Hallkyrka
Wikipedia
Hallkyrka (ty. hallenkirche, av halle, hall, stor sal), en kyrka vars sidoskepp är lika höga som mittskeppet, till skillnad från kyrkor av basilikatyp som är försedda med överljusvåning, klerestorium.
I hallkyrkor har mellanskeppets och sidoskeppens valv samma eller nästan samma höjd. I kyrkor som inte är av halltyp så är det vanligt att mellanskeppet är dubbelt så högt (och brett) som de senare.
Hallkyrkan får därigenom utseendet av en enda stor sal eller hall med sidobelysning, infallande genom fönstren i sidoskeppens yttermur, medan i det andra slaget av anläggningar fönster är anbragta inte endast i sidoskeppen, utan även i mellanskeppets över sidoskeppens yttertak uppstigande övermur.
Hallkyrkor förekommer redan under den senromanska tiden i nordvästra Tyskland och sedermera även i andra länder. Svenska exempel är domkyrkorna i Linköping, Strängnäs och Västerås, Vadstena klosterkyrka, Storkyrkan i Stockholm m. fl.
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
