Max Linder

Wikipedia

Max Linder (eg. namn Gabriel-Maximilien Leuvielle), född 16 december 1883, död 31 oktober 1925, var en fransk stumfilmstjärna och filmhistoriens första.

Max Linder var världens första internationella filmstjärna, lika känd i Berlin som Paris, i Tokyo som i New York. Trots de ibland halsbräckande situationer han trasslade sig in i förlorade han aldrig stilen - alltid den samme, med sylinderhatt och smoking, välgjort mustache och smörgula hanskar - den första i filmens historia som benyttade sig av psykologisk trovärdighet i filmens värld och framför allt i komediens värld. Han var den typiska kvinnocharmören i Frankrike då förra seklet var ungt.

Linder föddes i en småstad i Frankrike 1883. I femårsåldern blev han rammad av den på den tiden - också i Frankrike - mycket faliga sjukdomen Kolera, han dog nästan. Detta hade nog, även om man inte kan bevisa något, sina inverkningar på honom mentalt senare i livet.

Han var inte skolans ljus direkt, skulkade ofta, till fördel för skådespelet. Till slut hade hans föräldrar fått nog. Dom skickade honom till en så kallad "bra" skola i Paris. Men Max gåv inte upp skådespelet för det. Han startade i en vaudevilletrupp, var han lärade mycket om komikkens tekniker.

1905 ankom han Pathè's studio, och gjorde hundratals filmer i löppet av två-tre år. Det ska dock vara sagt att han inte alls alltid hade huvudrollerna i sina små filmer, och det såg ett tag ut som han inte kom att få någon större karriär alls. Men efter ett par år kom han sig. Då han fann fram sin cylinderhatt och flotta kläder var det klart att Max Linder kom göra det stort.

Sitt stora genombrott fick han 1910, då Lucien Nonguet regisserade en räcka filmer med honom som centralfigur, alla med "Max" i sina titlar - Max fait du ski, Max et son rival, Max praind un bain, osv. Max var också den första skådespelaren som fick sitt namn på bioaffischerna. Redan i slutet av 1910 öppnades det i Paris en egen bio efter hans namn, Cinèma Max Linder, den existerar fortfarande.

Med sitt explosiva genombrutt kom Max Linder alltmer att skriva och även regissera sina filmer. 1913 drog han på turnè över Europa var han mottogs av jublande folkmassor överallt. Ingen i filmhistorien hade någonsin fått den äran innan.

Men 1915 tog Max's enorma populäritet snabbt slut. Han gick frivilligt med som soldat under kriget, men blev attackad av gas tre gånger, han dog nästan och var tvungen att åka hem. Året efter åkte han - trots sin ostabila hälsa fysiskt och mentalt - till Hollywood, var han gjorde en räcka farser för filmbolaget Essanay, men dom mottogs inte med särskilt jubel. Han åkte hem till Paris två år senare.

Men 1921 drog han till Hollywood igen, och den här gången fick han bättre respons. Han gjorde tre långfilmer, Be My Wife, Seven Years Bad Luck och The Three Must-Get-Theres, speciellt den sistnämda, som var en parodi på Douglas Fairbanks' The Three Musketeers blev en stor succè i New York.

1923 gifte Max sig med 17-åriga Jane Peters. Giftomålet såg ut att bli lyckligt, och de fick en dotter året efter, Maud. Men trots tillbakagången, var det uppenbart att Max Linder fortfarande kände sig deprimerad. Han och hans fru begick självmord tillsammans i ett hotell i Paris oktober-natt 1925.

Max Linder är i dag nästan glömd. Men han har spelat en mycket stor roll för filmkomedien. Chaplin kallade honom sin lärare, och också Keaton och Lloyd hållt med om det. Maud Linder har gjort två dokumentärer om sin farsa, som har fått massiv succè på diversa filmfestivaler.