K-vitamin
Wikipedia
K-vitamin, eller vitamin K, är ett samlingsnamn för ett flertal substanser med K-vitamineffekt, varav de viktigaste är fyllokinon (vitamin K1) och menakinoner (Vitamin K2 ). Vitamin K3 (Menadion) är beteckningen på kinon-enheten (2-metyl-1,4-naftokinon), en syntetisk förening som omvandlas till vitamin K2 (menakinon-4) i kroppen. Dessa har en central roll i regleringen av blodkoagulationen, vilket även namnet anger, det vill säga koagulationsvitamin.
Innehåll |
[redigera] Historik
På 1920-talet fann dansken Henrik Dam att kycklingar utvecklade blödningstillstånd i frånvaro av en tidigare okänd fettlöslig faktor i kosten. 1943 fick han Nobelpriset i medicin för upptäckten av K-vitamin.
[redigera] Beskrivning
Vitamin K griper in i blodkoagulationsmekanismen i ett flertal steg. Vitamin K reglerar bland annat halten av protrombin i plasma på så sätt att en låg tillförsel minskar protrombinhalten och således koagulationstendensen och vice versa. Nya rön tyder på att vitamin K även har betydelse för benbildningen och att adekvat vitamin K status har betydelse för upprätthållande av normal bentäthet. Vitamin K fungerar som en co-faktor för syntes av peptidbunden γ-karboxylglutaminsyra (Gla), som ingår i ett flertal proteiner, bland annat osteocalcin, som ingår i benväven, men även återfinns i små mängder i plasma. Vitamin K status påverkar graden av γ-karboxylering av glutaminsyra i osteocalcin och nya data antyder att detta mått tycks vara en mer känslig markör för vitamin K intag än exempelvis protrombinnivån. Plasmanivåerna av vitamin K uppges vara lägre hos äldre och hos personer med osteoporos, observationer som knyter vitamin K till benstatus.
[redigera] Dagligt behov
Behovet av K-vitamin anges till cirka 1 µg per kg kroppsvikt, vilket fastställer det dagliga rekommenderade intaget till 65 µg/dag för kvinnor och 80 µg/dag för män. Nyare studier antyder dock denna nivå skulle kunna vara otillräckligt för att normalisera nivåerna av underkarboxylerat osteocalcin.
[redigera] Brist på K-vitamin
Brist på K-vitamin beroende på otillräcklig tillförsel från kosten är ovanlig. Vitamin K1 förekommer i de flesta livsmedel och de menakinoner som bildas i tarmen antas kunna täcka en del av behovet, men betydelsen av menakinonerna för K-vitaminstatus är dock oklar. Hos nyfödda barn är tarmen steril under de första dagarna och förråden av K-vitamin är relativt små, varför risken för K-vitaminbrist är uppenbar. Man ger därför normalt en engångsdos K-vitamin strax efter födseln för att förhindra blödningstillstånd.
[redigera] Motgift mot råttgift
Vid förtäring av råttgift ges vitamin K som motgift eftersom råttgifter verkar starkt blodförtunnande (antikoagulerande).
