen ovan jord, och blir därmed ett lätt byte för rovdjur.

Mullvaden lever i ett komplext system av gångar, djupa (15-25 cm) gångar som är ganska permanenta och ytligare (några få centimeter) gångar som är tillfälliga. De ytliga gångarna används för att söka mat och för att hitta partner. Mullvadshögarna bildas där mullvaden skyfflar ut jord i änden på en gång. Boet är i allmänhet en enkel utvidgning av en av de djupa gångarna och en miljö där den kan upprätthålla acceptabel temperatur. Ytan som mullvaden genomletar i jakt på sin föda varierar mellan 600 och 900 kvadratmeter.

[redigera] Ugglan

Europeisk mullvad eller vanlig mullvad (Talpa europaea) är svartblåaktig eller svartgråaktig, undantagsvis också vit eller gulaktig. Kroppslängden är 13-15 cm och svanslängden 2,5 cm. Dess utbredningsområde sträcker sig över Europa till Altai och Japan. I Sverige förekommer den inom hela Götaland och norrut t. o. m. Södermanland. Den bor med förkärlek på slättmark, i fruktbara trakter. Dock saknas den ej fullständigt i bergstrakter. Den föredrar ängar, trädgårdar och skogar framför sandiga ställen.

Jordhögar gjorda av mullvaden

Mullvaden för ett fullständigt underjordiskt liv. Sin närvaro ger mullvaden till känna genom att kasta upp ständigt nya jordhögar, som visar utsträckningen av dess jaktområde och utgörs av den jord som avlägsnats ur de vågräta gångar som den grävt. På grund av sin mycket stora aptit (den äter dagligen en kvantitet föda, som utgör omkr. 150% av dess egen kroppsvikt) måste den ständigt förstora de ytligt liggande gångarna.

Hannen och honan har skilda bon. Med hjälp av sina starka nackmuskler och de skovellika händerna river den sönder jordklumparna och kastar dem bakom sig med utomordentlig snabbhet. I gångarna rör sig mullvaden mycket fort. Mullvaden simmar också ganska bra. Dess huvudföda utgörs av daggmaskar och insektlarver. Dessutom äter den också snäckor, diverse insekter, grodor samt smärre kräldjur och däggdjur. Vid bytets uppsökande vägleds mullvaden av sitt synnerligen starkt utvecklade luktsinne. Även dess hörsel är förträfflig. Mullvadarna är osällskapliga och kämpar ofta med varandra. Under vintern ligger djuret inte i dvala, varför det hos oss då måste uppsöka sin föda på större djup. Honan föder 3-7 ungar, som vid födseln är nakna, blinda och inte större än en bondböna, så att de hör till de mest hjälplösa bland däggdjurens ungar. Eftersom de redan från första början ådagalägger samma lysande aptit som de vuxna, tillväxer de dock snabbt.