Kammarkollegiet

Wikipedia

Kammarkollegiet, Sveriges äldsta kollegium, sorterar under Finansdepartementet. Det är en central förvaltningsmyndighet som handlägger frågor om statlig och kyrklig egendom, rikets indelning och den prästerliga organisationen. Myndigheten förvaltar vissa statliga fonder och bevakar i vissa ärenden statens rätt och allmänna intressen.

Kammarkollegiet handlägger också auktorisation av översättare, auktoriserade translatorer.

Det är Sveriges äldsta ämbetsverk, med ursprung i Gustav Vasas "kammare", inrättad 1539. Det inrättades på 1530-talet genom utbrytning - antagligen efter tyska föredömen - ur det kungliga kansliet och erhöll omkring 1540 kollegial form genom anställning av fyra "cammerråd", vilka under ledning av "cammermesteren" eller "öffwerste recknemesteren" skulle utöva kontrollen över fogdarna och granska deras redovisningar samt i övrigt handha rikets drätsel.

Verket benämndes Räkningekammaren eller Kortare kammaren, vilken enligt den av Sigismund utfärdade instruktionen av 1594 skulle handlägga även frågor rörande handel, bergsbruk, tullar och rikets myntväsen samt ha tillsyn över kronans gods och rikets regalier. Sedan 1602 var riksskattmästaren dess chef, och 1684-1909 bar chefen presidenttitel.

Enligt 1634 års regeringsform var Kammarkollegium ett av de fem rikskollegierna under riksskattmästaren med sex bisittare och underlydande avdelningar, vilka ökades i antal alltefter arbetsbördans tillväxt.

Ur Kammarkollegium bildades 1695 Kammarrevisionen (från 1799 under namnet Kammarrätten) för de dömande frågorna och revisionen. På 1770-talet räknade verket sålunda, utom 2 kanslier, fiskals- och refendariekontor, 2 avräknings- och 3 provinskontor, tull- och licenskontor, byteskontor, köpegods-, reduktions- och donationskontor samt kammararkiv och frälseundersökningskontor, lantmäterikontor, slottsmagasin och chartae sigillataekontor. Men som enbart centrum för vården om rikets drätsel, näringar och fasta egendom arbetade verket blott till 1630-talet.