Johan Ludvig Runeberg
Wikipedia
Johan Ludvig Runeberg, född 5 februari 1804 i Jakobstad, Finland, död 6 maj 1877 i Borgå, finlandssvensk författare och poet, Finlands nationalskald. J.L. Runeberg var son till Lorenz Ulrik Runeberg och Anna Maria Malm, hans far var sjökapten, och hans syskon hette Ulrika Carolina, Viktor, Emelie, Nestor och Maria Mathilda. Hans far var under många år svårt sjuk. Gift 1831 med sin syssling Fredrika Tengström. Paret fick åtta barn, av vilka två avled i tidig ålder:
- Anna Carolina (1832 - 1833)
- Ludvig Mikael (1835 - 1902)
- Lorenzo (1836 - 1919)
- Walter Magnus (1838 - 1920)
- Johan Wilhelm (1843 - 1918)
- Jakob Robert (1846 - 1919)
- Edvard Moritz (1848 - 1851)
- Fredrik Karl (1850 - 1884)
J.L. Runeberg diktade på svenska och hans verk översattes till finska och många andra språk. Runeberg tog kandidatexamen och fil.magister 1827. Han blev amanuens och docent i latin 1830. 1837 blev han lektor i romersk litteratur vid gymnasiet i Borgå. Runeberg prästvigdes 1838, blev lektor i grekiska 1842, fick professorstitel 1844 och blev teologie doktor 1857.
Projekt Runeberg är uppkallat efter honom.
[redigera] Bibliografi
- Fänrik Ståls sägner (del 1-2, 1848-60)
- Enskilda dikter:
- Psalmer:
[redigera] Externa länkar
Läs verk av eller om Johan Ludvig Runeberg på Wikisource.
