Linköpings domkyrka
Wikipedia
Linköpings domkyrka är en kyrkobyggnad i domkyrkoförsamlingen i Linköping, Östergötland. Det är den centrala kyrkan i Linköpings stift.
Innehåll |
[redigera] Historia
Linköpings domkyrka har i över 800 år stått högt över hustaken i centrala Linköping. Historien börjar redan på 1000-talet då en träkyrka med kyrkogård sannolikt fanns på platsen. En stenkyrka började nog byggas på 1120-talet och var nog färdig 1143 men inte med säkerhet färdig förrän 1152. Det var en romansk basilika och ungefär hälften så stor som dagens kyrka. Denna grund grävdes fram vid arkeologiska utgrävningar 1915-1916 och 1959-1961 och är byggd utifrån samma mått som den äldsta stenkyrkan i Vreta kloster men med koret vänt på tvären. Det är när denna stenkyrka byggs som Linköping (Liunga Kaupinga) första gången nämns som biskopsdöme i en handskrift som i dag finns bevarad i Florens. Biskopens namn var Gisle.
Lite drygt ett sekel senare, på 1230-talet, lät biskop Bengt, bror till kung Birger Jarl bygga ut domkyrkan. Sannolikt ansåg han den vara för liten även om alla Linköpings invånare på den tiden gott och väl rymdes i kyrkosalen. Man förlängde åt öster med ett nytt kor och tvärskepp. Dessa delar, i senromansk stil, finns fortfarande kvar i dagens kyrka. Från samma tid är det altarbord som används i kyrkan i dag.
Nästa del av kyrkan byggdes ut efter kröningen av kung Valdemar Birgersson år 1251. Denna gång byggde man ett engelskinfluerat långhus, vilket förlängdes med de två västligaste travéerna 1308-1360. Med denna tillbyggnad hade kyrkan fått sin nuvarande längd.
I början av 1400-talet, 1408-1420, byggdes tre kapell i sengotisk stil med stora fönster och stjärnvalv. Kapellen är uppkallade efter Maria (tidigare Andreas), Nicolaus och Thomas. Arbetet på de stora stjärnvalven avslutades i slutet av 1400-talet av tyska hantverkare.
Kyrkans tak skadades vid bränder 1546 och 1567. 1747-1758 byggdes tornet i väst efter ritningar av arkitekt Carl Hårleman. Tornet fick dock sitt nuvarande utseende vid en ombyggnad 1877-1886 av Helgo Zettervall. Med sina 109 m blev kyrkan då Sveriges högsta byggnad fram till 1890-talet då Uppsala domkyrka fick sina nya torn[1]. 1965-1967 genomfördes en större renovering, och kyrkan återfick 1600-talets takform och korets spiror, som tagits bort i slutet av 1700-talet. Över huvudingången i väster finns i tympanonfältet en större mosaik med motivet "Kristus Allhärskaren" utförd 1985 av konstnären Bengt Olof Kälde efter en programidé av biskop Martin Lönnebo
[redigera] Den moderna kyrkan
De senaste åren har en omfattande renovering av kyrkan genomförts till en kostnad av cirka 60 miljoner kronor. Under domkyrkoparken har man byggt stora underjordiska lokaler (förråd, körrum, kök, verkstad med mera). Bland de mest genomgripande förändringarna i kyrkorummet kan nämnas återflyttandet av predikstolen (2 pelare västerut), borttagande av bänkarna i sidoskeppen, byggande av korstolar i högkoret och omplacering av flera gravstenar. Man har även investerat i ett nytt, digitalt styrsystem för ljud-, ljus- och klockringningsfunktioner.
Så här är Linköpings domkyrka beskriven i byggnadsregistret:
- "Linköpings domkyrka är en treskeppig hallkyrka, långhus i sex travéer, med senromanskt tvärskepp och västtorn. Det sengotiska, polygonala koret är försett med omgång och tre radiellt utskjutande, polygonala kapell, det mittersta flankeras av två mindre torn. Västtornet har lägre sidobyggnader, sakristia och väntrum, och kröns av en spira. Fasaderna indelas av strävpelare och pryds av blindarkader. Byggnadsmaterialet är främst kalksten från Vreta, kalkstensklätt tegel i västpartiet. Koret är försett med valv i olika stjärnformer, långhuset täcks av kryssvalv."
[redigera] Inventarier
(Källa: Medeltidens bildvärld, Historiska museet)
[redigera] Externa länkar och källor
- ^ Linköpings första "skyskrapare", Gunnar Elfström, Östgöta Correspondenten 2006-04-13
